Tyskland - en på vissa områden stor vintersportnation. Man producerar mängder med vassa alpina kombattanter, skidskyttarna är vesselsnabba i spåret, längdskidåkarna likaså. Men hockey? Tyskland är ett av de där landslagen som cyniker betraktar som utfyllnad i VM-slutspelets förstagrupp. Är en nation med så klena meriter i rinken kapabel att plocka ihop ett hockeymanagerspel värt namnet? Se det så här: Sverige, som inte varit i krig på nära 200 år, är hemvist för Digital Illusions, företaget som med krigsspelet Battlefield 1942 tog shootergenren till nya nivåer.

Det är en otacksam uppgift som utvecklaren Greencode tagit sig an med Ice Hockey Club Manager 2005. Konkurrent numero uno heter Eastside Hockey Manager (länk till FZ:s recension längst ner), utvecklat av inga andra än managementgiganterna Sports Interactive, samma gäng som rönt rejäla framgångar med fotbollsliren Championship Manager. Vilken taktik nyttjar då den relativa gröngölingen för att nå samma nivåer som genredominanten spelar i? Den enda rätta - förbättringar av konkurrentens svaga sidor.

VIP-loge inkluderad

Den kanske mest lockande förbättringen är att matcherna visas live. Du följer matchen vid sidan av rinken och kan gripa in och styra bytena i realtid. Om du inte orkar följa hela tillställningen finns en snabbspolningsfunktion med två hastigheter att ta till. Livematcherna kan dock inte hoppas över helt, även om du inte vill agera coach så är du tvingad att åtminstone peta på snabbspolningen. Dumt, dels för att den som bara bryr sig om resultat tvingas ödsla tid, dels får jag känslan av att mitt lag spelar sämre vid snabbspolning. Bytena kan automatiseras, men likväl röner jag större framgång genom att sköta dem manuellt. I spelets övriga delar kan du välja mellan automatisering eller att manuellt sköta minsta detalj, så "tvånget" att följa matcherna är ett avigt val.

Det är naturligtvis ett stort framsteg att få betrakta matcherna live, istället för att som i EHM se en flock färgade prickar fara runt på en tvådimensionell rink. Försköningen lider dock av skönhetsfläckar. Att grafiken är risig spelar mindre roll i en genre som denna, men att både den och ljudet (som ärligt talat är fruktansvärt) inte är synkroniserade med vad som sker på planen - det blir mål trots att pucken befinner sig tiotals meter från buren - gör livematchernas nödvändighet tämligen överflödig. Ett märkligt val beträffande grafik och ljud är att inställningsmöjligheter saknas helt. Att kunna stänga av både gapigt matchljud och i längden irriterande bakgrundsmusik och ersätta dem med en mp3:a känns som ett självskrivet alternativ, men så icke, vi är inte betrodda med att själva avgöra vad som ska kittla/irritera våra trumhinnor.

Vem stökade till licensen?

Idrottsbaserade spel lockar till sig hängivna anhängare, som inte sällan är duktigt insatta i titelns verkliga förlaga. Att ligor, lag och spelare stämmer med verkligheten brukar därför vara av största vikt. I Ice Hockey Club Manager är autenciteten påhittad. Ett femtontal ligor finns tillgängliga, däribland den svenska Elitserien (under namnet Eliteleague - försöker man locka rymdstrateger...?), en NHL-variant och inte mindre än fyra divisioner av det tyska hockeylivet. De tyska ligorna är mig obekanta, så jag vågar inte uttala mig om huruvida de är korrekta, men den svenska ligan är en blandning av korrekthet, påhitt och felaktigheter. Majoriteten av lagen bär sina rätta namn, med ett par felaktiga inslag (Frölunda heter Göteborg), spelarna är ett hopkok av fejkade namn som lätt kan härledas till verkliga förlagor, men vissa gubbar spelar i fel lag. Slutligen är lagen felaktiga - Leksand åkte ur Elitserien i våras, men finns ändå med. Som långvarig vän av Sveriges hockeystoltheter vill jag hävda att deras närvaro kanske inte är så fel när allt kommer omkring: nedflyttningen är ett temporärt olycksfall i arbetet, jag ser fram mot deras rättmätiga återinträde i Elitserien till nästa säsong (du hör vad jag säger!). Likväl, kalenderbitare lär få rysningar av en felaktig liga.

När du plockat ut ett lag att styra möts du av en genretypisk flod av fönster, informationsflödet är massivt, valmöjligheterna enorma. Som tur är finns en tutorial som går igenom de mest grundläggande funktionerna och med ett par timmars letande i ryggen tar du dig hjälpligt smärtfritt från meny till meny. Ändå, gränssnittet är i rörigaste laget och jag saknar ett huvudfönster som allt utgår från. Det finns förvisso en meny som leder till undermenyerna (lite som Start-knappen i Windows), men i vissa lägen är den inte tillgänglig. Nåväl, när du lärt dig navigera finner du möjlighet att styra mängder av ting; träning, matcher, handel med spelare, motivationshöjande nöjen, träningsläger, rekreation, anrenaunderhåll, aktiehandel med mera. Alla avdelningar kan ställas in så att de sköts automatiskt, men för att nå framgång värd att nämna krävs att du själv tar tag i vad som sker.

Kvalplats

Sammantaget är Ice Hockey Club Manager 2005 ett managementspel som nätt och jämnt klarar sig kvar i högsta ligan. Nyheterna till trots så saknas det mesta av vad som krävs för att skapa en vinnare; korrekta ligor och spelare, överskådlighet och användbarhet, vissa delar tvingar dig att peta i varje detalj (varför ha automatik som övergripande alternativ när det bara fungerar ibland?) medan andra helt saknar detaljstyrning (varför kan man inte ändra taktik under pågående match?). Spelet kan möjligen tilltala detaljfetiscisten som struntar blankt i vad det är han/hon styr. Att det klätts i hockeykostym känns mer som en tillfällighet än resultatet av viljan att göra ett genomgående bra spel.

Testdator:

AMD Athlon XP3000+
ATI Radeon 9800 Pro
1 GB RAM
Windows XP

Skicka en rättelse