"Jävla Ingemar Stenmark!". Uttrycket myntades av Magnus Härenstam i en klassisk sketch (jodå ungdomar, innan livet som klämkäck Jeopardy-programledare gjorde han och Brasse Brännström en rad krogshower), syftandes på en svårcharmad alpresenärs vedermödor med allt som har med utförsåkning att göra. Riktigt så neurotisk som den gode Härenstam behöver man inte bli av slalom, men alla som prövat vet att det kan vara såväl fysiskt som mentalt påfrestande. Därmed sitter den simulerade utförsåkningen i Ski Racing 2005 som en Stenmark-mössa. Eller?

Det är ont om utförsåkarspel till datorer. Förvisso begränsar sportens natur - fyra grenar - utvecklarna från att ta ut svängarna med innovativa spelformer, men den begränsningen gäller också bilspel, en genre som knappast lider brist på titlar. Men visst, racing erbjuder större variation i materialet - en nytrimmad Porsche smäller högre än ett par aldrig så salta nya lagg. Dessutom är majoriteten av datorspelarna unga män och man kan nog anta att oljedoftande fortkörning smäller högre än en långkalsongsbeklädd dito.

Ze Herminator

Den svenska utvecklaren Coldwood Interactive har lagt beslag på rätten att använda alla officiella backar från säsongen 2004-2005, så drömmen om att testa störtloppsklassiker som Kitzbühel kan nu bli verklighet utan risk för bruten nacke. Vidare är österrikaren Hermann Maier spelets affischnamn, men utöver hans medverkan får vi nöja oss med lättolkade omskrivningar av övriga toppåkares namn. Irriterande, inte minst för att spelet i övrigt gör anspråk på hög autencitet. Än mer irriterande är att den gode Maier tenderar att sopa hem allt han ställer upp i. Han må vara bra, men ett dylikt förfarande luktar pinsamma mängder fåfänga/säljdesperation.

Spelet börjar med att du måste trycka "Enter" åtta gånger - jag repeterar: å t t a - för att nå huvudmenyn, varifrån du efter att eventuellt ha ändrat skärmupplösning måste starta om spelet för att aktivera den. Åtta tryck senare är du åter i huvudmenyn och kan välja mellan sportspelsbekantingar som huvudläget World Cup och enskilda lopp, antingen ensam eller med bekantskapskretsen. Tyvärr saknas både multiplayer och flerspelarläge på enskild dator, något som onekligen ligger spelet till last; stenhårda fajter en mot en är genrens kanske främsta tillgång och man undrar besviket var parallellslalomen är. Däremot kan du posta dina resultat online och beskåda dina eventuella framgångar på den officiella hemsidan.

Att ta sig i mål - ett äventyr

17 välkända skidorter från den snötäckta världens alla hörn står till buds. De är uppdelade i fem grupper, där inledningsvis bara en är tillgänglig, resten låses upp genom att plocka världscuppoäng. Varje ort har en eller flera av de fyra tävlingsformerna - slalom, storslalom, super-G, störtlopp - och precis som i den verkliga World Cup-cirkusen är det svårt men nödvändigt att åtminstone hjälpligt behärska samtliga. Detta faktum understryks av att vissa discipliner är hysteriskt svåra, särskilt slalom som kräver nästintill orimlig koordinationsförmåga i hög fart under en minuts tid. Efter att ha idkat plockepinn ett tjugotal gånger lyckas jag slutligen ta mig i mål på en hedrande sistaplats. Adrenalinstinn och frustrerad ställer man sig frågan varför spelet inte begåvats med flera svårighetsgrader. Nåväl, gillar du utmaningar så har du här något att bita i.

Också de andra grenarna kräver sin beskärda del träning innan du kan räkna med några världscuppoäng. Inledande frustration över risig styrning förbyts efter ett tag av insikten att ett lyckat race grundar sig i framförhållning - lär dig banan för att veta när det ska svängas. Det finns dock ett par andra ting som försvårar körningen; i vissa perspektiv (fyra synlägen står till buds) försvinner banan bakom naturen, i hög fart förskjuts betraktningsvinkeln för att höja fartkänslan (förvirrande) och trots hög bilduppdateringsfrekvens känns kameran ibland en aning seg. Förvisso störningar modell mindre, men de försvårar den redan duktigt svårbemästrade körningen i onödan.

Byt utrustning och återkom nästa säsong

Taget i beaktande att EA Sports dominerar sportspelsgenren närmast totalt är konkurrens minst sagt välkommen. Coldwood lyckas dock inte åstadkomma något som lär rubba jätten från tronen. Släktskapet med konsol känns tydligt (ett hysteriskt tryckande i menyerna, save-slottar, måttligt imponerande grafik och ljud), spelet gör sig säkerligen bättre på de små spellådorna. Därtill skulle ett mer fylligt koncept - fler spelformer, stöd för multiplayer - kunnat höja intresset, nu känns det lite fattigt. Såvida du inte tilltalas av att gång på gång nöta samma bana i jakten på acceptabla resultat låter du också fortsättningsvis teven stå för den alpina underhållningen hemmavid. Ski Racing 2005 är som de svenska herrarnas slalominsatser - måttligt intressanta tjugondeplatser.

Testdator:

AMD Athlon XP3000+
ATI Radeon 9800 Pro
512 MB RAM
Windows XP (SP2)

Skicka en rättelse