Andra världskriget är i spelvärlden något av den mest exploaterade tiden. Antalet spel som utspelar sig under dessa våldsamma dagar under 1900-talet kan inte räknas längre och fler spel kommer. Detta gör att spel som släpps med detta tema måste ha något nyskapande och intressant om de inte ska dränkas bland alla andra. Om du vill veta huruvida Atari och Timegate har knåpat ihop en kioskvältare eller en budget-produkt skall du läsa här nedanför. Schnell!

Hur står det till här då?

Axis & Allies är ett RTS-spel som sagt, med allt som kommer därtill. Det finns en viss standard som följer denna genre som en förbannelse eller en gåva, det beror på hur man ser det hela. A&A skiljer sig dock från mängden på en del viktiga punkter. Det finns tre olika kampanjer att spela: allierade eller axelmakterna självklart, men också ett strategi-läge där du ser världskartan och får flytta runt trupper på samma sätt som det gamla hederliga strategisättet. När du ryker ihop med en fientlig styrka blir det en RTS-strid där vinnaren får området. Dock måste jag klaga lite på det här läget. Du kan nämligen bara göra en strid per gång det är din tur. Kan du tänka dig ett flerfrontskrig då? Jag kan det inte.

Men RTS-kampanjen då?

Byggnaderna i A&A är lite annorlunda. Du har den klassiska huvudbasen "Corps HQ". Denna huvudbas kan sedan med lite hjälp från din sida bygga andra byggnader. Dessa kommer ut i form av lastbilar som lastas av på lämplig plats och därmed blir nya byggnader. Det finns även byggnader vars enda uppgift är att ta fram uppgraderingar till dina enheter. Något som är positivt är att alla byggnader kan pckas ihop och flyttas vilket ger ett väldigt flytande slagfält med taktiska möjligheter som inte funnits förut.

Resurserna (ammunition, olja och pengar) samlas inte heller in på det vanliga sättet. Resurserna är värden som sänks varje minut om du har för stora arméer, har du dessutom ett för litet lager tillåts du inte bygga vissa enheter. Dina resursvärden höjs via att bygga ammunitions- eller olje-depåer. Byggnader kan bara byggas inom ditt supportområde som utökas via supportdepåer. När en enhet tränas, stridsvagnar eller infanteri till exempel, så binds de till den byggnad som tränade dem. Är dina enheter sedan inom ditt supportområde, ökas deras hälsa och de får också förstärkningar kontinuerligt.

Övrigt

Pengar är den enda resurs (förutom erfarenhet) som kan läggas på hög, den fås in genom att ta över städer på kartan. Detta ger även ett nytt supportområde där dina enheter kan vila upp sig. Du vill spara dina enheter så länge som möjligt då de kan bli mer erfarna och göra större nytta i strid. Se också upp för låg moral; tar dina enheter för mycket stryk går moralen ner i botten och de gör inte mer nytta än att vara skytteträning för motståndarens soldater. Jag sade att erfarenhet kunde läggas på hög, detta skall inte förväxlas med dina soldaters erfarenhet utan är ett värde som sakta ökar. Det kan accelereras med hjälp av att du stider och vid vissa nivåer kan du kalla in sabotörer, bombmattor eller spioner för att nämna ett urval.

Sammanfattning

Jag ska säga det direkt: jag är inte någon stor fan av det här spelet. Jag blev dock mer förtjust i spelet än vad jag trodde att jag skulle bli. Multiplayer är, trots sin begränsning till de klassiska RTS-kartorna, rätt kul. Enheterna klumpar ihop sig väldigt lätt och det känns lite mycket köttkvarn över det hela, moral och erfarenhetssystem till trots. Den dynamiska kampanjen saknar vissa element som skulle kunna ha gjort den till en höjdare. Spelet ska ha beröm för sitt bassystem samt moral och erfarenhetshanteringen. Grafiken är helt ok, men enheternas svarsljud blir väldigt snabbt repetetiva. Summa kardemumma: ett ok strategispel, är du WW2-freak och gillar strategi kan du ta en titt på detta. Annars, leta efter något annat.

Testsystem:

Intel Pentium IV 2,0 GHz
640 MB PC133 SDRAM
Radeon 9800 Pro 128MB
Windows XP Professional

Skicka en rättelse