MMORPG, eller Massively Multiplayer Online Role-Playing Game som det heter på fackspråk, är en spelstil som ligger på många gamers läppar. Det pressas ut fler och fler och nästan alla välkomnas med öppna armar och plånböcker – för gratis är det ju inte. Vi testkör Lineage II för att se om det lever upp till förväntningarna.

Multiplayer en masse

NCsoft står för ganska många spel just nu, alla i samma fack, just onlinespel. Allt började med att NCsoft skapade Lineage, ett Ultima Online-liknande spel, som blev väldigt omtyckt i Asien, men inte uppmärksammades mycket på den amerikanska eller europeiska marknaden. Dock tjänades det tillräckligt mycket på ettan för att göra en uppföljare. Om inte det skulle vara nog släpptes ett spel vid namn City of Heroes, som utvecklade samtidigt som Lineage II och ytterligare ett är på väg ut nu, nämligen Guild Wars. Men i denna recension är vi bara intresserad av ett av dessa.

Dollarkursen blir spännande

I och med att Lineage II är ett MMORPG så betyder det att det inte bara kostar att köpa, varje månad ska en nätt summa betalas in för att fortstatt spelande ska vara garanterat. För tillfället kostar det 15 dollar i månaden, vilket är ungefär 120 kronor räknat i nuvarande dollarkurs. Man kan betala genom att antingen använda kreditkort eller genom att köpa så kallade Game Cards som är ”laddade” med speltid, dessa ska man kunna köpa i vissa spelbutiker. All betalning och information om kontot finns bekvämt samlat på en sida. Ska du åka och hälsa på en fjärran moster långt bort i Fåreskutan i 2 månader så går det bra att ”pausa” kontot i så många veckor som du vill vara borta.

Tack för en tjock manual

Om man vill går det bra att helt och hållet skippa kartong, instruktionsbok och allt vad det nu heter, det går lika bra att ladda ner allt via deras hemsida. Men då tänker du, vad ska man ha att läsa på toaletten? Och om man sitter på ett 56k-modem så kanske inte det är ett hett alternativ – om jag ska vara ärlig, sitter man på ett 56k så borde man vända sig om och leta spel på en annan hylla, eller kanske hyra sig en bra film istället. Installationen gick relativt smärtfritt, som vanligt, men sen började det mörkna… Nu är det såhär att spelet som följer med i fodralet inte alls är samma spel som man måste ha, nej nej, innan spelglädjen kan starta möts man av en knapp som heter ”Full Check”, en knapp man kommer att hata över allt annat. För att göra en riktigt, riktigt lång historia kort, över 8 timmar senare var spelet färdigpatchat och jag var mer än redo att sätta igång.

Overklig grafik, grymt ljud

Nu blir det lite rakt på sak, men detta går inte att säga på något annat sätt; grafiken är helt underbar. Alla karaktärer är väldetaljerade och miljöerna är helt fantastiska - allt från dimmiga och slemmiga träskmarker till bedårande ängar och gräsbeklädda kullar. Alla monster och fiender känns som om de hör hemma i sin respektive miljö. I träsken finns gigantiska myror och iglar, på ängarna kan man se hästliknande varelser, vargar och orcher. I övergivna städer finns skelett och blodsugande fladdermöss. Och, om inte det vore nog så kan denna omgjorda Unreal-motor visa hundratals enheter och gigantiska monster samtidigt på skärmen utan att det blir ospelbart. Även fast världen man befinner sig på är enormt stor så finns det inga laddnings-zoner eller något sådant, allt flyter på. Ljudet är också något NCsoft haft varmt om hjärtat. Alla ljudeffekter är välgjorda och musiken är underbar att höra flöda ur högtalarna. Det finns absolut inget att klaga på här heller. Två tummar upp.

Förutfattade förutsättningar

När man nu äntligen fått igång spelet så är det dags att välja karaktär. Man har många val att göra innan ens framtida avatar, det vill säga spelkaraktär, är redo. Allt förutom utseende är av stor vikt och man ska nog tänka lite extra innan man väljer ras. De fem raserna man får välja mellan är Dark Elf, Dwarf, Elf, Human och Orc. Alla klasser har sina specialiteter.

  • Dark elves är, som namnet antyder, inte riktigt några som skulle hjälpa gamla damer över gatan, de är väldigt starka och snabba men inte så välbyggda och tål således inte så mycket stryk.

  • Dwarves är byggarklassen, de kan bygga krigsmaskiner, vapen, rustningar och andra föremål vilket ingen annan klass kan.

  • Elves är vackra och vänliga, det de saknar i fysisk styrka tas upp i magier och de är väldigt smidiga och snabba.

  • Humans – Lineages arbetarklass. Även fast de inte är bäst på något, så tar de upp det i mångfald, som i alla rollspel så är humans den klass som lättast kan anpassas till allt.

    <li>Orcs, stora, fula och starka, de tål groteskt mycket stryk och kan stå och svinga armarna i timmar utan att tröttna.

Magikerlärling eller ångvält

I början har man bara att välja mellan två klasser, krigare och magiker. Genom att ta gubben igenom 20 nivåer får man välja en ny klass, det vill säga vad för slags magiker, eller vad för slags krigare du vill vara. Medan dvärgarna inte har så många val, egentligen bara två, så har människorna däremot ett stort spektrum av klasser och färdigheter att bli mästare på. Känner du för att bli magiker så kan du välja, vill du vara en healer, det vill säga en magiker som specialiserar sig på att hjälpa sina kamrater och ge dem positiva magier (så kallade buffs) eller har du en förkärlek för nekromantik så finns det en sådan klass att sträva mot. Krigare har också mycket att välja mellan. Pil och båge, svärd och sköld, bara en dolk, eller varför inte leka väderkvarn med två svärd? Orcherna har också en speciell klass för att slåss med ett slags knogjärn på händerna och bara svinga på.

Vad allt går ut på

När man väl har skapat sin avatar och är redo att ta sig an världen så möts man av information så det duger. Det finns gott om uppdrag att utföra på de första nivåerna, så man håller sig upptagen med det samtidigt som man får exp, eller experience som det heter, och skillpoints att distribuera på färdigheterna man vill ha. Snart tar dock uppdragen slut och du måste leta dig vidare på kartan. Efter ett tag finns det bara en sak att göra och det är att stå i evigheter och döda monster på rad, både för att få tag i pengar att köpa nya föremål för och för att gå upp i nivå. Antingen kan du göra detta ensam, eller med dina kompisar eller andra personer du nyss mött. Bäst vore om man blir en blandad grupp av magiker och krigare. Själva tyngden i spelet ligger dock på klankrig och allianser. Det finns slott och städer utspridda över kartan som det gäller att man ska ta över. ”Castle Raids” eller raids som de kallas är något som anordnas varje vecka, då alla klaner som vill får en chans att bli ägare av sitt egna slott, om nu de kan vinna över den försvarande alliansen.

Även solen har sina fläckar

När allt kommer omkring handlar detta spel, så som nästan alla andra (om inte alla) MMORPG-spel om att utföra uppdrag och att döda monster. Jag kan dock inte tycka att det är möjligt att just detta kan vara roligare än det är i detta spel. Finns inget skönare än att utforska mörka gångar med ens vänner för att se om man överlever, eller bara hitta en skön plats att stå och jaga vid, längtandes efter att ett bra föremål kommer hittas. Dock så är det inte helt felfritt. Just nu lider Lineage II av några problem. Det största och egentligen enda är så kallade ”Farmers” – bottar, det vill säga datorstyrda motståndare som outtröttliga dödar monster dag och natt. Det de hittar säljs sedan på Ebay av dess ägare för dyra pengar vilket i sin tur förstör ekonomin helt i spelet. Andra problem är saker som fel i översättningen till engelska eller småbuggar som gör att man kan fastna, det sistnämnda löses oftast genom en enkel omstart. Allt som allt så är Lineage II ett väldigt bra MMORPG som hör hemma i hyllan hos alla spelälskare med fast inkomst eller snälla föräldrar.

Testdator:

Pentium 4 3,1 GHz
512 MB RAM
Radeon 9600
Windows XP</li>

Skicka en rättelse