Recension – Pacific Fighters

Att använda flyg på fartyg var inte nytt ens under första världskriget. Skillnaden var att det fortfarande var fartyg i normal bemärkelse, där man hade sjöflygplan med pontoner som hissades ner i vattnet efter man hade stannat båten. När sedan flygplanet flugit färdigt hissade man upp planet och åkte vidare. Dessa flygplan användes mest för spaning, samt transporter. Någonstans, någon gång, kom någon på idén att man kunde göra ett fartyg som enbart hade som uppgift att skicka iväg en stor mängd flygplan och samtidigt kunna åka framåt. Idén till hangarfartyget var född och flottan började genast arbetet med att rekrytera piloter som var våghalsiga nog att vilja flyga från en båt. I Pacific Fighters får du uppleva just detta, och tro mig det är kul! Eftersom detta är den stora nyheten i spelet tänkte jag ägna en ganska stor del av testet till just hangarfartyg och vad som gör det så kul.

Start och landning

Att starta från hangarfartygen är faktiskt ganska lätt. Vissa av flygmaskinerna är utrustade med vingar som kan vikas ihop för att spara plats på hangarfartyget. Det är en stor fördel att fälla ner vingarna innan man sticker iväg nerför däcket med full gas, i alla fall om man planerat att flyga... Annars får man ett gott skratt.

En ny funktion är så kallade "chocks", bromsklossar som läggs mellan hjulen när du står på däck. Med dessa på kan du dra på full gas och ändå stå helt still på fartygsdäcket. När du sedan ger order om att ta bort dessa rullar flygplanet ned längs däcket.

Väl uppe i luften är det dags att ta in landställen och jag upptäckte att vissa flygplan har manuell infällning, vilket gör att du måste veva in dom genom att knappa som en tok på tangentbordet samtidigt som du gör allt för att inte hamna i vattnet. En rolig detalj är att om hangarfartyget rör sig framåt så underlättar det starten. Det går till exempel inte att starta med ett tungt lastat flygplan om hangarfartyhet står stilla.

Landningen är inte helt lätt, inte ens för mig som har en hel del timmar i flygsimulatorer bakom mig. För er som inte känner till principen hur ett flygplan landar på ett hangarfartyg följer här en snabb genomgång. Hangarfartygets däck är försett med vajrar i varierande antal beroende på fartygstyp. Dessa vajrar är placerade efter varandra i farygets bredd och oftast i aktern på båten. Flygplanet är utrustat med en krok i stjärten. Nu är det alltså tänkt att man skall manövrera sitt flygplan på så sätt att kroken hakar fast i en vajer och på så sätt bromsar in planet tills det står stilla. Låter det enkelt? Lägg till tiometersvågor som får fartyget att gunga, regn och dimma och du får en hangarfartygslandning som inte ens grabbarna i Jackass skulle försöka med. Marinflygarna måste vara adrenalinsökare, så är det bara!

Det är främst tre stora misstag man kan göra när man ska landa på hangarfaryget. Det första är att man kommer in för lågt och långsamt, något du märker ganska abrupt när du hälsar på matroserna i maskinrummet med din Hellcat i dryga 150 km/h... Hej grabbar, jag bjuder på tårta ikväll! Ok?

Det andra är inte lika rökutvecklande men lika misslyckat. Din hastighet och/eller höjd är på tok för hög och dina landningsklaffar ger så mycket lyftkraft att planet bara vägrar ta i däcket. Det slutar med att du symboliskt markerar att du nuddat hangarfartyget med dina landställ nånstans mitt på fartyget. Medan du ropar Ha! Jag landade! kantrar ditt flygplan ner över fören på fartyget. En aha-upplevelse tränger sig på när ditt plan ligger i vattnet och du blir överkörd av 36 000 ton hangarfartyg av klassen Lexington.

Det tredje är nog det som drabbar även den mest rutinerade pilot. Du undviker de båda övre misstagen men har svårt att få ned själva stjärten att ta i kroken vilket gör att planet studsar upp i luften och det är bara att ge full gas, ta in landställen och göra ett nytt försök.

Faktum är att hangarfartygslandningarna är ett av de roligaste momenten i Pacific Fighters. Det som gör saker ännu roligare är möjligheten att titta på en inspelning av dina misslyckanden. Du rekommenderas att bli hyggligt bra på landningarna innan du ger dig ut på nätet och flyger med andra, då det är lite pinsamt att sabotera dagen för de andra genom att sprida ut metallskrot över hela däcket.

Slutsats

Pacific Fighters är bra men det är inte helt fläckfritt. Med tanke på att det är snart två år sedan Forgotten Battles släpptes kunde man förvänta sig lite mera av Pacific Fighters. Det är snyggt men har egentligen inga större skillnader jämfört med Forgotten Battles. Som fristående spel är Pacific Fighters ganska enformigt. Känslan av att flyga över öppet hav i flera timmar innan något händer intresserar bara de mest hängivna flygsimsfantasterna. En dålig timeskip-funktion - som i min mening inte är en timeskip-funktion - gör det inte bättre. Visserligen finns det kartor med mycket land men det är inget utöver det vanliga (läs: Forgotten Battles). Luftvärnets spårljus känns väldigt överdrivna och det drar ner enormt på fps:en (frames per second), även om du har en bra dator.

Det är fortfarande några få småbuggar i programmet, mest detaljer som beväpning som inte stämmer, men det finns också en del andra missar. Det känns lite störande att betatestarna inte sett buggarna i tid. Jag hade förväntat mig mera av Pacific Fighters eftersom det är fristående.

Vad är då bra med Pacific Fighters? Funktionen med hangarfartyg gör det hela riktigt skoj och uppväger de flesta missarna. Ett tag iallafall. De flesta bra funktioner är sådana som hämtats från Forgotten Battles, det vill säga mycket bra nätkod, möjlighet att göra egna målningar till flygplan och piloter samt den oslagbara närvarokänslan som IL-2-seriens spelmotor ger. Personligen tycker jag att Pacific Fighters är lite för klent för att stå på sina egna ben, det gör sig bäst som ett tilläggspaket till Forgotten Battles med ACE-expansionen. Då får man verkligen en gedigen WW2-flygsimultator som täcker nästan allt!