Att köra bil är kul. Att köra bil fort är i sina bästa stunder ett adrenalinspäckat glädjerus. Dock - fortkörning är olagligt och kostar dig i värsta fall körkortet. Spelbranschen är inte dum, den vet vilken tjusning och dragningskraft fart har. Således släpper man mängder av spel som går ut på att förvandla förädlad petroleum till adrenalinkickar. Xpand Rally från den polska tillverkaren Techland stoltserar med vackra yttre attribut, men finns det något innehåll bakom den glänsande fasaden?

I avdelningen rallyspel modell arkad har under flera års tid Colin McRae Rally agerat flaggskepp, kanske främst tack vare framgångarna med seriens andra del. De senare spelen har dock lidit av bekymmer som det fruktade konverteringsspöket - treans multiplayer-del utgjordes av konsolbekantingen split screen - och ett Codemasters besatt av snabba releaser - blott ett och ett halvt år skiljer mellan de tre senaste spelen! Även om inget av de tre senaste Colin-släppen varit direkt dåligt så säljer de främst tack vare tidigare framgångar, så fältet ligger onekligen vidöppet för uppstickare. Xpand Rally är Techlands ambitiösa försök att likt Sohlberg i den verkliga rallyvärlden snuva skotten på trofén.

Det första intrycket av Xpand Rally är delat. Å ena sidan saknas licensieringar, så bilar, förare och banor är alla fiktiva - trist. Att ratta verklighetskopior kittlar rallytarmen, fejkbilar känns budget (även om det förstås inte har någon som helst inverkan på körningen). Å andra sidan är utseendet allt annat än budget. I vissa avseenden är grafiken närmast häpnadsväckande, sannolikt den läckraste på bilspelsområdet i dag. Ljussättning, detaljer som vattendroppar och imma på vindrutan vid regn, publik som springer över banan, naturen med mera resulterar sammantaget i ett riktigt, riktigt snyggt spel. Att det dessutom för det mesta flyter dugligt med högsta inställningar på undertecknads inte purfärska maskin (se specifikationer längst ner) är inte heller någon nackdel.

Svordomarna haglar, åtminstone i min residens, under den nästan en minut (!) långa uppstarten, under vilken du får det tveksamma nöjet att skåda en Nvidia-logga du inte kan klicka dig förbi och konstatera att kopieringsskyddet StarForce (som för övrigt tycks drabba ärliga köpare värre än piraterna...) "skyddar" spelet. När svavlet lagt sig har du huvudmenyn framför ögonen, där du finner alternativ för single- respektive multiplayer. Det förra utgörs av två välkända bekantskaper: mästerskap och enskilt lopp.

Mästerskapsläget börjar med att du inte har någon bil, men väl en summa pengar att spendera. De tre bilar du har råd med är klena, men det finns gott om utrustning att pigga upp den med. Svagaste bilen kombinerat med motor och andra effektökare eller en något starkare och färre extraprylar? I det första racet spelar dina val mindre roll, men svårighetsgraden höjs avsevärt redan efter ett par omgångar. Eftersom höga placeringar renderar högre vinstsummor är dina beslut redan från början av yttersta vikt. Kul, men samtidigt frustrerande eftersom du kan tvingas gå tillbaka i karriären och göra andra val. Dessbättre går det att backa, så din karriär är inte nödvändigtvis rökt om dina inköp visar sig vara skräp. Idén med ett karriärläge som utvecklas efterhand är ingalunda ny, men eftersom det traditionellt sett enbart består i att vinna lopp - uppgraderingar av bilen är inte nödvändiga - känns upplägget både piggt och utmanande.

På sedvanligt rallymanér kan du välja hur realistiskt bilarna ska bete sig, åtminstone heter det så. De två alternativen - arkad och simulator - innebär i praktiken hur svårkontrollerad bilen blir, inte hur verklighetsnära körupplevelsen är. Vi har sett det förut: tillverkaren pladdrar om realism i var och varannan mening men när det väl kommer till kritan är den genomgående känslan ändå arkad. Märk väl: jag har inga problem med arkadrallyspel, de kan skänka nog så mycket glädje som rena simulatorer. Emellertid blir jag kraftigt irriterad när jag upptäcker att spelupplevelsen inte stämmer överens med vad som utlovas.

Ett rallyspel kan som sagt vara bra även om bilarnas beteende är mindre realistiskt. Sköna och väl utarbetade kontroller är grundessensen för att lyckas i bilspelsgenren, ja ett grundelement för bra spel överlag. Styrningen i Xpand Rally lämnar olyckligtvis en del att önska, även om den inte är att betrakta som katastrofal. Som vanligt i arkadsammanhang kan du nästan lika gärna styra med tangentbord som med ratt, men oavsett vilket så vilar en oharmonisk känsla över alla rattvridningar. Först händer inte så mycket, sedan sticker bilens bakände iväg rejält. Det känns som att köra bakhjulsdrivet på halt underlag, oavsett om du kör framhjuls- eller fyrhjulsdrivet och hur du konfigurerar känsligheten för ditt styrdon.

Ett större problem än den lätt frustrerande styrningen är att fartkänslan är skev. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men det känns som att proportionerna inte stämmer, att bilarna är för stora och för kraftiga för miljöer och banlayout. Endast med de klenaste kärrorna får du nytta av högre växlar, med snabbare doningar blir det mest ett evigt bromsande och harvande i växellådans nedre skikt. Partier med rakor och flera långa, svepande kurvor är sällsynta, till stor del tvingas man krångla sig igenom långa serier av på varandra tätt liggande kurvor. När jag ändå är inne och hackar på banorna är det lika bra att nämna snålt tilltagen design: sträckningen upprepas och det finns blott fem typer av landskap.

Ytterligare ett irritationsmoment återfinns i ljudet. Din körning guidas som sig bör av en kartläsare som ropar ut varningar och information om kommande kurvors beskaffenhet. Denna herre har alldeles uppenbart ägnat förarbetet åt annat än att plugga. Överlag sköter han sitt jobb, men vid återkommande tillfällen levererar han information som skickar dig ut i skog och mark, och i värsta fall kostar dig en vinst. Den information han ger handlar om hur långt fram en kurva ligger och hur brant den är (1-6, där 1 är kraftigast). Exempel på idiotinformation: han gastar ut "Two left". Du kör över ett krön, slänger dig på bromsen, kastar ratten åt vänster och... välter i sakta mak ett staket. Var tog vägen vägen? Jo, den gick nästan rakt fram. Ett till exempel: "Six right, cliff outside". Djärvt släpper du en liten aning på gasen, för att två sekunder senare befinna dig i fritt fall på väg nerför norra Europas största stup. Det finns flera missar av denna kaliber och samtliga borde, om inte innan, ha upptäckts och åtgärdats när man betatestade spelet.

Om du inte orkar traggla dig igenom karriärläget står ett multiplayer-alternativ med maximalt åtta spelare till buds. Välj mellan att köra mot skuggan av motståndarens bil (så kallad "ghost car"), direkt mot motståndarna med kollisioner och allt vad det innebär, eller ett off-road-race där det gäller att först plocka ett antal kontrollpunkter. Online-spelande fungerar utmärkt, men lider av en elementär brist - ingen spelar online. Fyra tappra brittiska servrar är ständigt närvarande, men besöken är få. De får sporadiskt sällskap av av en och annan hemanvändare som vill testa lyckan över nätet. Han eller hon får vänta. Förvisso har spelet USA-premiär först senare i år, men en sådan markant brist på online-aktivitet skvallrar om högst måttliga försäljningsframgångar.

Xpand Rally - succé eller dikeskörning? På det hela taget lutar det åt det senare. Tyvärr, måste jag säga. Spelet hade potential att bli ett skojigt alternativ till den ständigt närvarande - och i mitt tycke numera överskattade - Colin McRae-serien, men sjabblar bort det mesta med sin lätt risiga styrning, sin märkliga bandesign och läxskolkande kartläsare. I och med bristerna har Techland kastat de bra bitarna - exceptionellt vacker grafik, mycket bra fysik, den medföljande baneditorn och inte minst ett kul upplägg i singleplayer - i sjön. Om man lagt mer krut på de dåliga delarna hade spelet utan tvekan haft alla möjligheter att peta ner rallykungen utan mandat från försäljningstronen.

Testfordon:

AMD Athlon XP3000+
ATI Radeon 9800 Pro
512 MB RAM
Windows XP (SP2)

Skicka en rättelse