Battlefield 1942 lärde oss att onlinekrig i Andra världskrigsmiljö är kul. Temat med axelmakt mot allierade börjar dock kännas lätt uttjatat, så varför inte förflytta konceptet till en annan miljö vi är bekanta med? Panademic Studios har gjort slag i saken och resultatet heter Star Wars Battlefront - ett Omaha Beach i yttre rymden.

"A not so long time ago, in a galaxy far from far away, a popular movie series generated hordes and hordes of video games..."

Behöver vi ett till Star Wars-spel? Spelhistorien innehåller en kolossal mängd titlar baserade på George Lucas framgångssaga. En högst ovetenskaplig sökning på nätet ger vid handen att det finns (minst) 39 Star Wars-titlar för Windows. Tar vi bort ett par potentiella dubbla utgåvor så hamnar vi ändå på över 30 spel - fullt tillräckligt för att nöta hål i både plånbok och intresse. Emellertid åtnjuter Lucas livsverk enorm beundran hos drivor av folk, så möjligen tål den gamle skägglurkens rymdvariant av den klassiska dramaturgin ont-mot-gott ytterligare en vända på våra hårddiskar.

Nästa givna fråga: behövs en Battlefield 1942-kopia? Den namnmässiga likheten (Battlefield/Battlefront) är ingen slump: Battlefront står i stor skuld till Digital Illusions praktverk i fråga om spelidé, spelsätt och upplägg. BF1942 är en magnifik men inte felfri spelupplevelse, så nog finns det utrymme att förfina och utveckla konceptet med klassbaserade, storskaliga strider över nätet. Därtill finns en mängd skillnader de båda spelen emellan som dels gör att de inte är direkt jämförbara, dels minskar risken för kritiska röster om att Panademic Studios nyttjar ett snott koncept. Åtminstone nästan.

När BF1942 släpptes för dryga två år sedan var maximala 64 personer i en onlineshooter närmast en revolution. Högst 32 personer var standard och väldigt få spel hade kartor stora nog att bjuda en njutbar spelupplevelse ens med det antalet. Battlefront tar på detta område ett steg tillbaka och återinför 32 som maxgräns för mänskligt deltagande, men samtidigt fylls de allra flesta onlineomgångar upp av ett valfritt antal datorstyrda med-/motspelare, så intensitetsbrist råder icke. Nytänkandet hittas istället i fordon och vissa spelarkaraktärer. Om man vill kan man ha med datorkontrollerade hjältar i striderna (Darth Vader, Luke Skywalker med flera). Dessa välkända ansikten går runt och sablar ner motståndare utan att du kan göra något åt det och hur gärna du än önskar kan du själv inte svinga den åtråvärda ljussabeln. De fyra grupperingarna (Separatists, Republic, Rebellion och Empire) innehåller fem karaktärer vardera, varav vissa är att betrakta som nyskapande, exempelvis en rullande maskin med sköld och kraftig beväpning.

Datorkontrollerade motståndare betraktas generellt sett med skepsis, trots ständiga utfästelser om ny och revolutionerande AI-kod. Visst, utvecklingen är enorm jämfört när vi pangade motståndare på raka led i Quake, men i en genre som denna, där ett 60-tal krigare förväntas bete sig någorlunda realistiskt, är likheterna med gårdagen smärtsamt tydliga (testa BF1942/Vietnam i singleplayer för ett talande exempel). Varför då så låg maxgräns? Joint Operations stoltserar med över 160 personer. Har man knåpat ihop en artificiell intelligens modell revolution? Nej, det genomtrista svaret är anpassning till konsolmarknaden. Spelet släpps till PC, Xbox och PlayStation 2, med en i den ordningen fallande gräns för max antal onlinespelare.

Risig AI i onlinespel är vanligen oväsentligt - lira mot människor istället - men Battlefronts banor är många gånger så stora att 32 pers inte alltid är tillräckligt för att spelet ska komma till sin rätt. Dessutom är nätkoden allt annat än bra - lågpingande servrar är sällsynta och med mycket folk på servern flyter det sällan bra. Entré bottar. Tyvärr gör traditionell bot-problematik (siktar som gudar, står ibland stilla, noll och nada taktiskt tänkande och så vidare) att spelet inte når upp till de nivåer det skulle kunnat vara på. Singleplayer utgör dessutom en betydande del, så att bortse från bristerna i AI:n låter sig inte göras. Vi får fortsätta längta efter ett spel som kan hantera ett stort antal samtidiga bottar acceptabelt.

Hur mycket Star Wars är då Battlefront? Expert på filmsviten är jag verkligen inte, men jag vågar ändå påstå att Star Wars-känslan är påtaglig. Grafik, logotyper, musik och ljud, raser, fordon - det mesta man kan önska finns med. På utseendefronten är det däremot sämre ställt. Vissa saker ser okej ut utan att briljera, medan annat är direkt fult. Ojämnheten vägs till viss del upp av att man överlag lyckats fånga Star Wars-utseendet i de kraftigt varierande miljöerna, men särskilt snyggt är det som sagt aldrig.

Vapen och fordon fungerar överlag bra, men tyngs av ett par irritationsmoment. Laserpickadollerna är förlagorna trogna, vilket innebär att skotten färdas obetydligt snabbare än vad kungen brukar göra på motorväg (vår världs fysiska regler för ljusets hastighet gäller uppenbarligen inte). I klartext: skotten i många vapen färdas för långsamt. Du tvingas kompensera oskäligt mycket för rörliga fiender en bit bort, med massivt skjutande och en känsla av slumpmässighet som konsekvens. Förvisso vore enbart railguns inte att föredra, men det känns allt bra löjligt när projektiler från ljusvapen går långsammare än blykulor. När det kommer till fordonen lär filmens anhängare jubla rakt ut över utbudet - AT-AT, den förväxta ankan Kaadu, X-Wing och allt vad de heter. Tyvärr är vissa fordon alldeles för kraftiga, det krävs en smärre armé granatgevärsbeväpnade soldater för att förpassa de grövre maskinerna till skroten.

Spelsättet är jämförbart med BF1942:s Conquest, alltså att erövra och hålla baser. I början av varje match har de båda lagen en viss poäng (kallat reservtrupper) var, som minskar med tiden och när folk blir dödade. Basövertagande fungerar som i BF Vietnam: ju fler ni är, desto snabbare går det. I singleplayerdelen kan du välja mellan två kampanjlägen, att köra valfri bana för valfritt lag eller Galactic Conquest, ett spelläge med strategiska inslag. De olika planeterna/slagfälten ger en bonus till vinnaren, som förutom extraprylen också får äran att välja nästa planet. Bortsett från detta och att vissa uppdrag innehåller andra mål än att bara erövra baser (spränga motståndarens sköldgenerator och liknande), känns spelsätten som en karbonkopia av BF-spelen.

Behövs Star Wars Battlefront? I mitt tycke: nej. Det tillför ingenting väsentligt till genren och den stora förebilden - Battlefield 1942 - gör allt bättre. Därmed inte sagt att spelet är dåligt eller saknar existensberättigande. Stjärnkrigandet är i sina bästa stunder riktigt kul och det är trevligt att få krypa in i den värld som vi känner så väl från filmduken. Tyvärr gör brister som dålig nätkod, risig AI, enformighet i spelsättet, viss buggighet (krascher, inkonsekvent skada av sprängvapen) och ojämn bandesign att vi får nöja oss med ett medelmåttespel. För att till fullo kunna njuta av spelet bör man vara inbiten Star Wars-entusiast. Med det temat borttvättat är spelet okej, men utan några större förtjänster. Ett ryck på axlarna i populär kostym.

Testdator:

AMD Athlon XP3000+
ATI Radeon 9800 Pro
512 MB RAM
Windows XP (SP2)

Skicka en rättelse