Så långt knådar Modnation Racers nytt liv i genrens lätt likstela muskler. Men på banan har tiden stått still - kaosracing med power-ups, fartplattor, hinder, genvägar och jakt på mer boost. Vapnen består av missiler, ljudbomber, blixtar, temporär boost med mera, och de kan uppgraderas två gånger. Det ger taktiska valmöjligheter: nyttja ett svagt vapen direkt eller spara ihop till en kraftfull pjäs för senare bruk, fast med risk att få den förstörd om någon annan använder sitt?
Trubbel på ingående.
Saken kompliceras ytterligare av att varje ekipage har en sköld. Dess effekt hänger samman med hur mycket boost du samlat på dig, vilket görs genom att åka på ställ, hoppa och drafta bakom andra bilar. Men även om du motstår frestelsen att bränna boosten på fartökning räcker den inte på långa vägar för att ta dig helskinnad genom loppen. Vapnen är många och kraftfulla, och om du fredar dig från en attack står du naken inför nästa.
Förbanna
Och det här är ett allvarligt problem. Jag vill tävla på lika premisser och se bästa förare vinna, men Modnations vapen skjuter rättvisan i sank. Gång på gång tappar jag en kassaskåpssäker ledning på mållinjen när någon i fältet hittar på att krama avtryckaren i fel ögonblick. ”Sluta gnäll, det är ju lika för alla!”, tycker kanske någon. Visst är det så, men då bortser man från problemet att vem som helst i fältet - inte bara föraren närmast bakom - kan sänka ledaren. Det betyder att ren bonnröta får större betydelse än både körskicklighet och taktisk slughet.
Vi ogillar vapnen och får medhåll av såväl Kratos som Village People. Se så sura de är!
Problemet är mindre mot mänskliga förare än mot datorstyrda diton. De senare har en sån där obehaglig förmåga att plocka alla power-ups, skicka iväg dem i rätt ögonblick och alltid ha mer boost, oavsett vilken svårighetsgrad man kör på. Och apropå det stiger svårighetsgraden stupbrant. Även om flerspelarlägena (online och split screen) lockar mest bör solokarriären köras igenom för att låsa upp alla extraprylar (byggmaterial av alla möjliga slag). Vissa mål måste uppfyllas, dels för bonusarna och dels för att komma vidare. I ett relativt tidigt race krävs vinst; det tog mig uppskattningsvis 50 försök, där jag i ungefär hälften av fallen kom tvåa bakom samma AI-världens svar på Schumacher i forna dagars högform.
Långa laddtider, hackig huvudmeny och bitvis rörigt gränssnitt vägs upp av skyhöga produktionsvärden, med bedårande grafik och skönt humoristiska mellansekvenser där kommentatorerna bitchar varandra för allt vad tygen håller. Hur paradoxalt det än låter är det i mitt tycke racingen som hindrar detta i övrigt riktigt vassa racingspel från de högre betygen. Om din syn på det här med kartracing är mer konservativ har du ändå en smått fantastisk upplevelse att se fram emot.
