Varför har spel om andravärldskriget varit så talrika medan antalet som handlar om Vietnam nästan varit obefintligt? Kanske beror det på samma anledning som det skrivits så mycket färre böcker om Vietnamn än WW2. Amerikanarna tyckte helt enkelt inte det var lika roligt med en förlust. Men till minst lika stor del beror det säkerligen på att grafikmotorerna inte klarat av att rita upp en djup och detaljerad djungel förrän nu. Det senaste året har det dykt upp ett antal strategispel och förstapersonsskjutare baserade på Vietnamkriget. Battlefield Vietnam kom tidigare i år och nyligen släpptes floppen Shellshock Nam ’67. Nu är det dags för uppföljaren till Conflict Desert Storm, nämligen Conflict Vietnam.

Även om Conflict Vietnam ser ut som en vanlig förstapersonsskjutare ligger där precis som i föregångaren ett mer taktiskt element i grunden. Man tar nämligen inte kontroll över bara en soldat, utan fyra. Dessa kan man fritt växla mellan och styra ur en förstapersonsvy. De tre man inte styr följer snällt efter en och anfaller agerar som de flesta andra datormedhjälpare vi kommit i kontakt med. Med andra ord är de hjälpsamma, men inte särskilt smarta. Vill man vara lite mer taktisk kan man ge order till truppen via ett ganska enkelt system.

Vietnam?

Till skillnad från många tidigare Vietnam-inspirerade spel lyckas Conflict Vietnam bra med att återskapa de djupa djunglerna. Precis som det nyligen släppta Shellshock Nam ’67 är man dock ganska begränsad i sin rörelsefrihet. Ibland kan man välja mellan två olika vägar för att ta sig fram men de stora djungler som man t.ex. kan hitta i Battlefield Vietnam lyser med sin frånvaro.

Grafiken ligger inte i toppskiktet även om djungeln ändå ser bra och någorlunda realistisk ut. Det första intrycket man får är att det hela känns lite kantigt. Det flyter i alla fall på bra och spelet är ändå absolut inte fult.

En realistisk djungel har däremot också sina nackdelar. Det är svårt att identifiera potentiella faror genom snåren och man blir ofta beskjuten utan att veta riktigt varifrån. Datorn har inte detta problem utan får ofta iväg de första skotten. Trots detta fungerar striderna ändå oftast bra och lite av Vietnam-filmskrigskänslan lyckas de faktiskt återskapa emellanåt.

Svårt att hinna med

Även om kontrollerna man ger kommandon med är enkla fungerar de inte som man velat i en vissa situationer. Man ger nämligen order genom att trycka på en knapp, välja vem man ska skrika på och sedan tittar man på det soldaten skall utföra. Men datorns skicklighet är begränsad och även om man har nytta av de tre soldaterna måste man oftast själv se till att ta hand om skjutandet. Kommandona används därför oftast för att begära att en kamrat får sjukvård på plats då man sällan kan lita på deras förmåga att överleva om man skickar fram dem. Eftersom man ändå måste lägga lite tid på detta går de riktigt intensiva striderna mycket ut på om man hinner plåstra om soldaterna tillräckligt fort för att hålla dem vid liv medan man desperat försöker hålla VC borta.

Slutord

Conflict Vietnam är ett av de bättre försöken än så länge att skapa en förstapersonsskjutare i singleplayer med Vietnam-tema. Det är tyvärr också väldigt tydligt vilka problem som uppstår i spel baserade på djungelkrig. Grafiken är begränsad och likaså banorna. Striderna är så pass hektiska att man aldrig riktigt har tid att vara taktiskt, vilket ändå är tänkt att vara ett av spelets element. Spelet får dock ändå godkänt och är klart bättre än Shellshock Nam ’67 som släpptes samtidigt, men vi får nog vänta ytterligare ett bra tag för att få Vietnams Call of Duty- eller Medal of Honor-spel.

Testsystem

Pentium4 2.4GHz
512MB RAM
GeforceFX 5900
Windows XP

Skicka en rättelse