Den svenska polisen klagar ofta på att låga anslag försvårar verksamheten. För den enskilde konstapeln på Los Angeles hårda gator är problemen av en annan art - massivt gatuvåld tvingar fram ett lika våldsfyllt arbetssätt, med risk för avstängning och dödsfall som ofrånkomlig konsekvens. Eftersom True Crime är ett våldsamt actionspel överlåter vi pengabekymren åt strategifolket, laddar revolvern och ger oss ut i LA-nattens karga verklighet.

Ensam var på åttiotalet stark. Under hockeyfrillornas förlovade decennium hade actionfilmerna ofta en stereoidstinn ensamvarg i huvudrollen, som med hjälp av ett par nypor ultravåld skipade rättvisa. Muskelhjältar som Stallone, Seagal och Schwarzenegger förkunnade rättvisans budskap medelst våld, men under nästkommande decennium tappade de nästan all fart. Filmernas budskap överlevde dock, fast i ett nytt medium - spel. Duke, Max Payne och andra hårdingar förde de hårda nävarnas ideologi vidare och än i dag frodas genren på våra hårddiskar.

Storyn i True Crime: Streets of LA är ett hopkok av klichéer från b-actionfilmer. Du spelar som Nick Kang, en polis i specialstyrkan EOD (Elite Operations Division) som blivit avstängd på grund av samarbetssvårigheter och alltför våldsamma arbetsmetoder. Samtidigt gör flera maffiagruppers aktiviteter att brottligheten ökar till farliga nivåer, varpå Kangs boss mer eller mindre tvingas återinsätta honom i tjänst - hans resoluta metoder är den enda lösningen. För att vi inte ska råka missta storyn för nyskapande har man slängt in ytterligare klyschor, exempelvis en skopa kvinnoförakt och en far som avled i tjänsten, också han polis. Gäsp... Nåja, det finns ju klichétyngda actionspel som faktiskt är bra, så låt oss inte dra för stora växlar på b-filmsvibbarna.

Spelupplägget kan också det sägas vara en form av tillbakablick på tidigare alster (ordet "stöld" fungerar också, om man är på det humöret), främst de suveräna Grand Theft Auto III och Vice City (lägg också till Mafia och det fem år gamla Driver, men GTA3 står närmast). Likheterna är många: du befinner dig i en storstad, ett massivt fordons- och vapenutbud står till buds, uppdragen är i viss mån ickelinjära, svaret på de flesta problem stavas våld, röstskådespeleri och soundtrack är fantastiska (mer om dem nedan) och så vidare. Men naturligtvis finns saker som skiljer spelet från GTA3:

  • Karma-mätare: även om du är polis med kraftigt fascistoida tendenser kan du inte bruka våld mot allt och alla. För varje dödad civilperson sjunker din karma-mätare ett steg och när dina metoder skördat alltför många oskyldiga offer får du både allmänheten och en polisiär SWAT-styrka på halsen. Förvisso väcker ultravåld också i GTA3 polisens uppmärksamhet, men i True Crime är det svårare att bli rentvådd.

  • Martial arts: en stor del av händelserna utspelar sig inomhus, där problemlösningen sker med hjälp av kampsportsinfluerade slagsmål.

  • The Matrix/Max Payne: bröderna Wachowski måste vara chockade över vilket inflytande deras film The Matrix fått på såväl spel- som filmvärlden. Vart och vartannat actionspel nyttjar slow motion-kamera i stridssekvenserna, där Max Payne var bland de första - och mest lyckade. True Crime vill förstås inte vara sämre, sekundlånga tidsförskjutningar kan användas när läget känns förkylt.

  • Multiplayer: hela fem spellägen för onlinebataljer ingår.

  • Smygande: i vissa uppdrag måste fienden oskaddliggöras i det tysta. Smyg efter väggarna och förpassa dem till koma eller de sälla jaktmarkerna medelst ett snitsigt stryptag eller en märklig chockpistol (som har ett fåtal skott och som bara finns tillgänglig i dessa uppdrag).

Handlingen utvecklas allteftersom du tar dig vidare i spelet, men om du skulle råka fastna i ett uppdrag kan du helt enkelt stå över det och fortsätta med nästa. Bovarna har dock en tendens att dyka upp igen, så det är en god idé att fängsla/döda dem vid första sammanstötningen. Därtill finns hela tiden sidouppgifter (förhindra rån, jaga en bil, stoppa gatuslagsmål) och träningsuppdrag att ta sig an. De senare handlar om att förbättra körning, skytte och slagsmålsteknik, utförs i för ändamålet ämnade lokaler och ger dig om du utför träningen väl fördelar på respektive område. Intressant är att spelets slut varierar beroende på din karma-mätare, alltså om du varit god eller ond.

Nytt för PC-upplagan är att True Crime kan köras över nätet. De fem spelformerna kan ses som renodlade delar av de olika spelsätt och uppgifter som förekommer i singleplayerdelen (alltså racing, strid med vapen, kampsportsslagsmål och brottsbekämpning där flera sorters sammandrabbning äger rum). Onlinestriderna är inte vad de skulle kunnat vara, dels för att dedikerad server saknas (värden har i många fall alldeles för klen dator, med dåligt flyt som följd), dels för att antalet spelare är få och - framför allt - på grund av problem numero uno - kontrollerna.

Konvertering av actionspel från konsol till PC har genom åren blivit ett till sanningen gränsande skällsord. De ansvariga glömmer eller struntar i att det är fundamentala skillnader mellan att styra en karaktär med handkontroll respektive tangentbord/mus. GTA3 är ett av få undantag, som även om det inte är perfekt ändå visar att det går att fixa duglig styrning oavsett vilken sorts maskin man spelar på. I fallet True Crime lär utvecklarna ha glömt denna ack så viktiga aspekt, ty kontrollerna är genomgående tvärkassa. Bilarna är sega och svårkontrollerade, i slagsmålssekvenserna är kameran segare än E-Types musikaliska utveckling och när vapnet åker fram flaxar siktet som om det sköttes av en parkinson-sjuk 90-åring med en överdos koffein i skallen.

Utan att ha varit i Los Angeles vågar jag påstå att avbildningen av staden är mycket välgjord. De flacka, breda vägarna finns där, liksom ett och annat landmärke. Olika stadsdelar finns utmärkta på kartan och glädjande nog varierar såväl geografi som bebyggelse beroende på var du befinner dig. Staden är enormt stor och inga laddningar sker under själva spelandet. Föredömligt! De stora ytorna och konsolarvet gör sig dock påminda i grafiken, som åtminstone utomhus inte kittlar dregelnerven. Men med tanke på miljöernas storlek (250 kvadratmiles nämns, översätt till kvadratkilometer om du orkar) är grafiken åtminstone delvis en fråga om avvägning, och inomhus ser det rätt okej ut.

Som jag nämnde ovan är ljud och musik av mycket hög klass. Man har anlitat skådespelare för att läsa dialogen (som i sig är duglig, med vissa nerköp) och med folk som Christopher Walken och Gary Oldman som röstskådisar är det svårt att misslyckas. Också soundtracket imponerar stort. Känslan av att ta del av Los Angeles mörkare sidor symboliseras perfekt av västkusträvar som Snoop Dogg och Warren G, men också den gamla soul-/funkkungen Curtis Mayfield finns med på ett hörn. Därtill innehåller PC-upplagan ett antal metallspår av bland andra Alice In Chains och Megadeth. Imponerande!

Omdömet då? Den korta varianten: True Crime är en typisk konsolkonvertering, med många av de brister vi känner igen från tidigare portningar. Den längre varianten: True Crime har på pappret alla möjligheter att vara ett riktigt bra spel, de rikliga stölderna och b-filmsmanuset till trots. Hyfsat öppen berättarstruktur och viss valfrihet, varierande actionsekvenser, riktigt bra röstskådespelare och grymt bra soundtrack bäddar för ett spel i betygsskiktet strax under GTA3. Olyckligtvis lät någon klåpare spelet slinka igenom kvalitetstestningen med nuvarande kontroller. Det spelar ingen roll hur mycket "Kan bli bra"-känsla man har i ryggen - spel är ett interaktivt medium och för att det faktiskt ska bli bra måste kontrollerna inte bara fungera, de måste därtill vara njutbara. Bra styrning kan få mig att glömma mindre brister, exempelvis stöld av ungefär allt i GTA3. Samma sak gäller också omvänt, varför jag inte kan förmå mig att sätta ett betyg som höjer True Crime över medelmåtteträsket.

Slutligen undrar jag hur länge det ska behöva dröja innan någon slänger ihop ett actionspel med vettig story? True Crime-skaparna har gjort sig besväret att anlita riktigt bra skådisar och lagt pengar på ett fett soundtrack - men storyn är på neandertalarnivå. Ska det verkligen vara så svårt att lämna Stallones Cobra-fascism och prestera ett manus värt namnet?

Testdator:

AMD Athlon XP3000+
ATI Radeon 9800 Pro
512 MB RAM

Skicka en rättelse