De allra flesta filmlicensspel har tråkigt nog den gemensamma nämnaren "skräp". Därför är det med viss skepticism jag lite smått nonchalant kör igång Shrek Forever After, det fjärde och (förmodligen) avslutande sidospelet till filmerna om det gröna träskmonstret. Bära eller brista.

#Shrek Forever After följer ungefär den senaste filmens upplägg: Shrek har skrivit på ett avtal med kvarterets lurifax för att komma över sin medelålderskris och få vara ett riktigt träsktroll igen. Det tvingar dessvärre iväg honom till en parallell dimension där det pågår ett krig mot övermakten med Fiona i spetsen. Som grädde på moset känner varken Fiona, Åsnan eller Puss längre igen honom. Detta ger lösningen att x är lika med att få allt att bli som vanligt igen.

Storyn får hyfsat godkänt, men vad som minst sagt förvånar är två saker: grafiken och helheten. Seriens tidigare spel har inte direkt varit någon ögonfröjd, och inte heller i Forever After är pixlarna hundraprocentigt polerade. Däremot är de synnerligen charmiga! Den grafiska stilen för tankarna till en ordentligt upphottad version av det gamla PC-spelet #Silver, något som i mina ögon är av godo.

Drop Kick Donkey

Upplägget är ganska rakt på. Det gäller att ta sig från skärm till skärm, lösa några pussel, tillintetgöra ett par elakingar och hitta några skatter. Till hjälp har du ovannämnda ”Fantstic Four” där alla medlemmar har olika färdigheter. Shrek slår hårt, Åsnan sjunger falskt och sparkas, Katten klättrar och Fiona tänder eld på saker. Du byter när som helst under spelets gång karaktär med en knapptryckning. Spelet stoltserar även med ett riktigt schysst "drop in drop out"-läge där upp till fyra spelare hjälps åt att lösa pussel och slåss - perfekt om du har vännerna i närheten.

Samarbete är nyckeln till framgång - om du vill.

Det allra skönaste är att alla delar samspelar på ett trivsamt sätt. Storyn utvecklas i ett bra tempo, grafiken är fagert mysig, musiken härlig, de svenska rösterna godkända och kontrollen fungerar i de flesta fall klanderfritt. Ska man anmärka på något är det främst karaktärsutvecklingen som gärna hade fått vara lite djupare, samt slagsmålssystemet som skulle kunnat innehålla ett mer omväxlande register än endast ett par knapptryckningar.

För yngre och äldre

Det märks att spelet har en relativ ung målgrupp, men samtidigt kan säkerligen även vuxna finna glädje i det. Jag är positivt överraskad och med den yngre målgruppen i blickfånget vill jag mena att spelet förtjänar ett bra betyg. Inte för att yngre har lägre krav, utan för att spelet faktiskt är bra.

Skicka en rättelse