En teddybjörn som inte har något namn, utan bara kallas för Naughty Bear, vill hämnas på sina kompisar för att de inte bjöd honom på födelsekalas. Men det är inte vilken hämnd som helst han planerar, det handlar om rejält våld så att stoppningen flyger åt alla håll.

Det utspelas som en barnberättelse, med en speakerröst som hämtad ur vilken barnfilm som helst. Skillnaden är att även om blodet inte flyter så vankas våld ända ut i fingerspetsarna, eller tassarna om man så vill.

Oklar målgrupp

Det är svårt att säga vem #Naughty Bear riktar sig till. Det ser ut som ett barnspel, det känns som ett barnspel, men innehållet är så grovt att det borde ha 18-årsgräns. Granskningsorganet PEGI har satt åldersrekommendationen 12 år, jag säger att det är ett spel som inte passar för någon.

Dansa medan ni kan, snart är ni bara stoppning.

Den som är under 18 bör inte se det här över huvud taget, även om det inte finns en droppe blod i bild är det hela ändå på gränsen till perverst. Att vuxna personer tilltalas av en psykotisk teddybjörn som springer runt och hackar ihjäl andra teddybjörnar känns tveksamt. Visserligen kan det vara kul att vara elak ibland, se bara på GTA eller #Red Dead Redemption. Men att sitta gränsle över en hjälplös teddybjörn medan man hackar honom i huvudet med en yxa blir bara tragiskt.

Att det finns trettiofem banor med varierande svårighetsgrad hjälper inte ett dugg. Du kan plocka upp en mängd föremål och massakrera omgivningen med dem (pinnar, basebollträn, yxor). När du spöat de andra björnarna ett tag får du ett val: låt dem gå eller ta livet av dem. Om du låter dem leva får du extrapoäng, vilket kanske är den enda sunda gärning den psykotiske björnen gör.

Varierat våld hjälper inte

Inte nog med att du slåss med tillhyggen, du kan trycka in björnar i en grill, kasta dem på elden och bokstavligt talat skrämma ihjäl dem. Skrämselavrättningen är kanske ny för den här typen av spel, men ändå inte på något sätt rolig. Du ställer dig framför en björn och gapar för fullt rätt i synen på honom. Efter det springer han gråtande iväg och du kan fortsätta livet som vettvilling.

Att slå sönder saker brukar kunna vara underhållande, och så också här. Åtminstone inledningsvis. Efter ett tag ledsnar man på att att panga fönsterrutor och sparka in dörrar. Berättelsen utvecklas, men storyn är inte intressant för fem öre.

Och han undrar varför ingen vill leka med honom...

Den enkla grafiken utgör en av spelets ytterst få godkända aspekter: teddybjörnarna ser faktiskt ut som teddybjörnar. Dessvärre svänger kameran halvhjärtat fram och tillbaka, förmodligen för att påminna om den stygga björnens förvirrade hjärna. En undertryckt känsla av att behöva spy gör sig ständigt påmind och enda sättet att må bättre är att stänga av eländet. Inte ens de fyra multiplayerlägena (jaga godis, döda alla andra och liknande) piggar upp, det hela överskuggas av frågan om vem i hela världen som vill spela björnar som slåss med pinnar.

Även om tanken bakom spelet är att låta oss vara elaka på ett humoristiskt sätt är det varken roligt eller underhållande. Naughty Bear är ett misslyckande från början till slut och jag kan inte riktigt se vem som skulle gilla det. Om den elake björnen själv hade varit i vår värld hade han förmodligen slängt spelet på grillen.