Recension – Battlefield: Vietnam

John: Om sanningen ska fram var det länge sedan jag var riktigt, riktigt engagerad i ett specifikt spel och spelade det på ett seriöst sätt med klaner och allt vad som hör därtill. Men Battlefield: Vietnam lättade på locket till lådan där min gamer satt och gömde sig och nu planerar jag helikopterlandsättningar i drömmarna och vaknar på nätterna och undrar var mina handgranater är. En del hävdar att BF:V mer är en modd än ett fristående spel, men för mig spelar det egentligen ingen roll. Att kriga i Vietnam i DICE regi är riktigt, riktigt roligt och malariamyggorna lyser med sin frånvaro.

I ett spel av den här kalibern handlar det om att lägga ner tid. När man spelat ett tresiffrigt antal timmar har häpnaden över cool grafik lagt sig och kvar finns tjusningen av bland annat strategimöjligheterna och känslan av att åstadkomma det där perfekta anfallet tillsammans med sina vänner. Precis som att vara soldat i verkligheten så krävs det mycket träning, blod, svett och tårar innan man har en chans på slagfältet. Men i min ringa åsikt så är det klart värt mödan.

Tomas: Även om mycket känns igen från föregångaren är förflyttningen från Andra världskrigets slagfält till Sydostasiens djungler ingalunda ett luftslott. Nyheterna må på pappret kännas få, men ute på slagfältet/servrarna bringar de spelglädje av samma kaliber som första gången jag tog del av BF1942:s underbara slagfält. Helikoptrar, värmesökande missiler och tät vegetation är välkomna nytillskott, som även om de inte är nya för genren implementerats så väl att spelet trots alla bekanta inslag känns fräscht. I sina bästa stunder når BF:V samma höjder som föregångaren - absolut toppklass.

Toppbetyg blir det emellertid inte. Visserligen är spelet avsett för multiplayer, men då ett ensamspelarläge faktiskt finns med bör det vara användbart. Med datormotståndarnas synnerligen irriterande beteende (laserblick, oförmåga att hantera vapnen och allmän inkompetens) ger ensamlir inga minnesvärda historier att förtälja omgivningen. Vidare råder för närvarande viss obalans, vi saknar fortfarande möjlighet att spela in demos och viss buggighet stör helhetsintrycket. Patchar kommer förhoppningsvis lösa många av problemen, men i nuvarande skick får BF:V nöja sig med betyget 4.

Calle:

Precis som Tomas sa har DICE återigen lyckats fånga det episka i krig, det där storslagna som alltför ofta aldrig finns i verkligheten men som passar så bra på bioduken. Lite av den där hårresande och pirrande känslan man får när man om och om igen ser filmer som Full Metall Jacket, Platoon och Apocalypse Now!. Jag vågar till och med säga att de denna gång har lyckats aningen bättre, då lite av den skitighet som krig faktiskt innebär blivit digitaliserad. I BF1942 fanns de storslagna stridscenerna - jag kommer alltid minnas när ett jaktflygplan vrålade förbi ovanför mitt huvud för första gången - men i Vietnam har man lyckats gå längre in lortigheten och rädslan av att ligga i en djungel många mil hemifrån.

Battlefield Vietnam är inte nyskapande, men i och med att man tagit receptet från BF1942, bytt ut kotletterna mot filé, kryddat med färska örter istället för torkad tjafs och bytt ut lättmjölken mot grädde, har man tagit en vinnande rätt ett steg längre. Gillade man inte smaken från början lär man inte göra det nu heller, men ni andra som älskar 1942 - välkomna till festen!