När spelade du senast ett riktigt udda spel? Något olikt allt annat du tidigare provat, långt bortom allt vad FPS- och RTS-titlar heter? Se hur japanska Namco utmanar branschens konventioner i Beautiful Katamari med hjälp av kungligheter och sopor.

Universum är inte sig likt. Frånsett jorden är vårt solsystem tömt på sina planeter, månar och kometer. Förklaringen är varken en utomjordisk invasion eller ett vetenskapsprojekt som gått överstyr, utan en tennismatch och en osedvanligt kraftfull serve från Kosmoskungen. Serven har slitit upp ett svart hål som raderat såväl grannplaneter som själva solen. För att ställa allt till rätta tvingas kungens grönklädde undersåte Prince rulla ihop nya planeter med hjälp av sin så kallade katamari - en liten boll som all upptänklig bråte fastnar på.

Panta mera

- återvinn skräp, rädda världen

Beautiful Katamari - som spelet heter - är den tidigare Sony-exklusiva Katamari-seriens debut på Xbox 360 och därtill också exklusiv för konsolen. I likhet med sina tre föregångare är grundtesen enkel - den katamariboll som prinsen knuffar framför sig skall växa sig så stor som möjligt enligt samma rullningsprincip man bygger snögubbar med. Byggmaterialet är emellertid inte primärt frusen vatten, utan... tja, allt annat. Beautiful Katamaris värld är belamrad med föremål - allt från häftstift, smågodis och suddgummin till flygplatser, skyskrapor och kärnkraftverk. Skalan är med andra ord snabbt skiftande.

Är föremålen prinsen rullar sin katamari över mindre än bollens diameter så rullas de upp på ett skräpklot som till slut blivit så stort att kungen kan slänga ut det i omloppsbana som en ny himlakropp. I regel sker rullandet under tidspress (med en redig utskällning som följd om prinsen inte rullat ett tillräckligt stort klot) där vissa på förhand utpekade föremålstyper ger bonuspoäng beroende på vilken planet som skall konstrueras. Således är donuts, cykelhjul och ringformat bråte extra meriterande när Saturnus skall återfå sin plats i rymden medan pråliga juveler, guldtackor och pengar är av särskilt intresse när solsystemetets juvel Venus skall rullas ihop.

Du som tidigare stiftat bekantskap med prinsen och hans katamari känner snabbt igen dig - arvet från Katamari Damacy, We Love Katamari och Me & My Katamari går ej att ta miste på. Således har utvecklaren Namco trots högupplöst grafik i 1080p valt att behålla spelens uttalat enkla och kantiga visuella stil (som närmast för tankarna till 1980-talets vektorgrafik). De få ljudeffekterna lämnar inte heller något bestående intryck. Det gör dock spelets musik. Glädjande nog har Beautiful Katamari begåvats med ett nytt soundtrack som håller samma klass som seriens tidigare titlar - snabb, entusiastisk och medryckande j-pop med genrens typiska blandning av japanska verser och engelska refränger.

Bland Beautiful Katamaris nyheter märks banor där katamaribollen inte bara skall uppnå en viss storlek, utan också hålla en viss temperatur. För att kunna återskapa vissa planeter krävs föremål som är så varma som möjligt (chilipeppar, brinnande kol), för andra nedkylt bråte (glasstrutar, snögubbar). Namco har därtill lagt ned extra krut på flerspelarläget - frånsett cooperative-spelande finns en tävlingsvariant där varje deltagare skall rulla upp så många föremål som möjligt av det slag som Kosmoskungen bestämmer. Förutsägbart - visst, men samtidigt en god bit från den utpräglat actionbetonade multiplayer som dominerar Xbox Live.

Att Beautiful Katamari är gjort med hjärta står klart från samma sekund spelets logotyp dyker upp och håller fram tills dess att det osedvanligt välgjorda slutet äger rum. Tyvärr är tiden däremellan alldeles för kort. Är ditt mål att ta dig genom spelet så snart som möjligt gör du det på en kväll. Vad som därefter kvarstår är frånsett multiplayerläget finlir, förbättrande av tidigare rekord, samlande av bonusföremål och så kallade achievements. Och, för den som vill, nedladdning av det kostnadsbelagda myller av Katamari-relaterat material som finns till salu på Xbox Live Marketplace.

Nytänkande

- charmerande trots brister

Att Namco överhuvudtaget vågar utmana konsumenternas köplust med ett spel med en sådan osannolikt upplägg och idé som Beautiful Katamari bjuder på skulle vara en kommersiellt omöjlig idé hos västerländska förläggare. Spelet är med sin charm en frisk fläkt i ett konservativt branschklimat som som spelar på säkra kort - plockar du bort actiontitlarna, sport-, bil-, roll- och strategispelen så finns inte så mycket kvar. Ett köp är med andra ord lättmotiverat - särskilt om du inte spelat några av föregångarna och du dessutom är beredd att vänta tills priset sjunkit en hundralapp eller två. Beautiful Katamari är kort och gott - trots enkel grafik, knepig styrning och relativt få banor - ett skolexempel på att god spelkultur kan vara annat än ettrig maskingevärseld och gröna orcher.

Skicka en rättelse