Det spelar ingen roll om du brukar leka krig med modellgubbarna som går under namnet Warhammer 40,000 eller inte för att röja igenom en shooter. Men i fallet med Fire Warrior så skulle säkert ett Warhammer-intresse göra spelet mindre ointetsägande.

Har sett inlägg på forum som kallar Fire Warrior för "årets shooter". Fast dessa är samtidigt förankrade i verkligheten eftersom det framgår att skribenterna är mer eller mindre besatta av Warhammer. Under detta samlingsnamn döljer sig bland annat små modellarméer som kan användas för strategiska bordsspel, spelkort, böcker och datorspel.

Du antar rollen som Vior'la Kais, en Fire Warrior involverad i striderna mot The Imperium of Man. Men allt efter att kriget utvecklas börjar Kais misstänka att en ännu mörkare och mäktigare fiende väntar honom. När du själv kastas in i handlingen så är det ombord på en landsättningsfarkost. Rampen fälls ned och Kais rusar rakt ut i striden på en sönderbombad planet. Skyttegravarna är fulla med fiender, laserskotten viner och artillerielden slår skoningslöst ned runt omkring.

Det första som slår en är att karaktärerna ser ganska fåniga ut, sedan upptäcker man att vapnet i handen ser ännu fånigare ut. Men det är först när det första skottet avfyras som fånigheten blir total. Standardvapnet ser ut som en bräda och spottar ut något blått samtidigt som det fräser lite. Fire Warrior? Nåja, det går ju alltid att plocka upp nya.

Du upptäcker dock snabbt att det inte blir så värst mycket bättre vad det lider, eftersom vapenmodellerna överlag ser underliga ut, har skumma ljud och fula effekter. Undantag möjligtvis för allas vår favorit, rocket launcher, som i alla fall har rejäla explosioner med flygande och studsande splitter. I nödsituationer när ammunitionen är slut så finns det ett svärd att ta till, fast återigen gör utseendet och ljudet att det lämpar sig bäst för att få sig ett gott skratt.

Grafiken är sparsam med detaljer och förutom att vissa tunnor exploderar så finns det inget att skjuta sönder. Men det flyter bra och rörligheten är relativt smidig, det är nästan så att det dyker upp lite minnen från Quake i bakhuvudet. För om inte grafiken och ljudet räcker, så ger i alla fall det klassiska inslaget hitta-den-blå-nyckeln-för-att-komma-vidare en välbekant doft från shooter-spelens barndom. Motståndarnas intelligens kan sammanfattas med att de skjuter på dig när de ser dig - om de inte jagar dig besinningslöst med motorsåg.

Handlingen är föga engagerande för den som inte är insatt i Warhammer-universum och den förs framåt av stela in-game-filmer. En bit in på de totalt 21 banorna i singleplayer blir den höga svårighetsgraden påtaglig eftersom motståndarna använder samma vapenarsenal som du själv och de tål hutlöst med stryk.

Multiplayer har vad som kan förväntas av en shooter i dag, men spelupplevelsen är lika torftig som i singleplayer. Det är arenaliknande banor med många skrymslen och vrår att irra bort sig i. Fullt med vapen men inte lika generöst med ammunition. Spelsätten bjuder inte på några överraskningar utan det är DM, Team-DM och så vidare. Det går att kommunicera med lagkamrater och håna motståndare via några talade meningar, men om det nu finns en möjlighet att skriva själv så har då i alla fall jag inte lyckats hitta den funktionen - trots tappra försök. Fast det vore ju så dumt att jag har svårt att tro det själv.

Summan av kardemumman blir att Fire Warrior snabbt kommer blåsa förbi dig utan att lämna några bestående spår. Du har ett vapen i näven och skjuter på gubbar som skjuter tillbaka. Det är så långt ifrån nyskapande man kan komma - istället känns det föråldrat. Bristen på finess gör hela upplevelsen till en sömnig historia och med en uppsjö av shooters där ute är det ingen konst att hitta en bättre. De med intresse för denna science-fiction-värld kanske kan få ut något, men andra tröttnar garanterat mycket snabbt. Det enda skälet till Fire Warriors existens är antagligen att det saknades en Warhammer-shooter.

Testat på:

P4 3.0GHz
1024MB RAM
GeForce FX 5900 Ultra 256MB
Logitech MX 700

Skicka en rättelse