Toy Story var världens första helt datoranimerade långfilm och Pixar revolutionerade konceptet tecknad film. Med två uppföljare ute kan vi bara konstatera att leksakernas värld är framgångsrik. Frågan är hur bra det blir i spelform.

Jag erkänner direkt. Jag närmar mig fyrtioårsstrecket och jag är fortfarande barnsligt förtjust i allt vad tecknat heter. Att ha barn och kunna gå på animerade filmer utan att jag behöver känna mig felplacerad är ett privilegium. På filmbolagen verkar de ha förstått det här också, eftersom många av skämten faktiskt riktar sig till vuxna.

Just därför är det en fröjd att få hem #Toy Story 3, ett spel som är som att besöka den tecknade (eller datoranimerade) världen. Om det inte hade varit för att jag faktiskt hade en handkontroll i näven hade jag haft svårt att tro att det var ett spel jag hade framför mig. Grafiken är i det närmaste identisk med filmen; det är glada färger och mjuka rörelser. Möjligtvis är detaljnivån inte lika hög som i filmerna, men känslan finns definitivt där.

Öppna landskap i en öppen värld

I Toy Story 3 får du möjlighet att utforska filmens värld på två sätt. Antingen följer du filmens handling med hjälp av spelbrädet eller så använder du dig av leksakslådan för att vandra runt i en öppen värld. I den öppna världen är du sheriff i en vilda västern-miljö och du spelar antingen som Buzz, Jessie eller Woody. Det är en klassisk sandlåda där du kan ranta runt i jakt på en massa uppdrag samtidigt som du försöker få tag i allt guld du kan. Med guldpengar kan du köpa nya hus, leksaker och kläder.

Följer du filmens handling spelar du i tredje person, där du börjar med att försöka stoppa doktor Fläskkotlett från att få ett tåg att köra utför ett stup. Det är full fart från början, men ingenting är särskilt komplicerat. Man ska samla bollar för att kunna skjuta ner de utomjordingar som landar på tåget, få tag i samlarkort för att kunna låsa upp fler leksaker och prylar i leksaksaffären och hela tiden se till att klara hälsan när doktor Fläskkotlett försöker grilla dig med sin laser.

Flera spelmoment och lagom svårt

Berättelsen går sedan vidare, mer eller mindre enligt filmens handling, och spelmomenten varierar en hel del. Banan som följer efter tågbanan handlar om att få tag i en mobiltelefon i Andys gamla rum. Därefter är det dags att få tag i en vanlig telefon med hjälp av leksakssoldaternas fallskärmsjägare.

Att man får växla mellan flera olika leksaker är en av spelets styrkor. Det är kul att hoppa som fallskärmssoldat och känslan av att vara liten i ett stort rum är påtaglig. Varje liten pryl kan bli ett enormt hinder.

Klarar man fallskärmshoppandet tar spelet en helt ny vändning när Rex spelar Buzz Lightyear. Helt plötsligt är det dags att på en helt främmande planet jaga efter kejsare Zurg. Variationen fortsätter och allt som allt är det ett kul äventyr.

Spelmomenten är lagom svåra, vem som helst kan spela, men ibland blir det lite väl lätt. Att hoppa över hindren på första banan kan man nästan göra i sömnen och det går snabbt för den vane gamern att klara de första banorna. Visserligen riktar sig spelet till barn och möjligtvis till ungdomar, men trots det saknar jag lite motstånd.

För oss barnsliga vuxna kanske inte Toy Story 3 håller särskilt länge, men när jag betygsätter det här spelet har jag försökt att göra det ur barnens synvinkel. Det är ett trevligt spel med många möjligheter och ungarna som spelar kommer att ha många roliga timmar med Woody, Buzz, Jessie och de andra.

Mot oändligheten och vidare!

Skicka en rättelse