Recension – Breed

Nätspel och slutsats

- Tomma spelservrar och oklara skuldfrågor

Breed med och mot andra

I för genren sedvanlig ordning kan Breed spelas med likasinnade över både lokalt nätverk och Internet med 31 andra spelare med multiplayerlägena Deathmatch och Team Deathmatch. Trots ambitioner har FZ inte i någon egentlig utsträckning kunnat testa flerspelarfunktionen, då det inte vid något tillfälle figurerat fler än fem (5) spelare på den handfull servrar spelets inbyggda serverbläddrare hittat.

Inget av nämnda spellägen bjuder på några egentliga överraskningar, vilket i sig själv dock är något av en överraskning. Ett spelkoncept som innehåller fordon som därtill kan bemannas på flera olika positioner borde vara en utmärkt grund för att skapa innehåll som uppmuntrar till lagarbete, liknande det populära Assault-läget i Epics nätskjutare Unreal Tournament 2004. Ironiskt nog nämner spelets egen webbsajt att just ett läge kallat Assault skall finnas med i det färdiga spelet. Så är alltså inte fallet. Inte heller finns det Capture the Flag-läge som vissa tidigare förtittar utlovat med i spelet. Breeds multiplayerfunktion kan sammantaget beskrivas som en okomplicerad affär som inte nämnvärt skiljer sig från id Softwares nu elva år gamla titel Doom.

Halvfärdig produkt

Breed är inte ett färdigt spel. Förutom föråldrad grafik, ljudeffekter av låg kvalité, ett hopplöst klumpigt AI-system, fantasilösa flerspelarlägen och en bakgrundshistoria som knappt har förankring i spelet är Breed behäftat med programvarufel ("buggar") vilka gör spelet omöjligt att slutföra. Nej, jag skrev inte fel. Breeds enspelarläge går inte att klara. En bit in i spelet, med fyra kvarvarande uppdrag påbörjas en filmsekvens som aldrig avslutas. Uppgifter till FZ vidhåller att förlaget känner till felet, vilket en allmänt tillgänglig uppgraderingspatch utan framgång också ämnat adressera.

Tyvärr slutar inte problemen här. Att enbart starta Breed är ett eftermiddagsprojekt. För att bemöta skrupelfria mjukvarupirater har spelets CD-skiva försetts med ett särskilt kopieringsskydd kallat SafeDisk. Kruxet är att skyddet tillämpar tekniska principer som är högst opålitliga och långt ifrån kompatibla med all hårdvara. För att skyddet skall godta orginalskivan krävs med min Asus E608 DVD-läsare upprepade försök och en ängels tålamod, då Breed i fyra fall av fem istället för att acceptera CD:n kraschar datorn.

Att lansera mjukvara i det här skicket är oförlåtligt. Frågan man kan och bör ställa sig är hur det överhuvudtaget kunde bli så här? Hur kunde ett spel som inledningsvis såg ut att kunna ta sig an Halo komma att bli något som platsar i en fyndkorg på Galne Gunnar?

Oklar ansvarsfördelning

För att få svar på frågan har FZ talat med Adam Perfect, frilansande spelutvecklare tidigare anlitad av Brat Designs. Perfect menar att förlaget CDV delvis brustit i sitt åtagande mot tillverkaren då man i efterhand förändrat allt möjligt spelinnehåll som Brat Designs själva konstruerat. Ett exempel på detta, menar Perfect, är olika grafiska fel förlaget skall ha introducerat innan spelet färdigställdes (gällande så kallade bump maps, vilka syftar till att ge illusionen av reliefer på en plan yta, som exempelvis vågar på vatten). CDV bär alltså, enligt utsaga, ett visst ansvar i sammanhanget. Vad Perfect dock inte nämner är att spelet är kraftigt försenat. De första uppgifterna om lansering gjorde gällande att Breed skulle finnas till försäljning i slutet av 2001. Så blev det inte. Att förlag gärna vill se återbäring och avans av investeringar i spelprojekt torde vara glasklart för alla parter i ett affärsmässigt avtal. Huruvida det är utvecklaren som inte lyckats leverera det man lovat eller förlaget som schabblat till vad man en gång tecknat sig är för är av mindre vikt för konsumenten. Oavsett vem som bär skulden är Breed idag en halvmesyr som jag inte kan rekommendera någon att köpa. Det Brat Designs och CDV tillsammans eller var för sig har åstadkommit har inte bara gjorts tidigare, utan även överträffats av andra.

När FZ avslutningsvis frågar Perfect var han tror att Breed befinner sig om ett år från nu blir svaret, något luttrat och resignerat, att det helt är upp till CDV och dess fortsatta intresse i projektet. Att Brat Designs nu som bäst jobbar på en helt ny sciencefictionskjutare med en ännu ej namngiven utgivare kan kanske antyda att man helt tappat sitt intresse för Breed. En sak är säker det har i varje fall jag själv gjort.