AI- och fysikmodeller

- Att gjuta liv i en tom värld

Modus operandi

Crytek har själva beskrivit spelets system för artificiell intelligens (”AI”) som banebrytande. Företaget är dock inte det första i raden av marknadsaktörer som utlovat ”kusligt realistiska datorstyrda beteendemönster”. Konkurrenten Valve Software trissade själva upp förväntningarna på sitt AI-system inför 1998 års lansering av actionskjutaren Half-Life till sådana nivåer att spelet väl släppt av många inte ansågs leva upp till sitt rykte.

Den tekniska dokumentationen gör gällande att CryEngine förser varje person i spelet, vän som fiende, med en egen begreppsuppfattning. Varje AI-kontrollerad enhet har således sitt eget synfält, ett hörbart område och sina egna arbetsuppgifter. Spelet skiljer på tre nivåer av ”vakenhet”, vilket den uppmärksamme själv kan se på en speciell radardisplay. Genom att markera andra med tidigare nämnda kikare får man en positionsangivelse markerad som en punkt på displayen. Grön färg betyder att personen/varelsen har en normal grad av vaksamhet och utför det han/hon/den/det blivit instruerad att göra. Gul och orange färg antyder förhöjd vaksamhet, och att enheten genom hörsel eller syn uppmärksammats på något i omgivningen är avvikande. I detta läge påbörjas ett aktivt sökande efter störningen. Rött läge betyder slutligen att enheten har kännedom om att en fiende finns i närheten. Vad som därefter händer varierar – Crytek uppger själva att faktorer som moral och hälsa inverkar på den enskilde enhetens slutgiltiga beteende.

Far Cry riskerar i samma mening som utfästelser från utvecklare av andra spel att göra den som väntar sig för mycket besviken. Oavsett vad tillverkaren hävdar står det klart att spelet brottas med vissa problem avseende dess AI-motor. Precis som i oräknerligt antal andra spel kan fiender stanna, till synes helt oberörda vid vid hörn. Att en steroidfylld motståndare med mord i blicken gör det erbjuder visseligen ett i många fall välbehövligt andrum, men de sätter ändå tidigare löften om en revolutionerande beteendemotor på kant. Även om AI-systemet varken går ut med din hund eller tvättar dina smutsiga kläder, så gör det ändå ett anständigt jobb – att på avstånd betrakta vad legosoldater, tekniker och forskare gör med eller utan kännedom om Carvers upptåg är i sig själv både underhållande och fascinerande.

Trots att spelet lider av likartade barnsjukdomar många ärrade spelare känner igen från andra spel vill jag ändå påstå att AI-motorn brädar det mesta jag tidigare sett. Ingen spelomgång är den andra lik. Att en helikopter luftlandsätter förstärkningar på en strandremsa vid ett tillfälle behöver inte per automatik betyda att samma händelse inträffar på samma plats vid ett annat speltillfälle – antalet ”scriptade” (på förhand bestämda) händelser är förhållandevis få, och vid de tillfällen de ändå förekommer så kan de snarast beskrivas som övergripande riktmärken för vad AI-systemet i stort skall göra. Vad den enskilde enheten gör beror på de för stunden rådande förutsättningarna. Far Crys andrahandsvärde torde i den meningen vara högre än vad många andra spel i samma genre erbjuder, då spelet inte uppvisar de statiska, repetativa inslag som populärt förekommer i actionskjutare.

Lektion i fysiska principer

De senaste åren har fler och fler spel anammat trenden att försöka modellera en så realistisk fysikmodell som praktiskt är möjlig att inlemma i en datorbaserad spelvärld. Att Crytek är väl förtrogna med Sir Isaac Newtons lära om gravitation framstår tydligt när man får tillfälle att laborera med allt från trälådor till tunnor till fordon. Saker som är upphängda i rep och kedjor pendlar på ett naturtroget sätt när de kommer i rörelse. Föremål med lägre densitet än vatten flyter, medan de med högre sjunker. Att spelet uppenbarligen även modellerar tröghet framstod för mig tydligt när jag lånat en lastbil från några soldater jag med bryska metoder rendrerat arbetslösa. På fordonets flak stod några tunnor uppställda, och när jag med ett ryck accelererade bilen för att köra uppför en sluttning rullade tunnorna av flaket och nedför backen. Den gode Newton skulle antagligen, precis som jag själv, le i mjugg åt åsynen. Fysikmotorn kan inte sägas vara annat än imponerande.