Sökes: gamer som är sugen på ett färgskimrande, fräscht spel med kul figurer, hyfsad story och utan alltför mycket våld. Gillar du fotografering, gåtor och hatar korrumperad propaganda är det ett plus. Ålder spelar ingen större roll. Det viktiga är att vi har roligt tillsammans.

OSA till "Jade - grönskimrande mineral".

Det finns inte mycket som är så frustrerande som att köra fast i ett spel. Särskilt om du uppbär titeln ”recensent”. Då förmodas du glida genom spelen med en lätthet förunnad ett proffs. Spela igenom tre spel i veckan med grace och pondus. Inte köra fast efter sextio minuters spelande.

En timme in i spelet satt jag där, djupare fast än i "Messiah" för nästan fyra år sedan. Jag såg lösningen framför mig. Visste vad som skulle göras och var. Ändå gick det bara inte. Visserligen hade jag läst att PC-versionen av Beyond Good & Evil lider av barnsjukdomar, men de sägs härröra från grafik- och processoravdelningen, inte ha med spelbarheten att göra.

Skam den som ger sig, till slut tog jag mig vidare vilket var tur.
Den här Ubi Soft-skapelsen är nämligen riktigt gemytlig.

Vackert och kvalitativt så det förslår

BG&E forsar nästan omedelbart över spelaren framför skärmen och får en att vilja hoppa in i burken. Härliga färger lever i symbios med moln och skuggor och en mycket väl avstämd ljudbild. Talet, bakgrundsmusiken och effekter är det riktigt hög klass på. Allt känns levande. Man har lagt ner stor möda på att få omgivningar att se sagolika och mysiga ut, men samtidigt inte för överdrivna. Det är litet Zelda, litet Ratchet & Clank och ett par slevar gott och blandat över det. Ett stort hopkok med andra ord. Men ett mycket kvalitativt sådant.

Spelet har en lång rad positiva egenskaper. Det innehåller inte en massa onödigt våld men känns samtidigt inte för mesigt. Det har en hyfsad story, är lätt att följa med i och väldigt lätt
att lära sig (enkla kontroller). Det är roligt, uppfinningsrikt, vackert och har ett annorlunda persongalleri. Det känns som man verkligen velat göra ett gediget spel. Samtidigt är BG&E inte ett spel som spinner på uttjatade teman. Att huvudpersonen Jade är journalist, bor i en fyr med en gris som bästa vän är inte direkt standard. Inte heller är hon stereotypt bystig eller rått sadistisk, ej heller klädd i tights eller latex. Söt och ändå klassiskt vackert modellerad och färgad i grönskimrande (jade) smink och kläder utgör hon en fräschör i ett ofta strikt klichéartat kvinnoklimat i spelbranschen.

För att ytterligare spä på känslan av hög klass kan du välja att avnjuta hela spelet på franska, tyska, italienska, holländska såväl som på engelska. Seriöst. Man har även lagt upp en del godis för vetgiriga gamers på hemsidan. Genom att registrera koder och hålla sig à jour kan man få ytterligare uppdrag till spelet därifrån. Seriöst det med.

"Vem ska jag tro på?"

Michel Ancel heter en käck fransos som gav Rayman åt världen. Hans senaste projekt handlar om den unga kvinnan Jade, som hankar sig fram i tillvaron som frilansfotograf. Hon bor i en fyr tillsammans med sin adoptivfarbror Pey’J, som mest liknar en blandning av Pumba i Lejonkungen och en vanlig gris. En rosa, upprättgående galt med humor och ett hjärta av guld. I Hillys, den värld de lever i, existerar en rad olika varelser, varav inte enbart människosläktet begåvats med intelligens och tal. Det är ju trots allt ett sagans äventyr i en galax långt borta vi talar om. Star Wars har inte ensamrätt på det uttrycket, va?

Din värld ligger i krig med en invaderande ras, DomZ. Runt fyren du och dina vänner bor i skyddar en energisköld. En dag visar det sig att det inte går att leva på kredit i Jades värld heller. Strömmen tar slut och fienden bryter igenom med ett överraskande anfall. Du slår tillbaka attacken men tuppar av. När du kvicknar till är du omringad av macho militärer - Alpha Sections, som påstår sig vara ditt och alla andra invånares enda skydd i kriget. En massiv propaganda sprids för att övertyga den breda massan, men snart visar det sig att man kanske inte bör lita på allt man ser och hör. Innan du vet ordet av är du indragen i en gigantisk komplott som sträcker sig allt högre upp i samhällets toppskikt ju mer du snokar. För häri ligger mycket av spelets handling. Allt medan du nystar i sammansvärjningar försörjer du dig genom att ta bilder av alla de djurarter som befolkar din omgivning. Den som vill kan ägna timmar åt att leta djur att ta kort på, och när som helst ge sig tillbaka till storyn, som annars är så gott som linjär.

The plot thickens...

Efter att du börjat förstå att allt inte står rätt till lierar du dig med motståndsrörelsen IRIS Network och får agera agent för rättvisan med kamera och journalistisk nyfikenhet som främsta vapen. När du letar i mörka grottor eller smutsiga fabriker stöter du på allehanda udda skapelser som du antingen bör fota eller slåss mot.

Stridssystemet är synd att kalla avancerat. Antal tekniker är lätträknade och så gott som finesslösa men visst samarbete krävs i alla fall mellan dig och din bökande, skära vän för att ta sig vidare.
Just Pey’J är en helskön karaktär, alltid med en grovarbetar-kommentar på lut. (En mansgris?) I övrigt stöter du på noshörningar som mekaniker, hajar som hårda raggartyper på krogen och många fler att le åt under spelets gång. Här och där dyker minispel upp, varav du väljer själv vilka du vill fördjupa dig i.

Givetvis är det sedan upp till dig att på sedvanligt maner rädda oskyldiga liv, dig själv och sedermera hela världen. Ni vet, krossa våldet och slåss för fred.

Summa summarum

Det känns som vi är i slutet av en bra spelhöst. Redan har åtskilliga höjdarspel dykt upp, och Beyond Good & Evil sällar sig till den skaran. Äventyrsspelet lyckas på ett föredömligt sätt blanda bitar från olika genrer utan att bli spretigt. Dessutom har det en imponerande audiovisuell yta som matchar manus och persongalleri väl. Ett genomarbetat spel, helt enkelt.

Negativt, sa du? Tja, det finns definitivt längre och mer actionladdade spel. Det här känns bättre lämpat för konsol med lite lustiga kameravinklar och en det spökar en del med PC-ägarnas processorer och grafikkort, om jag förstått debatten på nätet rätt. Trots splitter nya drivrutiner från nVidia hackar vissa scenarion litet märkligt. Och så är det aningen pluttenuttigt ibland. Inte direkt barnsligt men kanske lite soft. Å andra sidan behöver det inte vara en nackdel heller. BG&E är ett på det hela taget solitt spel. Rekommenderas till alla som vill pröva något fräscht, kul och tjusigt.

Skicka en rättelse