Jag är en lantis. Ordet "fiberoptik" är ungefär lika vanligt här ute som "neon". Får jag en stabil uppkoppling på 49,2 kbps och inte blir nerkopplad alltför ofta är jag nöjd. Att därför spela onlinespel känns onaturligt. Inget man orkar sätta sig in i. Räkningen blir skyhög och omständigheterna inte de bästa direkt. Som att ta hem 120 meg till exempel. Med andra ord är epitet såsom MMOG/RPG inte något denne skribent är väl förtrogen med. Detta till trots har jag den senaste veckan med viss vånda krafsat på ytan till det till synes gigantiska Anarchy Online. Närmare bestämt tilläggspaketet Shadowlands.

Som sann murvel försöker man ju alltid ta reda på så mycket som möjligt om det man skriver om för tillfället; så även denna gång. Det är sällan man hittar samstämmiga recensioner som lyriskt hyllar ett spel. Men så ligger det till här. Skall man tro på IGN.com, GameZone eller MMORPG.com finns det inte mycket i AO: Shadowlands som inte är lysande överhuvudtaget.

Jo, visst är det bra. Visst verkar man ha tänkt igenom hela spelupplevelsen mycket mer än den buggiga och krångliga föregångaren. Visst finns här oändligt med speltid och visst ser det okej ut.
Men det är banne mig ingen revolution.

Härom veckan skrev en FZ-kollega om Halo som just släppts till PC. Upplevelsen verkade variera vilt, alltifrån underbar grafik till nätt och jämnt godkänt, från stabilt till buggigt. Man funderar på om samma fenomen föreligger här. Själv upplever jag miljöerna som enkla, relativt varierade och överskådliga, men absolut inte snyggare än i vilket standardspel som helst. Konsten ligger i, som jag förstår det, att kunna leverera vacker grafik och stabilt spelande till såväl modemanvändare som fetlineinnehavare. Det har man lyckats med, men i enlighet med svenskt svårmod och förmågan att se objektivt på saker (hmmm) är inte spelet fantastiskt vackert.

Åtminstone inte till en början. Spelet är stort. Så stort att det tar en normalt funtad spelpojk ett par hela aftnar att komma vidare från träningsområdet till nästa nivå (från "level 5" och uppåt). Det ursprungliga Anarchy Online blev kritiserat för att det var krångligt och buggigt. Shadowlands däremot är inget av det. Men det är svårt. Svårt att kämpa sig fram i, aningen svårt att lära sig, eftersom det finns så otroligt mycket detaljer att snappa upp. Grunderna kommer snabbt, men det lär ta månader att bli en aktad AO-spelare. (Vilket Funcom säkerligen inte har något emot, då de ju tjänar pengar på spelandet.) Dessutom kan det upplevas som tjatigt att behöva ränna fram och tillbaka hela tiden - och mycket spring blir det. Dessutom bör man ha ihjäl varelser i tid och otid för att avancera.

Visserligen stöter man på nya varelser och lär sig med tiden vad man behöver och inte behöver göra, men det kan ändå bli litet småsegt. Vad gäller kamerahantering och kontroll är dessa funktionella och lätta att lära sig. Varken mer eller mindre.

Jag sade att Shadowlands varken är buggigt eller krånglar. Detta konstateras efter spelande på vitt skilda tider på dygnet, efter att ha blivit nerkopplad under tiden jag spelat, loggat ut på fel sätt mm. Högsta upplösning och ett slött modem har fungerat ypperligt. Dör datorn eller om allt hänger sig, sparas dina framsteg och loggar du in direkt igen kommer du tillbaka där du var. Mycket skönt, då undertecknad som sagt var inte direkt är bundis med telegudarna.

För tillfället har den kanske snyggaste hjältesoldaten i Jobe-världen (mer om Jobe senare) "Eysvenne" hunnit teama upp med ett par svenska kolleger samt småflörta med en australisk skönhet, måhända med hjälp av den fetaste afrofrillan världen skådat sedan Sly and the Family Stone. Han har efter några dagar nått level sju, har en rätt nördig hjälm på sig och har fortfarande problem ett döda hecklers själv.

För er som inte fattar ett jota... häng med!

Det finns en lång historia som ligger grund till spelandet i Anarchy-världen. För att spelkänslan skall höjas och man verkligen ska kunna fördjupa sig i spelet krävs det nästan att man åtminstone kikar litet i kapitlen. På den officiella hemsidan finns en trevlig liten prolog för nyfikna själar. Storyn bygger, som så många andra, på maktspel, kolonistaion och förräderi. Klassiska ingredienser som håller.

Omnitek heter ett käckt litet företag (läs: korrumperad organisation) vars inblandning man snubblar på allt eftersom man kommer framåt. Det är också när din träning är avslutad som du har möjlighet att välja sida. Slåss för det du tror är rätt och riktigt - eller bara för att få makt och rikedom. Det finns flera sätt att utveckla din karaktär på, inte bara genom av bli "redeemed" eller "unredeemed" som parterna kallas.

Efter att du skjuter, fäktar och slår dig igenom horder av varelser får du förstås poäng som i sin tur används till förfinandet av dina färdigheter. På detta sätt blir din karaktär mer eller mindre specialiserad. Läckerbiten Eysvenne är soldat och lägger således en hel del poäng på sitt avståndsskytte. För en adventurer eller martial artist är valen annorlunda.

Två nya klasser finns – Shade och Keeper. Utvecklarna har valt att tillföra två karaktärsslag vars energi- och vapenförmågor skiljer sig en aning från de flesta. Allt för att såväl ärrade veteraner som gröngölingar skall känna sig välkomna. (På bilderna intill finns bilder på de båda.)

The story so far

Efter kolonisationen, krigen om makten, pengarna och resurserna följde ett vapenstillestånd. Tiden gick, och när vi kommer in i bilden har en grupp forskare hittat en passage till en helt ny värld, kallad Jobe. Allt verkar frid och fröjd och det känns nästan som saftkalas- och bullbaksläge. Men snart vankas problem. När och om du ger dig i kast med Dr. Drake Rodriguez uppdrag (det är valfritt) får du veta att hela Jobe är i gungning. Om du vill blir det din uppgift att ta dig igenom de sex världar/nivåer Shadowlands byggs upp av. Har du tid över är det bara att sätta igång.

Precis som i alla nätspel ser man spelare som enbart spelar för att döda allt och alla, bli starkare och skaffa fler färdigheter. De gillar att hänga i cyberspace och fördriva tid helt enkelt. Men att det finns fler element i spelet kan mycket väl göra det till en vinnare på sikt. Du kan till exempel skaffa dig en lyxvåning med höjdarutsikt lika väl som du kan bilda team och dra på rövartåg. Byta grejer med varann som det sjungs om, är ett lika självklart inslag som mängder av vapen och varelser. 10 000 spelare skall kunna vara ute samtidigt. Imponerande.

Shadowlands är INTE AO!

Man skall inte gå i försvar och bli subjektiv. Men man kan ge sig den på, att det finns många där ute som vägrar ge sig i kast med Anarchy Online. Det bör sägas att Shadowlands egentligen har rätt lite med originalspelet att göra. Av allt att döma är Shadowlands stabilt, hyfsat snyggt, väldigt stort och har en hel del möjligheter att ge sin spelare. Det verkar i och för sig relativt linjärt om man väl bestämt sig för att föras med i handlingen, men man kan ändå spela runt hur mycket som helst och uppdragen finns fortfarande där om du vill fortsätta senare.

Gillar man onlinespel, älskar att köpa värre och värre utrustning, springa runt i en gigantisk värld och tjingsa på folk från alla världens hörn, ja då kan mycket väl Anarchy Online: Shadowlands vara något för dig. Tycker du att charmiga men tidsödande MMOG-spel suger häst... ja, avvakta då eller häng över axeln på en spelande kompis istället.

En sak från detaljavdelningen bara. Att i ett sådant stort spel lita blint på intresse och spelets inbyggda hjälpfunktion (som fungerar väl överlag), utan att bifoga en manual värt namnet. Det är uselt. Återigen, på hemsidan finns all tänkbar information samt en rejäl manual på sex olika språk. Men vill man vara seriös bör det naturligtvis ingå.

Skicka en rättelse