Spider-Man i en minst sagt schizofren utgåva där allt verkar vara möjligt – kan det vara något för oss som gillar vår vänlige spindelgranne? Vi berättar allt om att kasta nät i splittrade dimensioner.

Om du trodde att verkligheten är en stabil tillvaro är det dags att tänka om. När skurken Mysterio försöker knycka stentavlan ”The Tablet of Order and Chaos” rycker Spider-Man in. Dessvärre splittras stentavlan i striden mellan illusionisten och vår spindelvän. Det är förstås inget vidare, eftersom verkligheten inte är särskilt verklig – egentligen. Den består av en massa olika verkligheter som vävs tillsammans i en enda stor väv. När artefakten nu har gått sönder blandas dimensionerna.

Då dyker Madame Web (vem annars?) upp och ber Spider-Man om hjälp att hitta de olika delarna till artefakten. Han hjälper självklart till, även om han måste färdas mellan fyra olika dimensioner. Här tar du som spelare vid och får resa i världar som härrör från originalserien Amazing Spider-Man, lightversionen som finns i Ultimate Spider-Man och de mer hårdkokta Spider-Man 2099 och Spider-Man Noir.

Jag, präktig? Smaka nätslägga!

Även om jag personligen kan tycka att det är nästintill våldtäkt att variera spindelhjälten i de här olika formaten fungerar det utomordentligt bra i spelform. Det blir inte bara samma gamla spindel jag får ränna runt med, för ärligt talat kan vem som helst bli trött intill döden på hur hederligt genomgod (och präktig) Peter Parker är i originalserien.

Noir är bäst

Istället blir det lite hårdare, lite mer utmaningar och lite mer vuxet. Variationen är toppen, men jag upptäcker snart efter lite spelande att jag faktiskt tycker mest om att spela i Noir. Här handlar om att dra nytta av skuggorna och inte så mycket om att använda musklerna. Spider-Man är heller inte särskilt tålig, ett par träffar från skurkarna och det kommer definitivt att regna nästa dag. Därmed inte sagt att de andra världarna är tråkiga, men det är ändå den färgfattiga som känns fräschast.

Hur kan man inte älska den visuella stilen

De spelmoment som är mer lag än någonting annat i ett spel med Spider-Man som huvudperson finns förstås med. Du kan hoppa, slåss och skjuta nät – och givetvis kan du svinga dig som en vettvilling mellan höga byggnader. Redan från start känns det dessutom verkligen som att spela i en tecknad serie – och det fungerar riktigt bra.

Varje bana har små utmaningar och om du klarar dem kan du uppgradera Spider-Man med nya förmågor eller ökad hälsa. Det finns 15 stycken på varje bana och det är inte helt lätt att klara av allihop. En utmaning kan handla om att besegra tio fiender eller svinga dig med nätet fem gånger på raken. De fortsätter ungefär på samma sätt, men det är svårt att lyckas med allt.

Hur du fuskar på Yoga - skaffa en parasit från rymden

Utmaningarna är kul och de förlänger spelets livslängd, även om jag tror att merparten av alla som spelar kommer att fokusera på att klara av alla banor och bara glädjas åt om de lyckas med utmaningarna på vägen. Det är förstås en fördel att få uppgraderingarna som du kan köpa, men det är absolut inte nödvändigt för att klara av spelet.

Enkla strider och hårda bossar

Striderna mot de vanliga skurkarna är inte särskilt komplicerade, ibland blir de till och med löjligt enkla. Betydligt bättre är det när jag får slåss mot bossarna. Här gäller det att komma på storfulingens svaghet och sedan utnyttja den till max. En liten skum detalj som jag inte vet om jag gillar eller inte är att flera bossar lyckas fly, precis när jag tror att jag klarat av dem. Efter det fortsätter banan ett tag till och jag får slåss mot samma boss en gång till. Det fungerar, men ibland känner jag mig frustrerad.

Korstecknet mot en människostor spindel? Lycka till!

Madame Webs råd följer med genom de olika dimensionerna – och det är en trevlig detalj som faktiskt hjälper till när jag inte riktigt fattat vad det är jag ska göra. Spider-Mans snack är inte helt fel heller, men efter ett tag blir det lite präktigt och samma kommentarer upprepas lite för ofta för att det ska kännas perfekt.

Kontrollproblem

Det enda som egentligen sänker betyget är några grundläggande problem med kontrollen och kameran. Styrningen är långtifrån enkel när jag kutar omkring på väggarna. I och med att han rör sig i alla tre dimensioner (och nu pratar jag om de vanliga rumsdimensionerna) är det många gånger svårt att få honom att på ett enkelt sätt röra sig över hinder på vägen. Kameran gör det ännu mer förvirrat, eftersom den ofta följer med bakom Spider-Man, även om det finns en vägg precis bakom honom. Då hamnar bilden väldigt nära Spidde – eller så får jag en väldigt underlig vinkel där jag inte ser honom alls.

Jag gillar verkligen upplägget med att varje bana är en färd från punkt A till B. Jag trodde aldrig att jag skulle säga att jag gillar någonting som är så linjärt men det fungerar och med en rejäl boss på slutet blir det aldrig tråkigt. Det är ett klassiskt spelande som inte medför så mycket nyheter, men ibland behöver jag inte mycket mer än att få banka på fiender, försöka låsa upp nya kostymer och glömma bort vardagen. När alla andra vill ha öppna sandlådor har Activision gått tillbaka till det som fungerar och alltid har fungerat. Det är därför det blir en klar fyra till Spider-Man: Shattered Dimensions.

Skicka en rättelse