Det fanns en period i mitt liv när jag trodde att det var barnsligt att spela datorspel. Att det var något man skulle växa ifrån, och att vin, kvinnor och sång var roligare tidsfördriv.
   Så dum jag var.
   På senare år har jag förstått bättre. Men det man missade är svårt att ta igen. Visst hittar man understundom någon obskyr samlingsskiva och visst har man gjort klipp i beg-hyllor butiker runt. Men jag förtjänar nog ändå en hög piskrapp med den röda oxpiskan för att aldrig riktigt ha satt mig in i Warcraft-världen.

Nu är jag hursomhelst där. Det är inte svårt att se tjusningen med ett eget universum, fyllt med en historik, relationer och händelser raser emellan som utvecklat såväl uråldriga blodsband som bittert hat. En trovärdig helhet och ett gott berättande räcker långt och har byggt upp såväl Blizzards som Tolkiens popularitet. Vad mig själv anbelangar var jag så inne i spelet Outcast och Adelpha-systemet för några år sedan att jag fortfarande inte har förlåtit Infogrames/Atari för skrinläggningen av uppföljaren.

Men tillbaka till Warcraft. Närmare bestämt efterlängtade expansionspaketet till WC3, Frozen Throne. En sak kan jag nämna med en gång: jag har inte läst en enda recension av detta tilläggspaket som fått ett omdöme sämre än ”mycket bra”. Därmed inte sagt att det prompt måste vara bra, tyckande är subjektivt. Däremot speglar det väl hur Blizzard tillvaratar sin kontakt med branschen. Att känna av när expansioner skall släppas, hur mycket de skall innehålla och kombinera det med utvecklarnas erkända förmåga att betatesta spelen så länge att de flesta buggar är fixade vid release, är i mångt och mycket det som gör Blizzard så bra. Man har insett hur seriöst många ser på sitt spelande och chansar inte. All heder åt detta. För alla er där ute som hängt på låsen sedan trean spelats sönder… lugn, ni behövde aldrig oroa er, även detta är bra.

20 nya enheter, 26 uppdrag, 9 hjältar. Mums.

Historien tar vid några månader efter trean slutade. Illidan har brutit sig ur sin fångenskap och är ute efter det gamla vanliga, oinskränkt makt och all världens Dumlekola. I fyra kampanjer är det upp till dig att sätta stopp för hans planer. Med mera. För du kan givetvis klubba kompisar på nätet och spela enskilda matcher mot datorn. Sammanlagt finns här knappt 20 nya enheter varav nio är hjältar, en ny hjälte per ras plus fem legosoldater du kan hyra hos din lokale trollhandlare. Flertalet av de senare är kul och udda lirare som kan vända striden till din favör Sammanlagt erbjuds 26 uppdrag fördelade på fyra kampanjer (en per ras). I övrigt har det lagts till ny terräng här, erbjudits nya formler där och smällts upp nya byggnader både här och där.

Dammet har lagt sig sedan legionen besegrades. Orchhorden har hittat en fristad för att upprätta ett nytt samhälle, kallat Durotar efter Thralls far. Temporärt vapenstillestånd råder och alla slickar sina sår. I skuggorna sammankallar så Illaden nya allierade i form av Naga, havsvarelser som för de inbitna har en intressant koppling till alverna.

Logisk fortsättning på WCIII

Att nybörjare som expert skall kunna lira ett spel med behållning är en självklarhet för ett godkänt betyg. Jag är som sagt ett bra exempel på nämnda nybörjare. Att dra igång spelet, tillägg eller inte, är inte svårare än vilket spel som helst. Men originalet måste förstås vara installerat på din burk för att köra FT. Här finns alltså gott om uppdrag och speltid, lagom att spendera sin semester på i väntan på att World of Warcraft bombar hyllorna!?!

På det hela taget är Frozen Throne en logisk fortsättning på WC3. Kort sagt mer av allt. När ett spel är bra måste man ju hitta något att klanka på. Självklart kan man hitta saker att fila på även på Warcraft-minstingen. Grafiskt sett tycker jag nog att man kan kräva ett lyft inför nästa utgåva. Layouten är hyfsat snygg men med den höga standard man lyckats hålla inom såväl manus, spelbarhet och karaktärer vill mycket ha mer som bekant. Man skall visserligen inte stirra sig blind på pixlar och skuggor. Det är ju många bäckar små gör ett bra RTS. Ett blänkande diplom för ypperligt röstarbete, ljud & musik. Framför allt rösterna är mycket bra; det är lätt att låta patetisk eller skrattretande när man pysslar med fantasy och äventyr, men man balanserar likt cirkusmän i trikåer på englandskontoret.

Vad gäller de sanslöst läckra filmer Blizzard brukar omge sig med... jodå, här finns tre stycken men för att se alla måste du spela igenom allt. Apropå dessa, man undrar stilla när någon skall föra WC från monitor till filmduk. Efter succén med Sagan om Ringen kanske inte någon vågar. Men visst kan man se det framför sig?

Vafalls, inga orcher?!?

Det har talats en del om att orcherna hamnat i skymundan i FT, något som stämmer i stort. Å andra sidan finns här en bonuskampanj helt ägnad våra gröngråa favoriter. En kampanj som flörtar mycket med renodlad RPG. Små uppgifter måste utföras som ett led i ett enda långt uppdrag och din beastmaster Rexxar och hans följeslagare utvecklas efterhand. Orchernas kampanj kan kanske kännas väl linjär men erbjuder variation och annorlunda spel jämfört med det sedvanliga bygga och slåss-stuket. Dessutom gör Blizzard en klassisk cliffhanger, alltså lämnar storyn öppen för två fortsättnigar – expansioner till expansionen som någon uttryckte det... inte fel.

Slutsatser

Där helt nya spel har ett moment av överraskning och spänning i sig halkar ofta expansioner efter. Höga förväntningar, få nyheter och ett högt pris ger sällan det lyft till originalspelet man hoppats på. Men de som köper tilläggen vet ofta vad de får och köper därefter. Det är ju trots allt inte nya spel. Ett tillägg som The Frozen Throne får ses som ett bra köp. Man får en del nytt, en trimmad variant av trean och ovanligt lång speltid i singelspelarläget. Du bör bli nöjd. Sedan brukar jag alltid klanka på priset. Upp emot 300 spänn för mer av ett spel du oftast redan spelat brukar sällan kännas motiverat annat än för fansen. Däremot finns Warcraft III tillsammans med Frozen Throne i välsorterade spelbutiker för 399 kronor. Ett kap om man inte spelat trean.

Summa summarum: mer av allt. Proffsigt och tillräckligt för att hålla folk på mattan till nästa stora release.

Testdator

AMD Athlon 2,7, 512 RAM, Geforce 4 128 MB, XP Pro

Skicka en rättelse