Giganten har landat. Med ett brak som uppmättes till 7,8 på Richterskalan slog Halo ner som en blixt i Sveriges spelbutiker och chockerade såväl anställda som gamers och vanliga förbipasserande. Microsoft ämnar göra med Halo vad de gör bäst – pumpa in pengar, pusha sin produkt och köra över allt motstånd. Men kan ett två år gammalt spel verkligen dominera PC-spelscenen? FZ har dragit på sig Master Chiefs galoscher ett tag för att se om de fortfarande är funkis.

Jag minns den dag då bilderna på Halo började dyka upp på Bungies hemsida. Jag kommer ihåg att många kritiker bestämt hävdade att Bungie var nybörjare på datorspel och inte skulle klara av att prestera något särskilt anmärkningsvärt. Men jag visste bättre, för jag och Bungie, vi växte upp tillsammans. När jag var mindre hade jag en Mac. Till just Mac släpptes ett spel som hette Marathon, som blev det första skjutspel jag någonsin spelade. I en futuristisk värld sprang man omkring i mörka bunkrar och blastade aliens tills man inte längre kunde se tangentbordet framför sig. Låter konceptet bekant? Ja, inte så konstigt, utvecklarna hette föga förvånande Bungie Studios.

Halo när det släpptes till Xbox gav den dragkraft som Microsoft verkligen behövde för att ta sig in i konsolvärlden. En del skulle nog till och med vilja påstå att Xbox enbart har Halo att tacka för sin succé. Jag lämnar detta osagt, men min poäng här är att de flesta någonsin på något sätt har kommit i kontakt med Halo till Xbox. Många har någon gång upplevt att ögonen vattnas framför Halos grafik, framför de vackra landskapen, de häftiga vapnen, de snygga modellerna och de lustiga fienderna. Halo till Xbox är en stilstudie i modern spelgrafik – ett mästerverk utan dess like.

Dörren stod öppen ett bra tag för Bungie. Hade de verkligen velat släppa Halo till Mac och PC hade det varit möjligt. Men när de så småningom gav vika för Microsoft och lät sig köpas upp så blev de i princip tvingade att ge ut spelet exklusivt till Xbox. De som var med då minns det ständiga nyhetsraljerandet kring olika rykten huruvida en PC-release skulle ske eller inte. En del tröttnade nog redan då, föga förvånade över Microsofts lek med spelaktörerna i bästa katt- och råttastil.

I Halo tar vi kommandot över Master Chief, den enda återstoden av ett gäng elitsoldater utan like. Master Chief har varit nedfrusen under många år, som en sardin i en plåtburk sparad för ett tillfälle då han som mest behövs. Spelet börjar med att du vaknar till liv i din alldeles egna sardinburk, en cryo tube. En tekniker möter dig direkt och förklarar att skeppet du befinner dig på, The Pillar of Autumn, är under attack och att kaptenet Keyes begärt ditt upptinande snabbt som en pizzabit i en neutronmicro. Redan här visar Bungies banbrytande tankesätt sig, för istället för att förutsätta att spelaren har full koll på sina inställningar och istället för att tvinga spelaren genom en larvig övningsbana så får du känna på de olika styrsätten och sedan välja det du trivs bäst med. När du så småningom lärt dig styra Master Chief vill jag lova att det inte dröjer länge innan du befinner dig mitt i stridens hetta med rykande pistoler.

Halo är en solklar portning, det är ett faktum vi inte kommer ifrån. En portning från ett TV-spel till ett datorspel. Det gör att färden mellan de premisser som gäller för en Xbox till de premisser som gäller för datorvarianten är lång, fylld av hinder och inte minst buggar. Gearbox Software som har gedigen erfarenhet av spelutvekling fick ett paket av Bungie med ett färdigt Halo. Gearbox uppgift var att ordna så att spelet gick att släppa till PC, så Bungie själva har inte haft så mycket att göra med just denna portning. Det är just det som jag så småningom vill komma fram till i den här testen – skillnaden mellan vad Bungie gjort och Gearbox gjort är så tydligt framträdande att man varken behöver kikare eller läsglasögon.

Grafiken i Halo till Xbox är kunglig, en klass för sig och definitivt något att hänga i julgranen. Men att utveckla spel till en Xbox är annorlunda, alla spelare sitter på samma hårdvara och samma grafikdrivrutiner. Xboxen är ingen särskilt kraftfull maskin mätt i dagens mått hos normala datorer – samtidigt lyckas den prestera så mycket mer än vad man får ut hos en PC. Fascinerande. Att slippa utveckla Halo till PC måste ha fått Bungie att korka upp champagnen, för genast möts vi av problemen med olika upplösning, olika grafikkort, olika drivrutiner, olika mängd minne och inte minst olika operativsystem. Därför är Halo till PC dömt att råka ut för problem, fler problem och åter problem. Bland de jag hört testat Halo har ungefär hälften upplevt en visuell njutning som inte är av denna värld, samtidigt som en del (trots kraftiga hårdvaruresurser) inte kunnat få igång något spelbart över huvudtaget. Grafiken känns för mig så pass buggig och instabil att jag genast frågar mig om det här jag spelar är en ofärdig betaversion. Texten ”Marketing Gold” på skivan försäkrar mig dock motsatsen.

Vill du ha massage för dina hörselgångar så har du i alla fall kommit rätt. Egentligen är musiken i Halo en anledning i sig att köpa spelet, så vackert komponerad och balanserad som den är. Jag kan inte tänka mig att någon kommer bli besviken på vare sig musiken eller ljudeffekterna, oavsett hur länge man spelar. Det känns på något sätt som att man går in i en annan värld när man startar Halo, en värld där den (snart) berömda Halo-melodin klingar lika bekant som Star Wars-varianten i bakhuvudet.

Det finns spel som är utvecklade med realism som nyckelord, exempelvis Operation Flashpoint. Sen finns det spel som är utvecklade med skjutspel som nyckelord, exempelvis Serious Sam. Halo är som en matberedare som blandar dessa egenskaper och får som resultat en juice av godhet du blir helt lyrisk om du dricker. Vissa element i Halo är föga realistiska – fordonet Warthog spinner trots sina enorma hjul som om den åkte på is hela tiden, passagerarna (som knappast har säkerhetsbälten) sitter märkligt nog kvar nästan hur hårt du än kraschar och vissa fiender tål sådana mängder stryk att man undrar vad det är som kommer ur ditt vapens pipa egentligen. Men alla dessa frånsteg från realismen är därför att Bungie försökt främja just en enda sak – spelkänslan.

Det är synd att behöva klanka ner på Gearbox, men för mig känns det som att det är de som gjort ett rätt så dåligt jobb med en så pass bra råvara. Microsoft har dessutom än så länge sagt att spelare på Xbox och PC inte kommer att kunna spela Halo mot varandra och så lär det tyvärr nog förbli. Gunnar på Hype måste slå klackarna i taket av lycka med tanke på hur mycket spö jag annars givit honom.

Så vad är det då som finns på skivan innehållande Halo man snart kan köpa i spelbutikerna? Jo, det är ett spel som vissa kommer att kunna njuta av som det är tänkt, samtidigt som vissa enbart kommer att uppleva problem, lagg och buggighet. Ett spel som troligtvis kommer att behöva gå igenom flera stadier av patchande innan det är komplett, men ändå ett spel som kommer visa vad Xbox-spelarna fick lära sig för länge sedan - att Master Chiefs ord är lag. Jag är riktigt kluven när jag nu recenserar det här spelet, för i mångt och mycket är Halo ett redigt kanonlir. Men spelet räcker inte ända fram till mållinjen, och är du inte en av de lyckliga med ”rätt” dator så kommer du nog svära mycket framför skärmen. Men till de glada gossar och gummor som är bundis med fru Fortuna kan jag inte annat än gratulera – världens bästa spelupplevelse väntar er.

Testat på:

Pentium4 3,06GHz
512MB RAM
GF FX5200 64MB
Windows XP
(Ospelbart)

Och:

Pentium 4 1,5GHz
256MB RAM
GF3 64MB
Windows XP
(Spelbart)

Skicka en rättelse