Det är sannolikt många som sett fram mot ToCA Race Driver, den tredje upplagan i denna banracingserie. Föregångarna har hyllats och älskats av mången virtuell gummibrännare och Codemasters ger oss nu åter chansen att buckla plåt på allehanda banor. Informationen om spelet lovar sannerligen gott, med karameller som ett 40-tal licenserade bilar (bland andra Mercedes CLK, Viper GTS och Saab 95 Aero), 38 banor tagna från verkligheten (däribland svenska Mantorp) och drygt tio mästerskapsserier.
Förarna är däremot fiktiva, vilket hänger ihop med att spelet har en story. Jodå, även om det låter märkligt för ett bilspel så har man faktiskt vävt in en bakgrundshistoria och en huvudkaraktär. Protagonistens namn är Ryan McKane och han står i skuggan av sin bror och far, båda framgångsrika racerförare. Pappan dör i tjänsten och Ryans karriär inleds föga framgångsrikt med att han harvar som testförare. Spelets karriärläge börjar med att ett stall erbjuder honom kontrakt för ett antal lopp och det är här du kliver in i handlingen.
Berättelsen levereras i cut-scenes, filmklipp, där din stallägare gratulerar dig till god körning, andra förare vrålar ditt hjälmvisir immigt om du kört vårdslöst och så vidare. Klippen ser överlag bra ut och förekommer tillräckligt sällan för att inte bli irriterande. Och tur är det, storyn är inte den vassaste och lyfter inte helhetsintrycket nämnvärt. Röstskådespeleri och dialog kunde varit bättre men å andra sidan skadas inte helheten av storyn heller. Tanken med ett historieinslag i den annars så karaktärssvaga racinggenren är en god idé som tål att arbetas vidare på.
Släng musen
Spelet finns sedan en tid tillbaka till PlayStation 2 och kommer så småningom också till Xbox. Det rör sig alltså om ett multiplattformsspel och mången PC-spelare antar en skeptisk hållning när portningar nämns. Och konsolarvet märks: menyerna styrs uteslutande med tangentbordet, möjligheten att spara diverse inställningar är begränsad till ett par save-slottar och man kan inte spara efter varje lopp.
Om skälet till att man inte anpassar PC-upplagan till dess större möjligheter är att man vill att alla versioner ska vara likadana eller om det beror på ren slöhet vet jag inte, men det är synd och skam att inte städa bort dessa irritationsmoment. Däremot finns stöd för tre skärmar om man har ett Matrox Pharelia-grafikkort. Det visar att man inte slaviskt binder sig till ett och samma koncept, vilket gör konsolbegränsningarnas närvaro än mer obegripliga.
Också utseendet bär drag av släktskapet med spelmaskinerna. Överlag är det klart godkänt - detaljerade karaktärer (förvisso med usel läppsynkning, men ändå), en skademodell som gör att det virvlar bildelar vid krockar, snygg rök och läckra väderskiftningar - men det är en aning uddlöst, den där sista touchen som väcker förundran saknas. Positivt är dock exempelvis att avfallna bildelar ligger kvar loppen igenom och att spelet flyter klanderfritt med ett tjugotal samtidiga bilar när all grafik är satt till max (testmaskinen är trots allt inte av allra senaste snitt, se specifikation längst ner).
Underbar musik... när den hörs
Licenspengar har förutom för bilar och banor lagts på musik. Under introfilmen rullar Lynyrd Skynyrds slitvarg Sweet Home Alabama behagligt i bakgrunden. När jag sen drar iväg på mitt första testrace tappar jag helt fattningen, med en stilren avkörning som följd - The Stooges mästerliga krafturladdning Search and Destroy bultar och blöder i mina högtalare! Med ett fånigt euforiskt flin på läpparna lägger jag körningen åt sidan och finner till min ohejdade glädje att soundtracket också befolkas av akter som Thin Lizzy, Al Green och Ash. Jo jag tackar!
Fast lycka är som bekant flyktigt. Musiken spelas bara under vissa sekvenser, avbryts ibland tvärt och är ofta helt frånvarande. Jag vet inte om spelet lider av en bugg som tar bort musiken efter starten av karriärläget, men eftersom jag inte hört mer musik efter det pekar en del på att så är fallet. Buggiga är i alla fall ljuden under loppen. När de fungerar som tänkt fyller de sin funktion väl - motorerna ryter respektingivande och krascherna åtföljs av glasklirr och plåt som bucklas - men emellanåt packar de ihop och kvar blir en missljudande sörja. Trots intensivt pillande med inställningarna har jag ännu inte lyckats få bort skräpljudet permanent. Dags för en patch.
Och fler buggar finns. Efter installationen fungerade spelet oklanderligt men efter ett tag sänkte det hela datorn. Nyare grafikkortsdrivrutiner löste problemet. Frågan är hur Codemasters kan tillåta sig att släppa ett spel med så dålig bakåtkompabilitet. Förvisso har mina gamla drivrutiner ett par månader på nacken men de är inte på långa vägar en relik. Dags för en till patch samt en rejäl kvalitetskontroll av produkten, något som naturligtvis borde gjorts innan den släpptes.
När vi ändå är inne på irritationsmoment finns ytterligare ett par blodtryckshöjare värda att nämna. En är att spelet ibland hänger sig när man använder den inbyggda spelbrowsern (lyckligtvis stödjs externa alternativ), en annan de bonuskoder som öppnar låsta banor och bilar. Koderna blir dina antingen genom att ringa ett betalnummer utomlands (alltså betala igen för att få tillgång till spelets fulla potential) eller om man registrerar sig hos Codemasters. Krångel och bök...
Nedtonad realism
Efter några väl valda svordomar i riktning mot programmerarna är det dags att ge sig på pudelns kärna - körningen. Man upptäcker snabbt att det rör sig om en arkadbetonad historia. När man brakar in i en kurva i för hög fart väntar man sig att blåsa av banan i en magnifik piruett. Så sker inte. Istället glider man snyggt och städat av i sidled eller stannar kvar med farten reducerad. Likaså släpper sällan bakvagnen, den räddas med lite rattande. Inte realistiskt men samtidigt inte på något sätt dåligt, såvida man inte brinner för realism. En av bonuskoderna ska ge bilen ett mer simulatorliknande läge, men i praktiken ligger tonvikten även där på arkad.
Bedömningen av singleplayer-motståndarnas artificiella intelligens blir en kluven historia. Glädjande nog beter de sig människoliknande på så sätt att de inte kör perfekt. De krockar, gör misstag, tränger sig och är inte rädda för rejäla närstrider i jakten på placeringar. Sett till körningen är de svåra att skilja från mänskliga motståndare. Å andra sidan ledsnar man av att de i start från stillastående accelererar snabbare än du. De har också en tendens att komma iväg snabbare om ni kör av vägen samtidigt. I teorin skulle detta kunna bero på att de har bättre inställningar (vilka görs före varje lopp, för den som så önskar) men så är inte fallet. De alternativ som ett garagebesök erbjuder har liten inverkan på bilarnas beteende, överlag beter de sig tämligen likvärdigt, såväl efter justering som olika modeller. Samma sak är det med krockskador, de fyller främst en kosmetisk funktion.
Det stora antalet banor och bilar borgar för att det tar ett tag att ta sig igenom spelets samtliga alternativ, åtminstone om man önskar bli en hyfsad förare. När man lyckats är det läge att ta sig an mänskliga motståndare, antingen via konsolarvet splitscreen eller i LAN eller över nätet. Av någon för mig okänd anledning lyckas jag inte joina onlinespel, så hur dessa funkar kan jag inte redogöra för. En gissning är att det recensionsexemplar jag fått är en annan version än det spel som säljs i butik, även om så inte ska vara fallet. Nåväl, att döma av den population av spelservrarna som browsern visar så finns det folk som fått liv i spelet online.
Vågar man köpa?
Sett till ToCA Race Drivers körkänsla, utbud av banor och bilar, musik (när den fungerar...) och utseende är det en trevlig bekantskap som ger arkadracingföraren underhållning av hög klass. Emellertid blir det inte på några villkor ett betyg i den högre skolan, främst eftersom spelet är buggigt, men även för att dess potential inte utnyttjas. De alltför likvärdiga bilarna är ett exempel, med större variation dem emellan hade spelet breddats.
Huruvida de problem jag stött på också drabbar köparna av butiksversionen är tveksamt, jag har inte sett några rapporter om samma sak. Om man förutsätter att onlinespelandet fungerar (vilket man sannolikt kan göra) kan åtminstone de som står ut med mer arkad än i tidigare upplagor fundera på ett köp. Vill man ha realism och variation bör man nog köpa ett annat spel.
Testbänk:
AMD Athlon XP2000+
GeForce Ti4200 128 MB
512 MB RAM