Tom Clancy - författaren som gjorde succé med kalla kriget-relaterade romaner - har på senare år låtit sitt namn pryda ett antal speltitlar i soldatsimulatorgenren. Det började med 1998 års Rainbow Six och nu när seriens tredje del landar kan den gode pennviftaren förstås inte låta bli att återigen figurera i titeln. Om han bidragit till spelet är oklart men detta är faktiskt ointressant, Tom Clancy´s Rainbow Six 3: Raven Shield står stadigt på egna ben.

Raven Shield är seriens tredje del och liksom tidigare ingår man i Rainbow, en internationell insatsstyrka med terroristbekämpning som mål. Eftersom Clancy inte står med i listan över medverkande är det tveksamt om han bidragit till spelets utformning men storyn går tvivelsutan i samma fotspår som hans böcker. Rainbow-gruppen anlitas för att lösa av varandra till synes oberoende händelser (kidnappningar, bombhot med mera), vilka i efterhand visar sig hänga samman.

Menyer och upplägg har samma utformning som seriens tidigare titlar och anhängarna känner igen sig direkt. Innan man kan ge sig ut i hetluften ställs man inför en mängd valmöjligheter. Den krigslystne lär finna planeringsfasen avskräckande. Frukta icke, förinställda alternativ gör att ett par musklick räcker för att komma igång. Den vapen-, utrustnings- och planeringsfrälsta kan däremot se fram mot en veritabel guldgruva. Upp till åtta personer väljs utifrån enskilda färdigheter, de utrustas med ett primärt och ett sekundärt vapen (över 50 till antalet), tillbehör till dessa (ljuddämpare, ammunitionstyp) samt två extraprylar per individ (granater, gasmask, hjärtsensor som du "ser" fiender genom väggar med). Lägg därtill olika sorters klädsel och vi anar glädjetårar på detaljfetischistens kinder.

Ljud och bild i toppklass

Efter avklarad planering drar uppdraget igång och man slås genast av den utsökta grafiken. Den drivs av en fräsch upplaga av Unreal-motorn och föga överraskande ser det mycket bra ut. Karaktärer, skuggor, ljussättning, rök, miljöer, ja vad du vill, imponerar stort, liksom den så kallade trasdockeeffekten som gör att skjutna personer faller naturtroget. En avigsida med denna är de lustiga positioner de döda ibland stannar i. Såväl akrobatiska mästerverk (folk viker sig i omöjliga vinklar) som rena trollerinummer med doft av clippingproblem (fysikens lagar upphör och gubben lägger sig snyggt och prydligt genom en dörr) irriterar men bortsett från dessa missar finns inte mycket att hacka på.

Även ljudet är av mycket hög klass. Spelet stödjer 5.1 EAX, så den som investerat i fet ljudhårdvara lär bli nöjd. Musiken uppfyller förväntningarna på ett spel av denna typ, det vill säga dramatisk och stämningsfull. Rösterna under uppdragens radiokommunikation är godkända, likaså de i förberedelsemenyerna, bortsett från en tillkämpad brittisk accent. Men mest imponerar detaljarbetet. Ljudet växlar beroende på din fart, hur du är utrustad, vilket underlag du går på och bakgrundsljudet anpassas efter den aktuella miljön.

Realism med förhinder

Sammanlagt finns femton uppdrag (plus sex fristående banor) att sätta tänderna i. För att klara dem krävs, förutom att minst en i gruppen överlever, att vissa uppgifter utförs, exempelvis rensa området på terrorister, frita och skydda gisslan eller bugga telefoner. Även om uppgifterna är ganska likartade - ta dig till angiven plats och använd actionknappen - är det inte nödvändigtvis trist. De välgjorda banorna skiljer sig mycket åt och varje uppdrag kräver olika tillvägagångssätt. Ett kan vara av ren smygkaraktär, nästa kräva koordinerade anfall och ett tredje pocka på prickskytteinsatser innan anfallsfolkets arbetsuppgifter kommer ner på acceptabel risknivå.

Med snabbtangenter växlar man fritt mellan deltagarna och deras tre grupper. Hela tiden är det du som för kommandot, såväl över din egen som andra grupper, De många kontrollalternativen blir tack vare ett smidigt system där actionknapp och mus nyttjas för att dela ut kommandon inte övermäktiga. Scrollhjulet används för att smyga upp dörrar, en smidig funktion som möjliggör tystlåten förflyttning. Synd nog kan man fortfarande inte hoppa. En del hävdar att hoppande inte hör hemma i denna genre men det hade onekligen ökat realismen. Såvitt jag vet har topptränade elitsoldater sällan svårt att kliva över en sandsäck...

Den artificiella intelligensen är på det hela taget godkänd, gubbarna skyddar dig väl och följer efter utan att krångla. Med snabbkommandon beordras de att öppna dörrar, rensa rum och kasta granater. Även detta fungerar generellt sett bra, även om smått bisarra exempel på motsatsen ibland dyker upp. Vid ett tillfälle slängde de på min order in en granat i ett rum. Därpå sprang de glatt efter och orsakade köttfärsröra med bismak av idioti.

Underbart är kort

Ett uppdrag måste spelas färdigt för att kunna spara. Detta irriterar förstås när man missat de fem första försöken men samtidigt skulle en snabbsparfunktion förstöra kravet på helhetstänkande och dessutom förkorta singleplayer-delens livslängd. Uppdragsdelen går ändå ganska snabbt att ta sig igenom, även om de senare banorna inte sällan kräver åtskilliga försök. Ytterligare fem, tio uppdrag hade inte varit i vägen. Plus dock för att terroristerna dyker upp på olika ställen vid varje omspelning.

Multiplayerdelen består av två huvuddelar: Adversarial (mänskliga motståndare i fem spelformer) och Cooperative (singleplayer-delen spelas tillsammans med andra, tre spelformer). Den inbyggda browsern kräver att man registrerar sig på Ubi.com och fungerar väl. Däremot möts man ofta av meddelandet "Invalid CD-key" när man ska ansluta. Felet är välkänt och en lösning finns beskriven i Ubi:s supportforum. Förhoppningsvis åtgärdas problemet med en patch.

En antiterroriststyrka värd att satsa på?

Raven Shield bär tydliga spår av Red Storm Entertanments mångåriga erfarenhet av denna speltyp. Detaljerna är finslipade, grafik och ljud enastående, kontrollsystemet likaså och utbudet av vapen och James Bond-liknande tekniska attiraljer imponerar. Hela spelet känns genomarbetat, till exempel en sån sak som att cut scenes (filmklipp) snyggt tonas ned när man väljer att avsluta dem. Full pott blir det emellertid inte, delvis på grund av ett par buggar men främst eftersom spelet är kort och har lite för få banor (vissa återanvänds dessutom). På det hela taget har vi dock att göra med en av de starkaste taktiska lagbaserade realismskjutarna branschen i dagsläget kan erbjuda.

Testbeväpning:

AMD Athlon XP2000+
GeForce Ti4200 128 MB
512 MB RAM

Skicka en rättelse