I en värld av spel där grafiken är det främsta är det skönt med lite uppstickare som verkligen visar att spelkänslan är minst lika viktig. I Hearts of Iron finner vi ett tungt strategispel som inte är helt lätt att ta sig an.

På senaste tiden har det kommit ett flertal spel som behandlar andra världskriget. De flesta har varit actionspäckade FPS-titlar och det är kanske därför som Hearts of Iron kändes extra lockande. Detta spel lockar inte med bländande 3D-grafik och annat ögongodis utan endast med ett enda koncept...

Strategi

Jag väljer att redan här passa på att höja ett varnande finger. Hearts of Iron är ett rejält tungt strategispel i realtid där man måste ägna en hel del tid för att lära sig alla olika aspekter av spelandet. När jag först startade spelet och såg en ”Tutorial”-del kände jag mig glad då jag redan insett att detta inte skulle vara helt enkelt att sätta sig in i. Denna avdelning innehöll sex underavdelningar där man fick lära sig alla olika delar av spelet och dess gränssnitt. Till min stora besvikelse bestod dessa lektioner till största delen av tråkiga små textrutor som hoppade upp vartefter den föregående hade stängts ner. Efterssom dessa lektioner inte lät spelaren pröva på så mycket själv resulterade det i att spelet blev oerhört svårt att lära sig. När man sen valde att ta steget in i ett äkta scenario kände man sig hopplöst utelämnad utan att veta riktigt var man skulle börja. Något som inte heller gjorde saken bättre var att de pedagogiska pilarna, som dök upp lite då och då under lektionerna, pekade helt åt pepparn fel om man inte hade standardupplösningen inställd.

Möjligheter

Lyckas man väl lära sig vad alla kontroller och mätare i spelet gör hamnar man dock i ett väldigt intressant spel med högt tempo och där varje drag måste ingå i en väl uträknad krigsföringsplan. Möjligheterna är enorma och du kan göra allt ifrån att påverka ett annat lands politiska ställning genom samtal eller mer radikala metoder, till att bygga ut transportnät mellan dina olika provinser.
Industrier måste byggas, dina trupper måste hela tiden byggas på och hela tiden måste du hålla koll på dina naturresurser. Samtidigt måste du både försöka förbättra din militära ställning samt skydda allt du bygger upp mot fiendens angrepp.
Spelets uppbyggnad påminner mer om ett klassiskt turbaserat strategispel men faktumet att allt utspelar sig i realtid gör hela spelupplevelsen mycker mer intensiv. Det krävs gott tålamod och simultanförmåga för att bemästra detta spel.

Spelsätt

I singleplayer-delen av spelet kan du urpsrungligen välja mellan tre scenarion, vart och ett med olika inriktning och tidsram under andra världskriget:

  • Awakening the Giant (1941-1948)

  • Blitzkrieg (1939-1948)

  • The Road to War (1936-1948)

När du valt ett scenario väljer du vilket land du själv vill agera som. Detta gör att dessa tre scenarion kan spelas om och om igen utan att en omgång blir den andra lik. Skulle du ändå tröttna finns det verktyg för att skapa egna scenarion, dessutom dyker det säkerligen upp nya att ladda hem allt eftersom.
Spelet erbjuder även en multiplayer-funktion med tre olika alternativ, LAN, Internet samt utvecklarnas egna tjänst Valkyrienet, där man kan prata med andra spelare samt hitta spel att hoppa in i. Denna tjänst verkade dock ganska glest befolkad de gånger jag tittade förbi. Totalt kan man spela åtta spelare samtidigt och spelsättet är likadant som i singleplayer, med skillnaden att man kan välja vilka länder som ska deltaga i striden.

Grafik

Det slår en tidigt att grafiken inte hade högsta prioritet under utvecklingen av denna titel. Men Hearts of Iron visar verkligen att strategispel fortfarande gör sig bäst i gammal hederlig 2D-grafik. Här är det spelkänslan som tar överhanden och man har inte tid att bli distraherad av en massa pråliga grafiska effekter. Kartan som allt utspelar sig på täcker hela vårt älskade jordklot och är noggrant utformad.

Sammanfattning

Hearts of Iron är som jag tidigare antytt inte ett spel för den som vill ha sig ett snabbt nöje. Inlärningskurvan är allt för brant för den genomsnittlige spelaren, vilket är synd då spelet har en hel del att erbjuda när man väl lyckas sätta sig in i det. Med lite mer interaktiva lektioner hade detta kunnat bli hur bra som helst. Men är du en seriös fan av krigsstrategi och gillar utmaningar kan detta vara spelet för just dig.

Skicka en rättelse