Battlefield 1942 har utan tvekan blivit ett av de mest framgångsrika svenskproducerade spelen genom tiderna. Det har vunnit i stort sett alla utmärkelser för bästa multiplayer-spel och även ett flertal titlar som årets bästa spel. Digital Illusions och Electronic Arts verkade ganska säkra över framgångarna med tanke på att de bara några månader efter att originalet släpptes nu ger ut det första tilläggspaketet. Battlefield: The Road to Rome ger spelaren ett antal nya fordon och sex nya banor från de italienska slagfälten. Frågan är om en expansion verkligen är värd nästan lika mycket som ett fullprisspel?

The Road to Rome fokuserar helt på ett antal kända slag i Italien och på Sicilien. Det tillkommer två nya arméer; den italienska och de fristående franska styrkorna. Man hittar inga nya infanteriklasser, men dock ett antal nya vapen till de existerande. Vi ska ta en närmare titt på de tre stora väsentligheterna; fordonen, vapnen och banorna.

Pansarvagnarna

Det tillkommer tre nya pansarvagnar och även en kanonförsedd bandvagn i Road to Rome. För den historiskt insatte är dessa den italienska M1 1-39 Carro Armato, den tyska Sturmgeschutz och amerikanska M3 Grant. Alla dessa skiljer sig markant mot pansarvagnarna i originalspelet på några sätt. För det första har alla sin huvudkanon monterad i själva vagnen vilket gör att de får ett väldigt begränsat synfält. Man måste alltså svänga hela tanken för att göra större justeringar i siktet.

Den andra gemensamma nämnaren är att de inte har något maskingevär i anslutning till huvudkanonen. M3 Grant:en har en andra kanon monterad i tornet vilken är väldigt effektiv mot infanteri och där dessutom operatören är helt skyddad. Sturmgeschutz:en har ett vanligt maskingevär med bra skydd framifrån men helt öppet från sidorna eller bakifrån. M1 1-39 Carro Armato:n har som Grant:en ett torn med ett något mer grovkalibrigt maskingevär som bara har en liten öppning framtill. Detta gör att det inte bara är lättare att ha en andra besättningsman i vagnarna, utan också viktigare då huvudkanonen är begränsad i sin möjlighet att ta hand om infanteri. För att väga upp de två fiendestridsvagnarna har de allierade även den modifierade bandvagnen som har en anti-tank-kanon och en bakåtriktad kulspruta.

Stationära anti-tankkanoner

Ett helt nytt inslag i Battlefield är stationära kanoner. Dessa står likt maskingevär och luftvärnskanoner utspridda på strategiska platser på kartan. Till skillnad från maskingevär så är faktiskt skytten ganska bra skyddad så man är i stort sett enbart hotad om man möter pansarvagnar eller får infanteri på sig från sidorna. Kanonerna är ett klart effektivt skydd mot fordon eftersom de oftast är skyddade bakom sandsäckar och svåra att träffa.

Bombplan

Vi hittar även två något annorlunda nya flygplan, nämligen den tyska BF 110 och den engelska Mosquiton. Båda dessa är en blandning av bombare och fighters. De har något färre bomber än B17-bombaren men är istället klart mer lätthanterliga. Båda dessa är något att se upp för då de utan problem kan slå ut stora mängder trupper som är tätt samlade. Man hittar ingen B17 på någon av banorna, däremot så finns stridsplanen från originalet med på flera.

Vapnen

Det finns två helt nya vapen i Road to Rome. Det ena är den brittiska Sten Gun som används av de franska fältläkarna. Det andra är det italienska maskingeväret Breda Model 30 som inte bara låter knäppt och ser fånigt ut, det är inte speciellt bra heller. Men helt historiskt korrekt, då vapnet inte var någon höjdare. Engineer-bössorna har också fått en förbättring då de båda har bajonett. Denna finns istället för kniven och fördelen är inte bara att man har längre räckvidd i närstrider, men även att man samtidigt kan skjuta.

Banorna

Det märks att Digital Illusion lagt mycket tid på banorna i Road to Rome. De är klart mer detaljerade och häpnadsväckande. Detta betyder bland annat att det finns mer kullar och ojämn terräng vilket gör det något svårare för pansarvagnarna att ta sig fram. Många av kartorna fokuserar även på berg som skall anfallas och försvaras.

Monte Santa Croce

En väldigt ovanlig design där båda lagen börjar nära varandra enbart åtskiljda av en smal flod. På vägen till broarna som leder till berget kan båda lagen beskjuta varandra över vattnet. Det finns hela sju flaggor vilket gör det svårt att få full kontroll över banan. Båda lagen har tillgång till flygplan och ett flertal tanks. Att ta flaggan på toppen är viktigt eftersom man därifrån lätt kan anfalla och försvara alla andra baser.

Monte Cassino

Kanske är det här tillsammans med Salerno de två mest kända slagen i Italien. Det finns en risk att den här banan blir lika obalanserad som Omaha Beach, men utvecklarna har försökt göra den något bättre. Fransmännen anfaller medan tyskarna har en stark försvarsposition. Det finns flera flaggor på väg upp till toppen men alla är försvarade av maskingevär och anti-tankkanoner. När man väl tar sig upp till toppen kan tyskarna använda det raserade klostret för att hålla tillbaka anfallarna. Monte Cassino kommer nog att bli svårspelad i klanmatcher eftersom ett organiserat lag kan sätta upp ett kraftfullt försvar vid första flaggan.

Battle of Anzio

Tillsammans med Operation Baytown är det här en ny sorts bana vi inte sett i originalet. Likt Iwo Jima och Wake Island är alla flaggor övertagbara. Skillnaden är att det inte finns en anfallare och en försvarare, istället är banorna någorlunda symmetriska och båda lagen måste både anfalla och försvara. Slagfältet är uppdelat i två områden med hjälp av en flod som flyter rakt igenom. Det finns viktiga flaggor på båda sidorna så man måste dela upp styrkorna på ett bra sätt. Dessutom går det att bombardera varandra över floden så man är inte riktigt säker någonstans. Båda lagen har tillgång till varsin bombare vilket lär göra banan väldigt intensiv.

Battle of Salerno

Den här banan har nog en stor chans att bli den som passar bäst för klanspel. Båda lagen anfaller ön från varsin bas som förutom en mängd fordon även har stridsflyg. Det finns tre flaggor där den på en bergstopp självklart är den viktigaste att få kontroll över. Eftersom båda sidorna tar sig till ön med hjälp av två broar kan man lyckas låsa in motståndaren i sin egen bas om man är tillräckligt snabb.

Operation Husky

Ännu en bana där ena laget har starka försvarspositioner och det andra måste anfalla. Engelsmännen kan landstiga på stranden genom att antingen använda landstigningsbåtar eller fallskärmar. Banan är något enklare än Monte Cassino eftersom det finns en flagga nära stranden som ger de allierade pansarvagnar och några andra fordon. Dessutom är stranden ganska bred vilket gör det svårt för italienarna att täcka hela. Men det är absolut inte lätt då man förutom att kämpa sig upp för stranden och flera flaggor dessutom måste över en sista lång bro. Och allt detta samtidigt som italienarna har tillgång till ett flertal pansarvagnar och än värre, en BF 110-bombare.

Operation Baytown

Ännu en av banorna där båda lagen har likadana förutsättningar, men alla flaggor kan ändå tas. Den här banan handlar helt och hållet om ön som ligger emellan de två landmassorna. Bara att lyckas ta sig över de två broarna lär vara väldigt svårt. Sedan måste man dessutom ta sig upp för branta klippor och slingriga vägar för att nå fiendens baser. Planen kommer att spela en väsentlig roll då man kan landsätta trupper långt bakom fiendens frontlinjer med hjälp av fallskärmar.

Slutord

Road to Rome var ett välplanerat drag av Electronic Arts och Digital Illusions eftersom det släpps lagom till när spelarna börjat tröttna något på de existerande banorna och fordonen. Det är absolut inget hafsjobb och det märks att utvecklarna lagt ner mycket tid på alla delar. Även om det även här finns bra och mindre bra banor så är ändå kvaliteten något högre än på de gamla kartorna. Visst kan man säga att trehundra kronor är för mycket för ett tilläggspaket, men eftersom de flesta troligen ändå kommer spela det i minst en månad är det faktiskt inte så farligt. The Road to Rome är ett måste för de som gillar Battlefield 1942.

Testsystem

Pentium4 2.4GHz
512MB RAM
Geforce3 64MB
Windows XP

Skicka en rättelse