Tänk dig superhemliga agenter, multinationella terroristorganisationer, stilfulla karaktärer, fruktansvärda hemliga vapen och skrupelfria bossar som vill ha världsherravälde. Då borde du tänka på James Bond. Tänk istället på en kraftig skotte i kilt, ettriga dvärgar, 60/70-tals stämning, diverse knäppa underhuggare och en ännu knäppare ledare. I så fall borde du tänka på Austin Powers. Men istället skulle du kunna tänka på Kate Archer (jag lovar, nu är det slut på allt tänkande). Hon är nämligen huvudpersonen i Monolith Studios agentfilms liknande spel No One Lives Forever 2; en lyckad blandning av spänningen i James Bond och humorn i Austin Powers.

I No One Lives Forever 2, som jag hädanefter förkortar NOLF2, heter den elaka multinationella terroristorganisationen H.A.R.M. Med hjälp av denna, försöker Sovjet invadera en liten ointressant ö. Varför förstår man inte riktigt, men något tyder på att de vill skapa ett kommunistiskt turistparadis på platsen (något ironiskt, eller hur?). Även om ön nu är ointressant så har USA lovat att försvara dess invånare och hotar därför med ett tredje världskrig om invasionen skulle genomföras.

Ön var tidigare omöjlig att invadera på grund av de branta sluttningarna som sträckte sig upp ur haven. Tydligen hade invånarna försvarat sig sedan urminnes tider genom att hälla olja på sluttningarna så det inte gick att klättra upp (hört talas om fallskärmstrupper?). H.A.R.M håller därför på med att utveckla ett hemligt vapen som skall lyckas ta sig förbi dessa … avancerade … försvarsverk. För att förhindra ett världskrig får Kate Archer uppdraget att ta reda på vad H.A.R.M egentligen sysslar med.

Innehåller allt

NOLF2 kan sägas vara ett komplett klassiskt FPS-spel. Det innehåller alla element som man hittar i andra liknande spel idag. En hel del ren action, en del smygande, en liten nypa problemlösning, några skrämmande delar, mycket humor och en del scriptade sekvenser. Oftast, men inte alltid, kan man välja om man vill smyga sig genom situationer eller skjuta sig förbi. Om man vill göra det förstnämnda bör man använda sig av de ljuddämpade vapnen såsom pistolen eller armborsten och se till att gömma kropparna efter sig. Föredrar man det mer våldsamma sättet finns där en mängd vapen att välja på. Självklart hittar man det klassiska raketgeväret, prickskyttegeväret och olika automatvapen, men även en del roligare mojänger såsom exploderande katter och granater med lustgas.

Knäppa men karismatiska karaktärer

Om det är spänningen och actionsekvenserna som får spelat att likna Bondfilmerna är det definitivt karaktärerna som får det att likna Austin Powers. En muskulös skotte i kilt som hela tiden smågnabbar med Kate, en ond stereotypisk rullstolsbunden terroristorganisationsledare, en liten ettrig mimande dvärg och min personliga favorit: en kort puckelryggig amerikansk general som dansar av glädje när han äntligen får skicka iväg atombomber mot Sovjet, är bara några av alla karaktärerna man stöter på.

Häftiga miljöer

Grafiken i NOLF2 är inget man häpnar över, men den är ändå välgjord och fyller utan problem sin funktion. Vad de däremot har lyckats utomordentligt med är att använda grafikmotorn med bra bandesign för att skapa riktigt häftiga nivåer. Vad sägs om att befinna sig uppe i en tornado i ett litet amerikanskt trähus som bit för bit slits i stycken, eller i en gigantisk undervattensbas som har sprungit läck? Känslan i spelet är bra, vare sig om man befinner sig i karga Sibirien, varma Indien eller långt nere under havsnivån.

Multiplayer?

Till mångas förtret så innehåller inte NOLF2 någon vanlig multiplayer med deathmatch och dylikt. Istället har man möjlighet att spela vissa banor med varandra, cooperative alltså. Man spelar dock inte banorna på samma sätt som i singleplayer, utan tar sig istället rollen som en annan agent som antingen ska hjälpa eller rädda Kate Archer. Banorna ser likadana ut som i single, men det finns ingen problemlösning och istället mer action.

Slutord

No One Lives Forever 2 är ett klassiskt FPS-spel som har allt, men inget mer. Vad som menas är att det har alla delar man kan hitta i vanliga shoot’em’up-spel; mycket action, en hel del smygande och taktik, skrämmande fiender, problemlösning och en del andra moment. Däremot har det få nyheter och är absolut inte revolutionerande på något sätt. Men på grund av hur välgjort det faktiskt är och den genomtänkta spelkänslan kan man inte säga något annat än att uppföljaren till NOLF1 också är ett kanonlir. Ett måste för alla singleplayer FPS-fans.

Skicka en rättelse