Del fyra i Mechwarrior-serien kom i slutet av år 2000 och var ett mästerverk både vad gäller grafik och spelkänsla - något som också märktes på de datoranimerade introfilmerna, som var av mycket hög kvalitet. Alltså anar man oråd redan vid introt till uppföljaren Mechwarrior 4: Mercenaries.

Introfilmen är nämligen allt annat än imponerande: en lågupplöst och dåligt komprimerad "ingame"-film är vad spelas upp på skärmen. Visst kan det tyckas som smådetaljer, men smådetaljer är inget att haka upp sig på även om det här gav mig dålig eftersmak.

Efter att ha återhämtat mig lite satte jag mig ned och installerade spelet och läste igenom den blygsamma manualen på knappa 40 sidor som täcker det väsentliga som kontroller och bakgrundhistoria. Kontrollerna är rätt enkla att bemästra och går att konfigurera efter eget tycke. Även om jag har en rätt så avancerad flygjoystick ville den inte riktigt komma överens med Mercenaries så jag struntade i den och använde tangentbordet istället. 1-9 använde jag till hastighetsreglage, piltangenterna till styrning och musen för att sikta och efter lite träning gick det som på räls. Efter ett antal instant-action-uppdrag för att få ett smakprov på vad som väntade gick jag igenom de rätt så enkla träningsuppdragen där man lär sig de grundläggande kontrollerna och funktionerna i de olika mechsen. Efter alla träningsuppdrag var jag redo för krig.

Storyn

Året är 3064 och jag har just blivit medlem i Mercenary Review and Bonding Commission (MRBC) vilket med andra ord betyder att jag får möjlighet att knega som legoknekt i någon av de fyra merc-förbanden som finns tillgängliga - Wolf's Dragoons, Northwind Highlanders, Kell Hounds eller Gray Death Legion.
Krig har brutit ut igen mellan Federated Commonwealth och Lyran Alliance. Legoknektar som mig själv har ingen ära och slåss för den som har den största plånboken. För andra gången, första var i Mechwarrior 2: Mercenaries, har pengar blivit ett av huvudelementen. Man måste se över så att man har råd att köpa alla de vapen och förbättringar till de olika mechsen som behövs för att överhuvudtaget klara av de ca 50 uppdragen i den linjära kampanjen som enspelarläget bjuder på. Lönen varierar helt beroende på svårighetsgraden på uppdragen och vilka mechs du tagit kål på, ju större och tyngre de är desto rikare blir man. Som merc-ledare har man även möjlighet att hyra piloter - de skickligaste piloterna har störst ego och är ganska dyra i drift så ett mixat lag på halvbra piloter är att rekommendera.

För att inte göra uppdragen lika monotona som de ofta var i de tidigare spelen har utvecklarna lagt till några "undercover"-uppdrag där man bland annat ska smyga sig in i fiendebaser. Förutom dessa uppdrag finns självklart de gamla hederliga mech vs. mech-uppdragen där man som klanledare kan leda upp till 8 st av sina piloter ut i stridens hetta. En annan nyhet är en typ av "gladiator"-spel där man med stöd av publik och en irriterande kommentator utmanar andra legoknektar och slåss för pengar.

Vapnenarsenalen består av ett flertal typer av laser, kulsprutor och missiler. Kulsprutor är ganska värdelösa mot en mech på 80 ton och ska helst användas mot lättare objekt som byggnader och helikoptrar. Lasern i kombination med missiler är ytterst effektiv om den träffar ett ben eller en arm på en mech.

Mechsen

Mechsen i Mechwarrior är designade efter funktionalitet vilket ger dem ett rätt tråkigt utseende om man jämför de med deras japanska motsvarigheter som finns i bland annat Evangelion och Patlabor. Visst finns det undantag, min personliga favorit, Vulture, tycker jag är underbar. Förutom de 25 välkända mechsen från de tidigare spelen finns ett antal nya, bland annat - Gladiator, Hauptmann, Fafnir, Hellhound, Victor, Templar, Longbow och Flea. De totalt 35 stycken mechsen delas in i två grupper, fågelbenta och humanoida. De fågelbenta har benen bakåtvända precis som hos en fågel medan de humanoida har benen "rätt" väg. Alla de 35 mechsen väger mellan 25-100 ton. De "lätta" är snabba, lättbepansrade och tål inte speciellt mycket stryk och används bäst i spaningsuppdrag. De större bjässarna har en tyngre bestyckning och bättre bepansring men får betala i minskad rörlighet.

Grafik

När en uppföljare till ett spel släpps förväntar man sig förbättringar vad gäller grafik och ljud. Så är inte fallet med Mercenaries, det är samma kantiga grafik som i fyran. Jag kan till och med gå så långt att säga att jag tycker att grafiken ser gräslig ut. Träd och vatten ser ut som de hörde hemma på 90-talet. Trots sin medelmåttiga grafik kräver spelet en rätt kraftfull maskin för att köra alla detaljer på max. Det är nästan två år sedan Mechwarrior 4 släpptes - vad har Microsoft gjort under den tiden? Inte förbättrat grafiken i alla fall, dessutom måste de ha avskedat intro-teamet. Ljudeffekterna låter däremot precis som de ska, medan musiken inte direkt är någon hit även om den fyller sin funktion. Röstskådespeleriet känns tyvärr ganska amatörmässigt, jag saknar de välgjorda genomgångarna före varje uppdrag i Mechwarrior 3 men det var på den tiden då Microprose höll i taktpinnen. Sedan klev Microsoft in på arenan och då blev det annorlunda. Men man kan inte få allt, sa en vis man en gång. Var det Bill Gates kanske?

Slutord

Trots kritiken är Mercenaries ett spel som helt klart är köpvärt. Enspelarläget spelar man igenom på några dagar men som tur är finns multiplayer. 16 personer kan utmana varandra över LAN eller Internet i tre stycken olika spellägen - Battle, Destruction och Mission Play.

Det är ännu inte bestämt om Microsoft kommer att släppa en femte del i denna smått historiska spelserie. Själv hoppas jag innerligt att det blir så, och att det blir rätt på alla punkter då. För den här gången nådde Microsoft inte riktigt ända fram.

Testat på:

Intel P4 2,4GHz
512MB RAM
Geforce 3 64MB
Windows XP

Skicka en rättelse