Jag är inte så old school så jag skulle börja den här recensionen med någon referens till Star trek OG som typ beam my up Scotty. Nej, här är det mer Kapten Zoom och Seven of Nine på söndagsmatinén med Voyager som gäller.

Och inte bara det. Handlingen i Starfleet command 3 utspelar sig efter det att Voyager kommit hem till jorden igen. Klingonimperiet och Federationen är bästa kompisar och trivs som aldrig förr. Man har till och med byggt en gemensam rymdstation med det passande namnet Unity, för att befästa alliansen. Unity är inte bara ett sätt för de båda parterna att knyta närmare vänskapsband utan också en kraftfull övervakningsanläggning som inte ens låter en rymdhamster fisa i den neutrala zonen utan att en varningslampa blinkar. Historien om just den fisande rymdhamstern är något som jag förgäves skickat till Star Treks manusförfattare.

Skulle det här inte vara Star Trek, eller har jag installerat fel?

När man bemödat sig med att låta Patrick Stewart göra rösten som Captain Picard i spelets tutorials så kände man förväntan och spänning hur spelet skulle vara. Men förutom herr Stewards insatser så är det inte mycket som får en att tänka Star Trek, gränssnitt och menyer ser inte ut som man har vant sig vid i filmer/serier och tidigare spel. En fluga gör ingen sommar och ett typsnitt gör inget Star Trek-interface heller.

Tydligen har formgivaren laddat ner nåt gratistypsnitt à la Trekstar.ttf från freefontsforall.nu och tror att vi kommer att nöja oss med det. Nej han borde tagit sig en titt på till exempel startrek.com eller nån av dataskärmarna på Enterprise eller Voyager. Säljer ett Star Trek-spel i Next generation-universumet och inte lyckas med att förmedla den rätta känslan har man misslyckats.

Ohoj seglarvänner, i rymden vinns bara babord och styrbord

Nåja, lite ?kreativ? formgivning kan inte få den här nörden på fall, så med nytt mod, och lite varm saft från mamma så sätter jag igång med att köra tutorials. Manualer är för mesar. Vid första anblicken tror man att man är förflyttad till 1999 eller att man installerat någon gratisskiva med ett fyra år gammalt spel. Grafiken är, så att säga, inte mycket att hänga i julgranen. Framför mig har jag en stjärnhimmel och ett litet, litet rymdskepp. Nu är det verkligen inte lätt att intala sig själv att det är i alla fall Star Trek.

Kontrollen av skeppet är enkel, du klickar på skärmen, och skeppet svänger. Man kan bara svänga åt höger och åt vänster, att rymden är i tre dimensioner har gått utvecklarna förbi. Detta gör att man har lika mycket frihet som om det gällde en båtsimulator. Just styrningen av skeppet gör att man känner som om man hamnat mitt emellan en seglingssimulator och ett RTS.

Spelet har vissa element av rollspel. En framgångsrik befälhavare har lättare att rekrytera mer erfarna officerare och fler lösta uppdrag ger större möjligheter att köpa nya skepp eller uppgradera befintliga. Detta är egentligen enda behållningen av spelet. Genom att vara en duktig rymdkille/tjej skrapar man ihop erfarenhetspoäng som kan användas till att uppgradera ditt skepp eller att köpa ett helt nytt.

Spel per krona

Ett spel med den här idén borde gå att göra mycket, mycket bättre. Att år 2002 släppa ett spel med den här spelbarheten och grafiken får icke godkänt av gamingombudsmannen. Speciellt när han också sitter i regeringens Trekkie-utskott. Att sen döpa eländet till Starfleet command där namnet antyder att man skall kommendera en hel flotta när du bara styr ditt eget skepp samlar inte heller några pluspoäng.

Dock finns möjlighet till multiplayer och snälla Activision har som sagt släppt en uppdatering som ger en liten känsla för den kommande Star Trek-filmen, Nemesis. Ni som längtar efter Star Trek i er dator får nog hålla er till tåls ännu ett tag, vi får ställa vårt hopp till det kommande Elite Force 2 istället.

Testsystem

AMD AthlonXP 1700+
512Mb RAM
Geforce 4 ti 4600 128MB
Windows XP

Skicka en rättelse