Nuförtiden är det inte ofta man ser spel i denna nästan utdöda genre som var väldigt populär för några år sedan. Genren jag pratar om är action av den typen där man i bästa arkadstil manövrerar en farkost av något slag fullproppad med kanoner, siktar dessa mot allt som rör sig och trycker på avfyrningsknappen. Spelet jag testar heter AquaNox och utspelar sig för ovanlighetens skull helt under vattnet i en avlägsen och dyster framtid.

Flera hundra år in i framtiden har mänskligheten flyttat ner till havets botten, till en värld kallad Aqua, för att undkomma alla typer av cancer och nya virus som härjar på torra land. Hela befolkningen har precis börjat pusta ut efter det stora krig som nyligen ägde rum mot den fruktade undervattenslevande rasen Bions, som ingen egentligen vet var de kommer ifrån.

I början av spelet antar man rollen som en prisjägare vid namn Emerald Flint, eller ?Dead Eye?, som han kallas av såväl goda vänner som dödssvurna fiender. Han har svurit att utrota varenda Bion i havet sedan de några år tidigare tog livet av hans flickvän.

Fet spargris ger feta puffror

Spelet börjar då du befinner dig på en undervattensstation precis efter att du just sett din miniubåt köra iväg, stulen av någon. Nu gäller det att arbeta sig upp ifrån grunden igen med dålig ubåt och bara ett fåtal slantar i fickan. I början pratar man med ett par personer och samlar på sig information som kan leda till eventuella jobb. Dessa jobb går för det mesta ut på att skjuta sönder något, oftast rester av de Bions som knappt existerar längre sen det stora kriget. Genom detta får man välförtjänta penningar som går till att köpa nya vapen som sätts på ubåten och så småningom kan du kanske till och med investera i en helt ny ubåt. Det finns nio olika ubåtar att köpa i spelet och en fet arsenal med allt från små kulsprutor till feta plasmakanoner att utsmycka dessa med. Man har även torpeder av olika kaliber och diverse extrautrustning för att störa målsökningen hos motståndarnas torpeder.

Kontrollerna skapar problem

Redan i detta inledande skede börjar vi komma in på några av spelets stora nackdelar. Visserligen var det en stor fördel att antalet kontroller man skulle ställa in var betydligt färre än vad jag hade räknat med, men styrningen med musen går knappt att använda på grund av enorm obalans. När man rör lite på musen händer ingenting och när man sedan rör lite till på musen så snurrar ubåten ett helt varv. Detta problem blir väldigt frustrerande i längden när man i hög fart ligger bakom en fiendeutbåt och ska försöka sikta in sig med plasmakanonen. Om det nu mot alla förmodan finns en lösning på detta problem förutom att sadla om till joystick så kunde i varje fall inte jag finna den. Annars var som sagt de övriga kontrollerna väldigt enkla att konfigurera då det var som ett vanligt FPS-spel med knappar för primär och alternativ eldgivning och för att röra sig fram/bak, höger/vänster och upp/ner. Att spela påminner om det gamla spelet Descent i och med att man står helt stilla om man inte rör några kontroller och kan röra sig fritt i alla riktningar utan att behöva vrida på ubåten.

Ännu en stor nackdel visar sig tydligt rätt så tidigt. Visserligen är min favoritfärg grön men detta spel går till överdrift på den punkten då spelets belysning under vattnet är grön och hela menysystemet är uppbyggt med gröna transparenta paneler bestående av grön text som står på gröna knappar. Jag började nästan undra om det hade blivit nåt fel på min bildskärm men så var icke fallet. Designern av detta spel verkar ha en förkärlek för allt som har med grönt att göra.

Musiken när man spelar består mestadels av någon techno/rock som passar in ganska bra när man glider runt i hög fart och skjuter på allt annat som även det färdas i hög fart. Någon symfoniorkester är dock inte att vänta sig. Men å andra sidan, stämningsgivande musik i all ära, den som finns i spelet duger fint.

Grafiken är ganska imponerande med skarpa högupplösta texturer som har pulserande skuggeffekter som skapas på havsbotten utav vågorna på ytan och de fina explosionerna som slungar ut massa skrot i havet. Men annars är inte grafiken något speciellt förutom att den kräver en ganska bra dator. På min egen är det någorlunda spelbart i 1024x768 och 32 bitars färgdjup men min dator är i svagaste laget för att köra spelet i det läget med all grafik på högsta möjliga detaljrikedom.

Standardiserad masslakt

Det finns 3 olika multiplayerlägen, Deathmatch, Team Deathmatch och Capture The Flag. Inget ovanligt här alltså, I Deathmatch dödar man så många som möjligt för att få så många poäng som möjligt, i Team Deathmatch gör man samma sak fast dödar alla medlemmar i fiendelaget för att ge sitt eget lag poäng och Capture The Flag funkar precis som vanligt, hämta flaggan i fiendebasen och flyg hem med den så får du poäng om du har livet i behåll när du kommit så långt. Där finns även ett par lägen i singelplayer som liknar de i multiplayer fast man kör mot datorstyrda motståndare.

Famous last words

AquaNox försöker väcka liv i en nära utdöd genre genom att föra in nya element i spelet och skapa en originell story. Spelet uppskattas säkerligen av de med ett sinne för grym arkadaction i hög fart och en någorlunda bra dator men tyvärr är vissa av bristerna i spelet så störande att de drar ner betyget markant. Men de som kan leva med ohyggligt störande styrning och grön färg i överflöd kan nog stå ut med detta spel ett tag i alla fall.

Testat på:

Celeron 1200@1440
256 MB Ram
64 MB GeForce3

Skicka en rättelse