Nintendo Wii är mer party än action. Våld och blod ses sällan till, istället handlar det påfallande ofta om partaj och glatt handkontrollsviftande. Som i det senaste Mercury Meltdown-liret.

Partyspel handlar om ett fåtal komponenter - chips, dricka och ett gäng polare. När jag ser ett spel som Mercury Meltdown Revolution tänker jag naturligtvis just partyspel, för vem köper den här typen av spel för att traggla igenom själv? Om vi håller kvar tanken kring partyspel så vet vi att det finns en sak som är förbjuden för utvecklarna att göra. En enkel sak som borde vara lika självklar som att du spolar när du varit på muggen. Man släpper inte partyspel där man tvingar spelaren att låsa upp multiplayerläget i singelplayer. Det borde vara spöstraff för sådana idéer, minst!

   

Nåväl, utöver det så är denna uppföljare till pusselspelet Mercury Meltdown ett väldigt trevligt inslag i Wii-utbudet. Inget som kommer att få dig att hoppa ur stolen, men å andra sidan inget som får dig att gråta. Grafik och ljud finns det inte mycket att säga om annat än att det här inte är ett spel man köper för att nå klimax i något av dem. Kontrollen däremot är det som gör spelet till vad det är. Mercury har tidigare släppts i Sonys regi till PSP och Playstation 2, men först med wiimoten kommer spelet till sin rätt. Det här spelet är skapat för wiimoten, eller snarare kanske kontrollen skapades för just sådana spel. Bara tanken på att spela Mercury med en gammal PS2-kontroll får mig att rysa av obehag.

Tämj olydig klicksilverblobb

Mercury Meltdown Revolution är ett intelligent, roligt och bra pusselspel som fullt ut visar vad wiimoten går för. Spelet går ut på att ta kontroll över flytande kvicksilverblobbar och få dem förbi hinder på vägen mot mål. Det är enkelt och handlar om balanseringskonst och pussellösningar.

Det är som en sån där gammal trälåda med dank i, du kontrollerar inte själva blobben utan snarare världen omkring den. Din enkla uppgift är att ta dig från punkt A till punkt B genom att tippa världen runt omkring och se till att blobben gör som du vill. Inte alltid helt lätt, men lätt är inte alltid det roligaste, eller hur?

   

Din blobb kan dessutom, i sann kvicksilveranda, ändra form och färg beroende på vad den stöter på för motstånd. Den kan dessutom dela upp sig i mindre blobbar och det är din uppgift att hantera alla förändringar och sedan leda blobben vidare mot sitt mål oavsett om den, så att säga, är lite splittrad eller om det handlar om att byta färg på den. Inget märkvärdigt och inget som är särskilt svårt att hantera. Däremot är det väldigt roligt om man är flera spelare; att köra själv är föga underhållande, om man nu inte är extrem-fan av klibbiga kvicksilverbollar då förstås.

Wiimote is the shit

Överlag är Mercury Meltdown Revolution ett roligt partyspel. Omgivningen är precis så dynamisk som du gör den, de olika underlagen erbjuder olika motstånd och det finns svårighetsgrader som passar alla eftersom man har i runda slängar 160 singelplayer-banor att välja på, plus över 100 i multiplayer.

Det här är inte ett grafiskt eller ljudligt mästerverk men det spelar ingen roll eftersom det är wiimoten som är "the shit". Att slå sig ned med polarna en stund i soffan och kasta runt en kvicksilverblobb i diverse sliriga omgivningar kan göra lördagskvällen till en höjdarkväll.

Skicka en rättelse