Den sjunde och avslutande boken är snart här men film- och spelvärlden ligger som vanligt ett par steg efter. Vi har testat spelversionen av J.K Rowlings femte bok om magistudenten Harry, som visar sig vara lite knepig att betygsätta.

Med risk för att förlora ett antal credpoäng hos våra mer hårdkokta läsare har jag ett erkännande att göra. Jag gillar Harry Potter. Jag har läst alla böcker fler än en gång och jag gillar filmerna, men det kanske mest uppseendeväckande är att jag också har uppskattat några av de spel som släppts. Nej inte det senaste (Goblet of Fire) som var en klar besvikelse, men de första som bjöd på en fin dos av äventyr, pussel och action var faktiskt riktigt underhållande. Är du en av dem som väntar på en stenhård sågning av Order of the Phoenix enbart för att Harry Potter är "töntig" kan därför sluta hoppas redan nu, det kommer inte att ske.

Mer film än bok

Händelserna i spelet Harry Potter and the Order of the Phoenix bygger, precis som de tidigare spelen, mer på filmen än boken. Resultat av detta är nu inte att handlingen blir annorlunda utan snarare att en mängd material har amputerats för att bereda väg för mer fart och fläkt. Tyvärr innebär inte det här att Order of the Phoenix är ett spel där actionsekvenserna avlöser varandra och dödtiden är lång borta, snarare tvärtom.

Visserligen stöter du på en del situationer då du måste använda din magi för att besegra fiender, men de är minst sagt sparsamt utplacerade och du kan ställa in dig på att spendera mest tid springandes fram och tillbaka på Hogwarts på jakt efter de elever som ska bli en del av "Dumbledore's Army". För de som inte läst boken kan jag utan att avslöja för mycket säga att den ovan nämnda armén är en grupp som Harry undervisar i "Defence Against the Dark Arts" då deras nya lärare, paragrafryttaren Dolores Umbridge, anser att teori är mycket viktigare än praktik. Till en början är denna efterskolsaktivitet av det mer oskyldiga slaget, men i takt med att tiden går möter armén ett något annorlunda öde.

Mycket av marknadsföringstugget kring Order of the Phoenix har handlat om hur utvecklarna på EA UK för första gången har kunnat skapa en virtuell version av Hogwarts som du kan springa igenom som du önskar. Nu är det här visserligen en sanning med modifikation, du kan inte gå in i alla rum, men är du en Harry Potter-älskare lär du precis som jag uppskatta möjligheten att ta sig till platser som uggletornet, prefekternas badrum, Hagrids stuga och biblioteket. Under dina turer i byggnaden stöter du även på välkända elever, lärare, spöken och tavlor som du kan interagera med och på så vis få en rad mer eller mindre underhållande sidouppdrag.

Inget för den oinvigde

Att upptäckarandan är en så pass central del är dock inte bara en styrka. Sätter du en person utan något som helst intresse för Harry Potter framför TV:n kommer han eller hon med största säkerhet att tröttna relativt snabbt. Huvudhandlingen är nämligen en aning för händelsefattig, med mycket springande fram och tillbaka, vilket nog gör det svårt för den oinvigde att hålla intresset uppe. Lägg därtill att den i sitt grundutfarande är både svårförstålig om du inte har läst boken och i kortaste laget, och du har ett spel som på pappret inte är något att hänga i julgranen. För mig tog det en bra stund att spela igenom Order of the Phoenix, då jag ville få bästa betyget i alla ämnen, komma på alla lösenord till tavlorna, hitta alla de paket som Fred och George gömt och andra miniäventyr som lät mig utforska Hogwarts och dess invånare. Jag vill helst inte använda uttrycket "det blir vad du gör det till" då det både är trist och uttjatat, men i just det här fallet stämmer det bättre än något annat.

Både den visuella och audiella presentationen av Harry Potters värld är en synnerligen ojämn historia. Grafiken imponerar med sin skala, magieffekter och arkitektur men samtidigt kan den i andra lägen kännas en aning repetitiv och oinspirerad. På ljudfronten är det musiken som är den stora stjärnan, vilket EA kan tacka filmens kompositörer för. Även rösterna är tagna från filmens skådespelare, men trots detta saknar spelet den kvalitet och inlevelse som levereras på bioduken.

Egentligen skulle det behövas två betyg för Harry Potter and the Order of the Phoenix - ett för dem som inte gillar Harry Potter och ett för dem som gör det. Tillhör du den förstnämnda gruppen finns det inte mycket att hämta här. Spelets gameplay kommer troligen att tråka ut dig lika mycket som handlingen kommer att förvirra dig. Är du däremot likt mig en person som gillar J.K Rowlings värld och de karaktärer hon skapat är Order of the Phoenix ett habilt köp, om än en bra bit ifrån ett måste.

Skicka en rättelse