Efter en smärre sammandrabbning i Mexiko där du stöter på en ärketerrorist vid namn Irena blir du och din grupp snabbt förda till Nevada. Någon har skitit i det blå skåpet i Las Vegas och terrorister har ockuperat hotell och skyskrapor både här och där. Stora pipande bomber med grön vätska i genomskinliga glascylindrar och tungt beväpnade män med balaclava (rånarluva, om du är obekant med terroristtermer) över ansiktet syns överallt. Polisbilarnas sirener ackompanjeras av brandrök och neonljus från staden som aldrig sover.

För att råda bot på allt detta kaos skickas... du och två andra. Ja, vi kan redan nu konstatera att den realism som en gång i tiden präglade Rainbow Six-spelen är som bortblåst, men i min mening är det inte av ondo. Du kan räkna med maffiga eldstrider när du ska äntra ett hotell och påbörjar din frammarsch ute på välkända "The Strip". Mellan dig och det slutgiltiga målet står ett tresiffrigt antal fiender och någon polisiär hjälp finns inte att tillgå någonstans, trots att eldstriderna äger rum mitt på gatan. Mums, domedagsaction när den är som bäst.

Planera mindre

Improvisera desto mer

Det finns många paralleller att dra till liknande spel i ungefär samma genre. Ubisoft har lånat fritt från sin egen titel Ghost Recon: Advanced Warfighter när det kommer till ordergivningen, men även från konkurrenter som SWAT4. All ordergivning sker i ett förstapersonsperspektiv och den försiktige använder lämpligen sina två adepter som en slags mänsklig sköld. Skicka in dem i ett rum före du själv går in - de ser garanterat fienden mycket snabbare än du.

Genom att interagera med omgivningen (framför allt dörrar) kan du åstadkomma speciella manövrar. Du kan säga åt dina soldater att ställa upp sig vid en dörr för att rensa rummet bakom den. De byter magasin, väljer det vapen som du föredrar (tyst eller inte tyst) och väntar på din order. Du kan instruera dem att rensa rummet på olika sätt, tyst eller hastigt och med spränggranat, rökgranat eller genom en dörrladdning. Faktum är att enkelheten i ordergivningen fungerar riktigt bra och animationerna är de snyggaste jag någonsin sett i ett spel av den här typen. Kvaliteten i motion capture-arbetet lyser igenom när dina gubbar svänger in i det okända rummet med en realistisk svepande rörelse.

"Vi ville först inteha det så, menfrågade fansen ochblev tvungna attändra oss"

I augusti månad satt jag i ett improviserat mötesrum hos Ubisofts under Games Convention i Leipzig. En kanadensare från Ubisoft Montreal visade gladeligen för en skara nyfikna journalister det senaste med namnet Tom Clancy och vi tittade storögt på tv-skärmen. Plötsligt avbröt en amerikansk journalist, uppenbarligen insatt i spelserien, och frågade nästan upprört om det verkligen stämde som det verkade att man kunde plocka upp de vapen som fienden lämnat efter sig?
- Jo, svarade Ubisoft-utvecklaren försiktigt. Vi ville först inte ha det så, men frågade fansen och blev tvungna att ändra oss. De tyckte inte det var roligt att få slut på ammunition trots att det låg massvis med vapen runtom och skräpade.

Ta skydd överallt

Kan de inte se dig kan de inte döda dig

Möjligheten att plocka upp vapen och att få sina soldater att rensa rum är inte de enda sätten att interagera med omgivningen. När du håller in LT (vänstra triggerknappen) tar du skydd mot närmaste vägg, låda, bil, container, palm eller glasskiosk. Lutar du dig ut kan du besvara fiendens eld, men det är inte alltid nödvändigt att exponera dig själv så mycket. Om du avfyrar ditt vapen när du befinner dig i skydd utan att luta dig ut så lyfter du vapnet och skjuter blint mot motståndaren. Det räcker sällan till att försätta honom ur stridbart skick, men ofta ger det dig andrum så du kan förflytta dig till en annan plats eller ta fokus från dina soldaters förflyttning.

På vissa förutbestämda platser finns även möjlighet till repellering. Har du en platt yta att gå mot på vägen ner (som en husvägg) så kan du själv bestämma tempot, men i övriga fall handlar det om "fast rope", en snabb nedfirning. Vid repellering kan du dessutom på ett smakfullt ninjaakrobatiskt sätt vända dig upp och ner och promenera nedåt. Fördelen är att du ser mer utan att exponera hela kroppen. Under repellering kan du även utfärda order och känslan när du tillsammans med dina två sidekicks kastar dig in genom fönstret på en skyskrapas 74:e våning och snabbt eliminerar den ovaksamme fienden är oslagbar. Är du smygis av dig kan du dessutom i förväg markera upp i vilken ordning fienderna du ser ska elimineras.

Fin grafik och välfyllt multiplayer

Här finns något för alla

Med Unreal Engine 3.0 under motorhuven spinner Rainbow Six: Vegas likt en katt som snortat en hel europapall Whiskas. Den grafiska grunden är väl lagd och spelet har ett skönt flyt, utan att briljera på något område. Vyn mörkas märkbart när du blir träffad och precis innan du dör ser du nästan bara svart. Även flashbangeffekterna är värda att notera, efter att ha råkat titta in i en sådan granat en gång blir du väldigt mån om att inte göra samma misstag igen. Roligt är att även fienden kastar flashbangs.

Åtta multiplayerlägen, vart och ett med många ändringsbara parametrar. Kampanjuppdragen kan spelas i co-op och övriga multiplayerlägen (survival, sharpshooter, retrieval och attack&defend samt respektive team-variant) har stöd för upp till 16 spelare. Det finns även ett spelläge vid namn "co-op terrorist hunt" men det hade jag inte möjlighet att testa närmare. För varje spelläge kan du också välja hur många respawns varje spelare får.

Rainbow Six: Vegas har det där lilla extra och jag vill inte hymla med att det är det utan tvekan roligaste Xbox 360-spel jag spelat. En så liten detalj som att fienden pratar med varandra under eldstrider, skriker "cover me" och "reloading" och försöker att flankera mig gör att jag gärna sitter både två och tre timmar i taget med kontrollen i handen. Än så länge har jag inte hittat några uppenbara brister men jag kan tänka mig att den första uppstår när spelet så småningom tar slut. En solklar femma för det här spelet, en värdig del av Tom Clancy-serien.