#NBA Jam är retro på nästan alla sätt och vis. Så fort du laddar spelet möts du av flashiga neonskyltar och hiphopbeats med känsla av tidigt 90-tal. Spelarna består av 3D-modeller med fotograferade ansikten. Det var tänkt som ett nedladdningsbart tillägg för de som köpt #NBA Elite 11, men det lades ner och istället släpps det som fristående titel.
De som spelat tidigare utgåvor kommer direkt känna igen de fullkomligt överdrivna (och därmed grymma) dunkarna där ens sneakers når till korghöjd. Sätter man tre raka skott med samma spelare utan att släppa in något blir man "on fire" och sätter det mesta, har evig turbo och behöver inte bry sig om de få regler som faktiskt existerar, såsom målvaktsspel. Man har till och med bjudit in Tim Kitzrow, kommentatorn från originalspelet, för att leverera lämpliga one-liners närhelst tillfälle ges. Mina favoriter hittills är "Stuffed like a Thanksgiving turkey!" då Yao Ming dunkar över två försvarare eller "Just like my wife's top drawer - nothing but nylon!" när Ray Allen stänkt i en lång trepoängare.
Så enkelt att Sarah Palin skulle klara det
Genom att snabbt slutföra en tutorial låser man upp överdrivet stora spelarhuvuden (ett måste) samtidigt som man lär sig allting man behöver kunna för att spela. Kontrollerna är otroligt enkla att bemästra vilket gör att NBA Jam lämpar sig ypperligt för spontana spelträffar med polarna, särskilt då det tar ungefär en och en halv match att gå från nybörjare till duktig spelare.
"Knock knock - who's there? - Boom-shaka-laka, that's who!
Mycket kretsar kring tajming, vare sig det handlar om hoppskott eller dunkar som anfallande spelare. Detsamma gäller som försvarare, där du antingen ska stjäla bollen eller helt enkelt putta omkull motståndaren när han dribblar (ganska svårt) eller hoppa upp och blocka honom när han försöker skjuta (enklare). Något passningsspel är det egentligen inte fråga om såvida inte båda motståndarna går på dig, och trots att det finns en uppsjö dunkar är det väldigt låg variation på dribblingarna, som mest känns som ett säkert sätt att förlora bollen på.
Klassiska matcher med två korgar spelas två mot två, och du kan naturligtvis spela upp till fyra spelare samtidigt eller ensam med AI:n som lagkamrat. Varje NBA-lag representeras av tre toppspelare där den tredje kan bytas in i halvtid. Man kan välja att spela matcher antingen i klassiskt läge eller i Remix, och gillar man arcade-basket ser jag egentligen ingen anledning att inte spela Remix som lägger power-ups till galenskapen. Att bli dubbelt så snabb ett par sekunder, stark nog att trycka ner Dwight Howard, eller bara springa runt som pyssling med en boll som är större än dig själv skänker ytterligare humor och färg till presentationen. Spelet är fyllt av påskägg som varierar i svårighetsgrad för att låsa upp, och främst innebär de att legender, maskotar och andra flummiga spelare blir tillgängliga. Personligen känner jag en viss iver att låsa upp den fredlige Barack Obama flankad av Al Gore, och sopa banan med George W. Bush och Sarah Palin. Dessa bonustillägg bidrar var för sig till att spelglädjen i NBA Jam håller sig i ett par matcher till.
Kan du spöa Larry Bird i 21?
För faktum är att retrokänslan, på gott och ont, sträcker sig till spelmekaniken, och i grunden är spelet detsamma som föregångaren från 90-talet. Redan efter ett tiotal matcher i kampanjläget känns NBA Jam ganska enformigt. Jag saknar mer invecklade speltekniker att bemästra, och trots att vissa remixlägen såsom Domination (kontrollera vissa zoner av planen) och Elimination (tre spelare, alla mot alla) känns fräscha så önskar jag att jag faktiskt hade mer saker att göra. Likväl känner jag i skrivandets stund suget att återvända till basketplanen för ännu en snabb match. Det visar spelets styrka.
NBA Jam är inte ett spel du låser in dig med i åtta timmar, det är designat för snabba spelrundor. Söker du veckolånga spelprojekt kommer du väldigt snabbt tröttna. Men är det spontana pickup-matcher du är ute efter, gärna med flera deltagare, då är det alldeles perfekt.
