Eftersom jag varit en flitig Tony Hawk-spelare i mina tidigare dagar så var det med spänning som jag skulle återvända till skejtarens värld och givetvis var mina
förväntningar höga. Jag stoppade i spelet i maskinen för att bara några sekunder få bevittna en tämligen tråkig och seg introvideo, som dessutom inte gick att trycka
förbi.

Kläderna gör mannen

- Snickra ihop din egen skejtlegend

När jag sedan kommer till den enkla

"Det gäller att kraschaoch bryta så mångaben som möjligt'"

och lättnavigerade menyn går det att välja att köra antingen single- eller multiplayer. Som ensam spelare startar du i "career-läget" vilket innebär att du först och främst får välja en skejtare som du sedan kan designa efter egna önskemål.
Activision har sett till så att du kan göra i princip vadsomhelst med din åkare, du kan nämligen välja kläder, skor, accessoarer, hudfärg, utseende och givetvis mycket mer
därtill.

Efter att du spenderat X antal minuter/timmar med att sy ihop din karaktär är det dags att komma igång på riktigt. Antingen väljer du att börja med träning - vilket kan vara bra
för dem som tidigare inte är bekanta med serien - eller så hoppar du direkt in i skejtarnas värld.

När du väl startat på allvar kommer du ganska snabbt att motta videomeddelanden från olika karaktärer som talar om vilka utmaningar som är aktuella och var du hittar dem. Du kan då välja att antingen dra dit och utföra dessa eller helt enkelt ignorera dem för att göra dem vid ett senare tillfälle. I miljön, som till en början är mycket begränsad, är det fullspäckat med olika utmaningar och när du klarar dem belönas du med godis i form av filmer, karaktärer, trick med mera. För att låsa upp nya områden krävs det att du klarar av ett visst antal utmaningar och det ska inte vara några svårigheter, åtminstone inte till en början.

Fraktursimulator

- Konsten att hitta nya spelformer

Utmaningarna är oftast indelade i tre olika svårighetsgrader och upplägget i dem varierar kraftigt. Oftast handlar det om normala sådana som att exempelvis samla ihop tillräckligt många poäng under en begränsad tidsperiod, eller att grinda från en särskild sträcka till en annan. Här och var händer det

"Man blirsittande iflera timmar"

dock att utmaningar av det mer udda slaget dyker upp. Ett anmärkningsvärt exempel är där det gäller att krascha och bryta så många ben som möjligt. Hur konstigt det än låter så är även det underhållande och känslan är definitivt att Neversoft har lagt in en del moment med glimten i ögat, särskilt detta. Karaktären beter sig nämligen inte realistiskt på något som helst sätt. Spelfiguren bryter mot alla naturens lagar, man flyger högt och studsar mer än vilken studsboll som helst. Totalt finns ett hundratal uppdrag, både påhittiga och såna vi känner igen från äldre spel.

Den största utmaningen är att komma med i Tony Hawks elitgrupp som kallas just Project 8. För att bli en i gruppen krävs det att du klättrar i rang till de åtta främsta, och det kräver visst tålamod kombinerat med många timmars spelande. Gemensamt för samtliga Tony Hawk-spel är att man väldigt enkelt blir sittande i flera timmar, även fast man egentligen inte har tid. Ett flertal gånger under testperioden sitter jag och tänker för mig själv att jag måste sluta, men ändå fortsätter jag konstant att spela. Det kan vara jobbigt, men det är ändå ett gott tecken på att spelet faktiskt är bra.

Solokarriären kommer att underhålla dig under lång tid. Här finns mängder med saker att utföra och eftersom utvecklarna lagt in flera svårighetsgrader får du ofta göra samma moment flera gånger om - åtminstone på tuffaste nivån. Om du inte känner för att delta i någon tävling kan du istället välja att bara skejta runt och göra snygga trick och kombinationer. Det kan också vara mycket underhållande, inte minst då spelläget har ett fritt upplägg.