Vi skriver 2010 i kalendern. Ändå har Golden Sun fräckheten att bete sig som om det inte gått en dag sedan 2002. Och tack för det.

Nostalgi och jag går inte hand i hand. Jag brukar snarare fnysa lite föraktfullt åt såsiga kåserier med ämnen som ”mitt första möte med goomba” eller ”så gav sig Link ut i regnet”. Det fungerar inte för mig. Ska spelglädjen kännas ända in i hjärtat tycker jag att den ska upplevas här och nu. Minnen tillhör det förflutna.

Men att spela #Golden Sun: Dark Dawn är att minnas. De första timmarna fnissar jag förnöjsamt åt all intryck som känns så välbekanta. Golden Sun är lika pladdrigt, färgsprakande, pyssligt och varmt som för sju, åtta år sedan. Den pampiga fanfaren som möter mig är densamma. Karaktärernas ikoner för att uttrycka glädje och sorg likaså. Striderna är föredömligt smidiga – precis som det var då.

Det är ungefär här som jag börjar ifrågasätta mina principer. Vem är jag att klanka ner på nostalgi när jag tillåter mig själv att försvinna bort i sockervaddsfluffiga dagdrömmar? Jag menar; för varje igenkänningsfaktor stiger mitt gillande. Hur är det då med mitt omdöme?

Borta bra men hemma bäst

Nostalgi är en slags hemlängtan. Man längtar tillbaka till något som är tryggt – och troligen ganska glorifierat. Det fina med Golden Sun: Dark Dawn är att jag faktiskt slipper längta hem. Jag är ju redan där. Vartenda litet glädjerus i maggropen beror på att de spelmoment som var så genuint charmiga och genomarbetade 2002 är det också 2010. Sann spelglädje blir aldrig gammal.

Hela regnbågens färgpalett används.

När alkemin återvände i slutet av det förra spelet (också känt som: ”The Golden Sun Event”) ruckades också hela världen i sina grunder. Även om alkemin var nödvändig för människans överlevnad blev krafterna emellertid så starka att kontinenternas uppbyggnad stöptes om. Färska bergskedjor sköt i höjden, bortglömda tempel steg från djupet, städer raserades – och nya katastrofer hotar en ny värld.

Här börjar din historia. De gamla hjältarna är 30 år äldre och trots att de fortfarande är i gott skick så är det deras barn som står i fokus denna gång. Startpunkten är ungefär densamma som i orginalet med den vitala skillnaden att naturkatastrofer skulpterat om hela landskapet. Hjältarna med sina bihang ses inte heller som de världsfrälsare de faktiskt var, eftersom tillvaron efter Golden Sun-incidenten är allt annat än lugn. Vad passar då bättre än att starta ett helt nytt äventyr med fräscha frontfigurer?

Föregående Nästa
Skicka en rättelse