Ibland släpps spel som på papperet verkar precis hur spännande och lovande som helst. Winter Voices är just ett sådant spel, men idé och potential går tyvärr inte går hand i hand med god spelmekanik.

När den franska indieutvecklaren #Beyond the Pillars utannonserade #Winter Voices var vi många (okej, några åtminstone...) som hänfördes av konceptet och den stämningsfulla trailern. I det sju avsnitt långa, digitalt distribuerade äventyret följer du en kvinna vars far just avlidit och hennes personliga resa för att bearbeta händelsen och besegra sina inre demoner. I praktiken fungerar det som ett rollspel med taktiska inslag och du skapar din karaktär och hennes attribut precis som du själv vill. Så långt allt väl, och de mängder med olika färdigheter och unika (men ytterst passande) karaktärsklasserna som går att välja mellan är imponerande och slår snabbt an tonen för vad som känns som ett riktigt lovande äventyr.

Spana in karaktärsattributen så märker du att detta inte är ett "vanligt" rollspel.

Det hela inleds med att du står lutad över din avlidna fars säng och tänker tillbaka på den sorgliga relation ni haft. Den iskalla vinden viner utanför det lilla huset i den snöiga, avlägsna byn och stämningen är helt enkelt på topp.

Bortkastad potential

Men så fort du börjar spela inleds problemen. Kontrollen är buggig och verkar ibland inte registrera knapptryckningar. Ljudbilden är ojämn med stundtals passande musik som avbryts tvärt av total tystnad. Men allra värst är att Winter Voices helt enkelt inte är underhållande för fem öre. Tempot är sirapssegt på flera plan; karaktärerna segar sig framåt som de vadade i meterdjup lera och striderna är nyskapande men på tok för långsamma. Att slåss mot det förflutnas demoner känns mer som ett uthållighetstest än något spännande.

Stridsanimationerna tar åratal på sig - hur kunde de släppas igenom i detta skick?!

Inte ens den lovande berättelsen håller måttet eftersom handlingen fortskrider i outhärdligt sävlig takt. Det är uppenbart att utvecklarna haft höga ambitioner med det litterära och jag har absolut ingenting emot att behöva läsa långa sjok text i mina rollspel. Men när jag för femte gången inom loppet av några minuter får inpräntat hur otroooligt kallt, öde och avlägset det är redan i introsekvensen börjar det efter ett par timmar framstå som rena prettotjafset när skrattretande emo-diktande och rent nonsens gång på gång kommer i vägen för vad som i grund och botten är en sjujäkla intressant story.

Miljöerna är vackra men karaktärerna märkligt uttryckslösa.

Gud vet att jag väldigt gärna ville tycka om Winter Voices och gav spelet flera chanser innan jag gav upp. Det är så synd med ett så risigt genomförande på något med så hög potential. Till nästa försök behöver Beyond the Pillars lära sig att en bild säger mer än tusen ord, då lovar jag att ge dem en chans till.

Skicka en rättelse