Nja, ska vi vara riktigt petiga är det Benjamin Syrsas loggbok från det första äventyret som har blivit korrupt. Sedan en tid tillbaka har innehållet varit utsuddat och boken har legat tom och orörd i Disneyslottet. Helt oförväntat dyker plötsligt en helt ny mening upp, skriven av en okänd avsändare: ”There hurting will be mended when you return to end it”. Snabbt som vinden rusar Benjamin till kung Musse, Kalle och Långben för att berätta om den oroväckande nyheten.
Våra hjältar blir med rätta konfunderande. Vad betyder meddelandet? Och hur ska de få reda på vem som har skrivit det? Piff och Puff är – överraskande nog – tekniska genier och kan med hjälp av en finurlig grunka återskapa bokens innehåll i virtuell form. Dessvärre visar sig Underlandet, Agrabah, Traverse Town och de andra världarna ha drabbats av diverse buggar och bara en virtuellt återskapad hjälte från loggboken kan ta sig in i dem och rätta till problemen. Storfotade, spretfriserade och blåögde Sora är tillbaka.
Samma världar, samma spel?
”Ännu ett Kingdom Hearts? Skojar ni?” Jag kan förstå om ni som jag är konfunderande av alla sidospår, prequels och mellanspel som kräks ut ur sagofabriken. Men faktum är att #Kingdom Hearts Re:coded har flera kvalitéer som gör det till en angelägen installation i den eviga väntan på den tredje delen. Först och främst är det en kronologisk uppföljare på de två huvudspelen och således en slags fortsättning. Åtminstone i teorin. I praktiken är det ett kärt (och uttjatat?) återseende av världarna från PS2-originalet som släpptes så tidigt som 2002.
Oavsett om du föredrar 2D eller 3D finns det något för dig.
Platserna har vi sett flera gånger tidigare och historien följer på flera sätt grundstoryn. Men buggarna är åtminstone nya. De består av kolsvarta block med ilsket röda detaljer som ligger utspridda över världarna. Här och var har värre glitchar slagit till och förstört landskapet och bortom varje världs nyckelhål finns alltid en bugg större än de andra. Jag tror visst det kallas bossfight.
Tacksamt nog har #Square Enix tillsammans med #Hand dammat av ett föråldrat och ganska oprecist stridssystem. Kingdom Hearts har gjort sig känt för sjuhelsikes intensiva strider med en kamera som allt som oftast löper amok. Lite charmigt men desto mer irriterande. Grundpremissen finns kvar men ett lock on-läge gör kamperna mer följsamma och bakom kulisserna döljer sig ett lekfullt djup.
