Ni som har läst min recension av Europa Universalis (länk) vet hur begeistrad jag blev. Faktum är att jag aktivt spelat Europa Universalis från den dag jag fick den i min hand, fram till den dag då Europa Universalis II (EU2) damp ner i min brevlåda.

Vad är då EU2 och är det en värdig uppföljare? Kort sagt skulle man kunna säga att EU2 är frukten av tusentals aktiva spelares inlägg på www.europa-universalis.com. Det är resultatet av diskussioner, heta debatter, önskemål och nya idéer om hur nästa version av EU skulle se ut. Jag har faktiskt mycket svårt att se hur Paradox Entertainment skulle kunna skapa en värdig uppföljare utan hjälpen från sina fans. För en värdig uppföljare är det, inget snack om saken.

Kärnan av Europa Universalis finns kvar. Du ska fortfarande styra en nations politiska, ekonomiska och teknologiska utveckling genom flera århundraden. Militärt maktspråk, handel, religiösa omvälvningar och diplomati är några av de verktyg som du har till ditt förfogande för en framgångsrik seger. Nyheterna i EU2 är dussintals detaljer som utvecklar spelet men som också strävar efter att skapa en bättre balans. Resultatet är ett än mer komplext strategispel. Glöm bort att försöka skapa ett världsherravälde i Europa Universalis 2.

Som jag ser det är det fyra huvudfaktorer som förändrar förutsättningarna i EU2 gentemot sin föregångare; tidsspannet du spelar är nu 1419-1820, införandet av nya nationer, möjligheterna att styra sin egen inrikespolitik och en kraftigt förbättrad händelsemotor som påverkar historiska såsom påhittade förlopp i spelet.

Den stora kampanjen i EU2 är nu alltså 100 år längre. Att spelet börjar under senmedeltid ger dig nya möjligheter att rita om den nationella geografin, i synnerhet om du spelar någon av de europeiska nationerna. Stora och senare mäktiga nationer såsom Spanien, Frankrike och Ryssland är ännu inte födda utan består utav ett antal småstater och furstendömen. Fritt fram är det alltså att på ett tidigt stadium bearbeta mindre stater med diplomatiska och militära medel för att bygga dig en stormakt.

I den första versionen av EU fanns det inte många nationer förutom de europeiska samt den islamistiska världen. Visst, du hade en sovande gigant som heter Kina, ett isolationistiskt Japan, Maya och Aztekerna i Amerika samt tre nationer i Indien. Men resten av omvärlden var fritt fram att kolonisera. Så är inte längre fallet i EU2. Spelet består nu av 180 nationer spridda runt hela världen. Länder som till exempel Korea i Asien, Mali i Afrika eller Lenape i Nordamerika för nu sitt eget liv och påverkar dina möjligheter att fritt fram kolonisera var som helst. Antalet provinser som inte är införlivade i redan existerande nationer är således mindre.

Den kanske största förändringen i EU2 är styrandet av ditt lands inrikespolitik. Inom åtta olika områden kan du nu påverka ditt lands synsätt; aristokrati eller plutokrati, decentralisering eller en centralstyrd makt, konservativism eller nytänkande, fri- eller statligt subventionerad handel, offensiv eller defensiv militär doktrin, landbaserad eller en maritim krigsmakt, kvalitativa eller kvantitativa militära resurser samt om du vill att dina undersåtar ska vara fria medborgare eller leva i träldom. Din nations synsätt inom ovanstående områden påverkar spelreglerna. Ett aristokratiskt synsätt till exempel sänker din effektivitet inom handel men ger å andra sidan din monark en bonus rörande diplomati. En krigsmakt av hög kvalitet ger dig en yrkesarmé med hög moral och skickliga officerare samtidigt som det begränsar dina möjligheter till nyrekrytering.

Möjligheterna att styra sin inrikespolitik tycker jag är lysande. Hetsen till att exempelvis ändra sin religiösa inriktning har dämpats. I EU gav nämligen den reformerta religionen som du har i England och Holland idag ett bonus på två extra kolonister per år, något som nu kan påverkas av din egen styrning.

Som jag tidigare påpekat har händelsemotorn omarbetats. Händelser poppar upp allt som oftast, vissa har historisk grund medan de flesta är slumpvis utan historisk bakgrund. Som jag tidigare nämnde finns inte Spanien som nation vid spelets start. Historiska händelser i form av annekteringar av närliggande småstater skapar till slut nationen Spanien. De flesta händelser har också möjligheten att förändra din inrikespolitik och kanske viktigast av allt din nations stabilitet. Förändringar av inrikespolitiken kan vara såväl positiva som en källa till frustration. Fördelen kan vara att den radikalt förändrar inrikespolitiken i den riktning du vill ha den eftersom du själv manuellt bara kan ändra den vart tionde år. Frustrationen kan vara händelser som de flesta regeringar fortfarande råkar ut för – lobbying av starka intressegrupper. Under den här tidsperioden är det främst adel, prästerskap och borgare som skriker efter sina rättigheter. Böjer du dig för lobbying ändras din inrikespolitiska inriktning åt ett visst håll och ignorerar du dem försämras din stabilitet i landet. Om du istället väljer att använda dig av maktspråk och helt enkelt låter avrätta de ledande lobbyisterna försämras visserligen din stabilitet men å andra sidan förändras din inrikespolitik i helt motsatt riktning... Valet är ditt.

Krig var ju bestämt ett populärt medel för att uppnå sina mål förr i tiden och även här har viktiga förändringar gjorts. Det är nu inte längre möjligt att annektera hela nationer om du har erövrat deras samtliga provinser. Annekteringar kan endast genomföras om nationen i fråga endast har en provins eller genom fredliga medel, kanske genom någon form av historisk händelse. Modellen vid fredsslut har också omarbetats och det är nu möjligt att tvinga den kapitulerande nationen till saker som vassalisering förutom landavyttringar eller ekonomisk ersättning.

Religion hanteras ungefär på samma sätt som i föregångaren. Men eftersom det nu är möjligt att spela i princip vilken nation som helst har Paradox lagt till österländska religioner som hinduism, buddism samt konfucianism. Något som dock är nytt är införandet av kulturella skillnader. Varje provins har en kulturell tillhörighet och varje stat stödjer en eller flera kulturer. Som exempel stödjer Sverige från början de skandinaviska och ugriska kulturerna. Spelmässigt innebär detta att de provinser under svensk kontroll som inte innehåller ovanstående kulturer genererar försämrade produktions- och skatteintäkter. Dessutom är revoltrisken avsevärt större i provinser med en kultur som inte är införlivad i statsapparaten. Införlivandet av nya kulturer är dock möjliga genom historiska händelser. Sverige får bland annat möjligheten att ta åt sig den baltiska kulturen under en händelse på 1680-talet när Karl XI förhandlar med den baltiska adeln.

Att musiken i den första versionen av Europa Universalis var en katastrof håller nog de flesta med om. Detta har dock åtgärdats med bravur i uppföljaren. Musiken finns nu i MP3 format indelade i fyra låtlistor så att de spelas under rätt tidsålder. Ingen risk att lyssna på Vivaldi under tidigt 1400-tal alltså. Kul är att låtlistorna går att redigera. Du kan alltså lägga till din egen favoritmusik för att höja stämningen i spelet. Varför inte leta upp asiatisk klassisk musik om du till exempel spelar Japan? Ett kul projekt för den som vill begrava sin tid i EU2.

Det finns fler detaljer i EU2, för många för att nämnas i denna recension. Och det är ett högst levande spel. Jag spelar för närvarande version 1.03 av EU2 och Paradox Entertainment har redan tillfört nya historiska händelser tack vare sina aktiva anslagstavlor förutom det vanliga att rätta till buggar (spark, spark Paradox). Jag ser fram mot många kvällars spel, fram till den dag då Europa Universalis 3 dimper ner i min brevlåda det vill säga!

Skicka en rättelse