FPS-spel avsedda att spelas över nätet har formligen haglat över oss de senaste åren. Till de mer kända onlinespelen räknas Quake-serien, Unreal Tournament och Counter-Strike. Alla dessa har rötterna i singleplayerspel, och de utspelas i nutida- eller fantasimiljöer. Upplägget i Legends of Might and Magic bryter mönstret. Här är handlingen förlagd till en fiktiv medeltid, med allt vad det innebär av trollkarlar, magiska formler och drakar. Är då LoMM spelet som kommer förändra First Person Shooter-genren?

Might and Magic är en långlivad serie spel där tonvikten hittills legat på rollspel. Seriens senaste skapelse, Legends of Might and Magic, bryter rollspelstrenden och tar sig i stället an First Person Shooter-genren. Den första informationen om spelet gav vid handen att också detta spel skulle ha inslag av rollspel, även om actiondelen skulle dominera. Allteftersom spelet utvecklades förändrades inriktningen, och slutresultatet är mer eller mindre ett renodlat FPS, om än med vissa rollspelsinslag. Dessa är dock ganska undanskymda. Man kan anta att utvecklarna vill locka nytt folk till serien genom att haka på den starka FPS-trenden. Samtidigt försöker de behålla rollspelsfansen genom möjligheten att välja mellan olika karaktärsklasser.

I likhet med Quake 3 Arena och Unreal Tournament har man inte lagt alltför mycket krut på att skapa en bakgrundshistoria. I LoMM kan storyn sammanfattas med att man tillhör en av två grupper: de goda eller de onda. Målet är att utföra ett uppdrag. Den stora skillnaden mot ovannämnda spel är att LoMM helt och hållet är teambaserat.

Spelformer

Det finns fyra spelformer att välja mellan. Samtliga ger det ena laget en uppgift som de ska försöka utföra. Det andra lagets mål är att hindra lag ett från att klara uppgiften. Till sin hjälp har man en sorts radar som visar vart man ska bege sig för att finna uppdragens mål.

Den första spelformen heter Sword in the Stone och går ut på att hitta ett svärd och föra det till en angiven plats. Kruxet är att när man väl plockat upp svärdet försvinner alla andra vapen, och man har bara svärdet att slåss med. I grund och botten är detta en variant av Capture the Flag. Spelform nummer två går under namnet Rescue the Princess. Här har det onda laget kidnappat en ack så fager prinsessa. Det goda lagets uppgift är förstås att föra henne i säkerhet. Spelformen minner starkt om rädda gisslan-uppdrag i andra shooters. Föga spännande är att prinsessan i fråga är klyftig som en mört och inte tar några som helst egna initiativ. Efter att ha luskat reda på var hon finns och beordrat henne att följa dig, agerar hon lika självständigt som en normalbegåvad sko: den följer dig vart du går. Escort the Warlord är den tredje spelformen. En lagmedlem blir utsedd till Warlord och med lagmedlemmarnas hjälp ska denne ta sig till en angiven zon. Även denna variant har stora likheter med rädda gisslan-uppdrag. Skillnaden är att här deltar objektet i spelet, men i stort går det ut på samma sak: att föra en person från plats A till plats B, samtidigt som personen ska hållas vid liv. Sist ut är Slay the Dragon. Här gäller det att vara snabbast att dräpa en eldsprutande drake. Striderna utvecklas oftast till att lagen försöker döda varandra först, istället för att knacka ihjäl draken. Det är ju enklare att ta kål på den eldsprutande besten när allt annat motstånd är eliminerat. Drakslakten hade fungerat bättre i ett spel med respawnfunktion. Inte heller denna spelform är ny. Overload i Quake 3: Team Arena är förebild. Skillnaden är att här gör målet för dina attacker motstånd.

Eftersom inga powerups som återställer förlorad hälsa finns, är det ofta en bra idé att försöka slå ut motståndarna innan man ger sig i kast med själva uppdraget. Om man dör får man nöja sig med att vara åskådare till dess att nästa omgång startar. Trots att miljöerna är nya för FPS-genren så kan inte spelformerna anklagas för att vara nyskapande. Samtliga spelformer finns i andra spel, i en eller annan variant. Visst, det finns andra spel som blivit mäkta populära trots att de inte tillför något nytt, till exempel Q3A, men det klarar sig på att det är såpass bra gjort. I LoMM känns det som de ?nya? spelformerna bara är ett försök att lura över rollspelare och medeltidsfetischister till shootergenren. Man har tagit redan befintliga spelformer, förändrat miljön de utspelas i och lanserat det hela som något nytt. Förutom miljöerna och karaktärerna har vi sett allt förut.

Karaktärer och vapen

Som ovan nämnts så flirtar LoMM med rollspelsälskarna. Flirten består i att man kan välja mellan olika karaktärsklasser, vilka liknar såna som återfinns i många rollspel. Det finns tre karaktärer för god respektive ond att välja på, alltså sammanlagt sex stycken. Fast man inser snabbt att inga större skillnader finns mellan de båda lagens karaktärer. Paladin (god) och Warrior (ond) är närstridsexperter som bemästrar svärd och yxor till fullo. Sorceress (god) och Archer (ond) är specialiserade på distansvapen, till exempel armborst. Slutligen har vi Druid (god) och Heretic (ond), vilka är en kombination av de två första karaktärsklasserna. Varje karaktär är specialiserad på en sorts vapen, och vid vapenköp har man bara tillgång till vissa vapen för respektive karaktär. Dock kan man plocka upp andra karaktärers vapensorter som de tappar när de dödas.

Det finns en uppsjö vapen att välja mellan, både klassiska (exempelvis kniv, kastyxa, hammare, pilbåge) och mer fantasieggande skapelser (målsökande pilbåge, ?maskingevärspilbåge?, granat). Liksom i Unreal Tournament finns två avfyrningssätt för varje vapen, men det är långtifrån alla som man märker någon skillnad mellan.

Karaktärsklasserna och de udda vapnen bäddar för en utveckling av shootergenren. I realiteten medför de inget som vi inte sett förut. Specialiserade karaktärer finns i andra spel, till exempel Team Fortress Classic. Dessutom är skillnaderna mellan karaktärerna inte så stora som de borde ha varit för att verkligen vara användbara, eller ens tillföra något spännande. Detsamma gäller vapnen. Även de är till ytan nya, men man märker snart att de är mer eller mindre exakta kopior av vapen i andra spel. Och för att riktigt reta upp en, är vissa av dem rent löjeväckande. Jag menar: vad har en pilbåge som mer liknar ett maskingevär i medeltiden att göra? Visst, man måste naturligtvis ta spel med en story byggd på fantasi med en nypa salt vad gäller realismen, men detta vapen, och en del andra med för den delen, är närmast skrattretande i detta sammanhang. Om en historia ska utspelas under medeltiden så ska också vapnen ligga i linje med tidsperioden. Mig veterligen är automatskjutande pilbågar och granater tämligen sällsynta i alla medeltidsstorys. Som om detta inte vore nog är vapnen dessutom obalanserade. Obalanserade vapen och det faktum att den som överlever en omgång får behålla vapnen i nästa, leder till att ett lag ofta vinner flera omgångar i rad tack vare överlägsen vapenarsenal.

Single- och multiplayer

I likhet med UT och Q3A är LoMM först och främst ett onlinespel. Precis som i de två förstnämnda spelen går det att spela singleplayer, men den väsentliga skillnaden är att i LoMM finns inga bottar att möta. De motståndare man möter vid ensamspel består av diverse varelser som gör sitt bästa för att blåsa livet ur dig, men dessa är en klen, för att inte säga fullständigt otillräcklig ersättning för bottar. Ta till exempel spelformen Escort the Warlord, där man antingen ska skydda och eskortera eller döda Warlorden. Man kan lugnt säga att poängen med denna spelform går förlorad då man inte har någon motståndare. Den enda anledningen att spela ensam är för att lära sig de tjugo banorna och hur vapnen fungerar.

Multiplayerspel är LoMM:s rätta element. Det finns en inbyggd serverbrowser som visar tillgängliga servrar, ping, antal spelare och annan nödvändig information. Man kan även ansluta med GameSpy om man så önskar. Onlinespelandet fungerar överlag bra, men det är svårt att hitta servrar med låg ping. Detta kan förstås bero på att det fåtal servrar som finns att spela på (i skrivande stund kring 15) ligger långt bort. Man får hoppas att antalet lågpingande servrar ökar så att man får lite fart på uppkopplingshastigheten.

Grafik och ljud

Spelet använder sig av LithTechs grafikmotor (som även använts i Alien vs. Predator och andra spel). När man startar blir man grymt imponerad av grafiken. Man får nämligen se en introfilm som inte går av för hackor. Full av förväntan drar man snabbt som attan igång en omgång för att se om själva spelet är lika läckert. Så är naturligtvis inte fallet. Spelets utseende i form av färg och detaljrikedom är hyfsat, om än långt från revolutionerande. Många objekt i omgivningen (flodkanter, pelare, träd) är mycket kantiga, vilket för tankarna till Quake 2 och den generationens spel. Men som sagt, spelet ser skapligt ut. Dock finns det saker att reta sig på. Inomhusmiljöerna är ofta väldigt mörka, ibland närmast svarta. Detta gör det svårt att se något. Det finns ingen inbyggd gammainställning för att reducera mörkret. Ett annat irritationsmoment är att varelser och karaktärer ibland svävar en bit ovanför marken. Detta blir extra tydligt då man går i trappor. Ytterligare en miss är att grafiken ibland är buggig och flimrar, men detta kan bero på mina grafikkortsdrivrutiner och att jag inte har den slutgiltiga versionen.

Om ljudet kan man säga att det fyller sin funktion, varken mer eller mindre. När man befinner sig i menyerna spelas pompös och mäktig musik, vilken passar bra i sammanhanget. Under spelandet är det dock bara naturliga ljud som gäller. Det vill säga de ljud vapnen ger ifrån sig, stön från sårade varelser och så vidare. Inte särskilt roligt, men det fyller sin funktion.

Omdöme

Som ni säkert förstått vid det här laget så faller inte LoMM mig i smaken. Tanken, ett FPS i ny miljö med nya vapen och karaktärer, är god. Tyvärr har man inte lyckats förse en god tanke med de element den kräver för att bli ett bra spel. Vapen och spelsätt är dåligt maskerade kopior på sånt vi redan sett. Dessutom innehåller spelet en massa irritationsmoment, till exempel ful styrning. När man slutar en förflyttning av karaktären stannar den genast. Inga snygga inbromsningar. Det ser mycket primitivt ut. Annat som stör är att gravitationslagarna inte verkar gälla när någon går i en trappa, de mörka inomhusmiljöerna, de osannolikt fjantiga vapnen? Jag ger mig här, ni förstår säkert poängen.

Vad är då bra med spelet? Inte mycket. Möjligen kan det erbjuda ett par timmars underhållning för den som är såld på M&M-serien, men jag betvivlar att spelet håller i längden ens för de mest hängivna anhängarna till serien. Spelet är helt enkelt inte tillräckligt roligt. Dessutom följer inga verktyg för banbygge och annat med, så man får nöja sig med de tjugo banorna som finns. Tröttnar man på dem så är det kört. Men något bra måste det väl ändå finnas? Jodå, introfilmen är snygg.

Internet är fullt av moddar till FPS-spel. Dessa är gratis, och många av dem slår LoMM med hästlängder. Tanka hem en mod i stället för att betala 400 kronor för en dålig kopia.

Testat på:

P3 700
256 MB RAM
Windows 2000
GeForce 2 GTS 32 MB

Skicka en rättelse