Förgrymmade flygbolag. Alltid ska de ta extra betalt för allting. Men nu har du i alla fall fått din plats vid fönstret. Luftskeppets stilla brummande får dig att känna dig sömnig och det är inte utan att du besväras av dina plötsligt tunga ögonlock. Den rogivande synen av molnen nedanför dig vaggar dig sakta närmare och närmare sömnen. Mellan molntussarna kan du ibland skåda delar av det storslagna land du är på väg till - Arcanum. Det dröjer inte länge förrän du slumrat till mot luftskeppsfönstret...

Innan du åkte hade du inte en aning om vad du skulle göra härnäst. "Carpe Diem" var för dig inte bara ett uttryck, utan snarare ditt enda budord. Nu sitter du här i luftskeppet på en resa som kostade dig din sista penning. Plötsligt väcks du något bryskt av ett frenetiskt knattrande och ljudet av propellerplan som cirklar runt dig tilltar i styrka. Efter detta minns du inget förutom hjärtskärande skrik, gråtande barn och synen av marken som hastigt närmar sig.

Välkommen till Arcanum

Trots att ditt välkomnande kanske inte var det bästa och den röda mattan lyser med sin frånvaro så är saken klar, du är definitivt i Arcanum. Från återstoden av det nu brinnande skeppet hittar du ett par småpinaler och det dröjer inte länge innan du hittar din första kamrat i det nya landet, Virgil.

Virgil tycks tillhöra någon slags obskyr religion som du inte direkt känner dig manad att utforska närmare. Vad som dock är rätt intressant med det hela är att han ser dig som en Messias. En räddare som i ett brinnande fartyg nedkommen från himmelen. Nåväl, då han kan läka dina sår magiskt och därmed kan vara till praktisk nytta så tar du honom med på din resa. Om inte det så för att du redan börjar känna dig ensam här i nya världen?

I Arcanum går allt snabbt, precis som sagorna berättar. Det dröjer inte länge förrän du skapat dig både vänner och fiender, alla val du hädanefter gör när du talar eller slåss mot någon kommer påverka dina chanser för att överleva ytterligare en dag. Det är inte lätt att leva, men ditt långa svärd och tunga rustning gör i alla fall det hela något enklare.

Vad pratar vi om?

Arcanum är ett RPG. RPG står som bekant för Role-Playing Game, vilket rakt översatt betyder rollspel. Meningen med ett rollspel är just att man får ta på sig rollen som en individ som oftast är medlem i en grupp. Karaktäristiskt för rollspel är att de sällan saknar vapen (oftast i form av svärd), maratonlånga dialoger och helmysig grafik utan 3D-jidder. Här är det äventyret som räknas, inte vem som lyckas "rocketjumpa" högst.

Rollspel är inget nytt påfund. Ända sedan den tiden då man spelade med kort har framför allt fantasy-fantaster flockats till detta spelsätt. På datorer var det från början textbaserade rollspel som spreds, vilka senare övergick till så kallade MUD:ar (Multi User Dungeons).

Skills

En av de viktigare delarna i ett RPG är möjligheten att själv välja vilken slags karaktär man spelar. Med detta menar jag inte att man vid starten ska välja karaktärens utseende, utan att man hela tiden får välja hur spelaren ska utvecklas. Ska man satsa på rå styrka, eller är magi mer lockande? Det skillsystem som förekommer i Arcanum skiljer sig dock något från många andra, då man i Arcanum vid varje ny kunskapsnivå endast får en poäng och inte ett visst antal hundra eller tusen att disponera. På så sätt kan du öka endast en färdighet för varje nivå du når. Självklart finns det både bra och dåliga sidor med detta.

Inlärningströskeln för Arcanum är utan överdrift hög. Eller rättare sagt - den är enorm. Det råder fullständig avsaknad av inlärningsuppdrag och spelaren kastas från första sekund in i det relativt avancerade gränssnittet. Detta leder till att många spelare avspisas i princip direkt vilket är rätt synd. De går faktiskt miste om en hel del. Själv brukar jag alltid klaga på avsaknaden av en så kallad tutorial för att nya spelare lättare ska kunna komma in i spelsättet. Att Troika som utvecklat inte tänkt på detta är för mig helt oförståeligt. Arcanum kräver därför tid, massor av tid. Har du inte tid över och bara tänkt lira på småstunder som blivit över så är det här nog inget för dig.

Teknik eller magi?

Inte bara kan du välja vilka färdigheter du vill lägga din skillpoäng på, du kan också placera den på teknologiska eller magiska kunskaper. En skillpoäng ger dig tillgång till en ny formel, eller kanske ett nytt ?recept? på ting du kan konstruera utifrån två basobjekt. Denna konstruktionsmöjlighet är inte alls något unikt, men utformningen är något egen. Runt om i världen hittar du ibland diverse instruktioner för hur blandningar eller konstruktioner ska gå till. Det kan vara allt från att blanda två örter som blir en läkande salva till att bygga en försvarsrobot. Var konstruktion kräver endast två basobjekt och kan som sagt med rätt färdigheter tas fram. Kanske du inte behöver köpa vapen, vad sägs om att göra dem själv i stället?

Själva systemet för karaktärsutveckling i Arcanum är gjort på det sättet att du aldrig utan fusk ska kunna vara dominant i alla färdigheter, magiska som teknologiska. Vad gäller magin så finns uppåt hundra olika trollformler, uppdelade i ungefär tjugo kategorier med fem trollformler i varje. När du har en skillpoäng till godo så kan du placera den i ett magiträd, och på så sätt få tillgång till en formel i just den kategorin. Satsar du hårt på vissa kategorier kan du snart få tillgång till de eftertraktade nivå 5-formlerna vars makt du knappt kan föreställa dig ens på spelplanen.

Banorna dominerar intrycket

Jag avskyr långa laddningstider. Det är frustrerande att sitta frenetiskt knäppande samtidigt som man stirrar på en tom och meningslös bild. Troika har tänkt på detta, då laddningstiderna i princip är inbakade i spelet (förutom den stora inladdning som görs i början). Något underlättande för stå ut med den långa väntetiden är trots allt de snygga 3D-renderade bilder som man får titta på.

Det finns tre sätt att navigera. Det första är att bara springa runt och ta 50 meter i taget. Det ger inte så stor överblick och blir till slut väldigt irriterande. Alternativ två är att använda sig av översiktskartan. På denna kan du klicka in waypoints som din karaktär sedan på ditt kommando rör sig till. Egentligen måste du skapa waypoints, för ett maxavstånd för ett enskilt ?gångavstånd? finns. Därför måste du om du ska färdas längre sträckor (genom en stad till exempel) sätta ut ett flertal riktmärken. Trots att det hela verkar något komplicerat när jag beskriver det så är det ett väl uttänkt tillvägagångssätt och man lär sig snabbt att använda kartan på bästa sätt.

Ska du röra dig mellan städer eller bara extremt stora avstånd finns också en karta över Arcanum som du bär med dig. Klickar du på en punkt på kartan så färdas din karaktär dit, men tänk på att en sådan färd oftast tar upp till en vecka i spelet ? tid som du utan tvekan kunde använda till mycket annat.

Något som stört mig när jag prövat andra rollspel är avsaknaden av stora städer. I Arcanum är detta något förgånget. Den största hamnstaden Tarant innehåller så många hus och människor att man lätt går vilse i gränderna. Skulle inte det vara nog finns det här och var lite lönngångar, hemliga grottor och ett enormt kloaksystem. Så nog finns det i Arcanum mycket att upptäcka, utan tvekan.

Multiplayer kommer efter

Diablo 2 har blivit hyllat både en och två gånger för multiplayerdelen. Trots att det cirkulerat fusk som kan användas på Battle.Net så har alla trogna Diablo-fans stannat kvar med sitt favoritspel. Själv tror jag dock inte Arcanum har någon extrem framtid på nätet. Det är helt enkelt ett enormt spel avsett primärt för enskilt spel offline. Man måste ta sig tid, lyssna på dialogerna, upptäcka i sin egen takt och lära sig hur man hanterar fienderna, det är så spelet är uppbyggt. Att i frenesi springa runt och fragga folk med massa konstig magi passar inte riktigt i det här sammanhanget. Speciellt inte då det finns en hel armada av vapenslag, allt från enkla käppar till avancerade gevär.

Men jag har haft fel förut. Bland det som talar för Arcanum som ett stort spel även online finns just mångfalden. Att kunna avgöra sitt ? och andras ? öde kommer nog locka en hel del. Allt beror egentligen på hur Troika och Sierra gör nu efter releasen. Klistrar de på en massa konstiga säkerhetssystem mot piratkopiering som folk får problem med så kommer många gå över till andra spel. Likaså om företagen missar att få igång ordentliga servrar eller serverprogram för tredjepartsadmins. Skräckscenariot vore kanske ändå om det upptäcks att spelet som många andra liknande spel inte är tillräckligt bra skyddat mot fusk. För vem vill spela ett sånt här spel om det går att fuska?

Dags att rensa råttor i Tarant!

Arcanum är det första rollspel jag verkligen satt mig in i. Detta har sin lilla anledning, då jag ansett de tidigare varianterna vara alldeles för primitiva för att intressera mig. Men Arcanum har ändrat mitt tycke. Den stora världen, de roliga karaktärerna, den enorma mångfalden, mängden av möjligheter som öppnar sig och inte minst den gulliga grafiken ger spelet en självklar plats på spelhyllan. Mitt slutgiltiga betyg blir en fyra. Det här är ett mycket bra spel, men det saknar det lilla extra för att få den där sista poängen.

Testat på:

P4 1.5GHz
256MB RDRAM
Geforce3
Windows2000

Skicka en rättelse