Ett av världens äldsta nu levande rollspel är Might & Magic-serien. Men gammal är inte alltid äldst, om man ska tro FZ:s rollspelsveteran Adze - ibland är det bättre att sluta i tid istället...

Tänk dig ett rollspel med riktigt tung och episk handling, skoningslös action och grafik som får dig att gråta som en liten flicka av lycka. Tänk dig en upföljare i en av de mest prestigefyllda rollspelsserierna någonsin som verkligen levererar och lever upp till alla skyhöga förväntningar. Föreställ dig en värld som är så detaljerad och innehållsrik att du kan vandra runt i timtal och bara upptäcka. Tänk dig ett rollspel som är speltestat till en nålfin spets av perfektion.

Tänk dig sedan raka motsatsen med fulsås på.

Might and Magic serien är, eller vi kanske snarare ska säga var, New World Computings flaggskepp. Det är inte många bolag som lyckats bära en serie spel som sträcker sig över 10 inkarnationer och bara det är värt en eloge. Sedan kanske vi inte ska nämna det faktum att det senaste Might and Magic spelet som verkligen var genuint bra, relativt buggfritt och hade en jävligt rolig story var nummer 6. Nu är vi alltså vid installation nummer 9 i serien och eftersom jag är en fanatisk RPG-spelare så känner jag mig lite mållös (eller snarare spyfärdig) inför den här så kallade "produkten".

ACHTUNG!

Innan jag börjar spruta galla à la Exorcisten så vill jag bara varna yngre läsare, frikyrkomedlemmar och andra allmänt svagsinta för att fortsätta läsa, för det här kommer att bli svavelosande.

Till att börja med så är Might and Magic 9 knökfullt med "showstoppers". Buggar som gör att du måste ladda ett sparat spel från en långt tidigare punkt, eller börja om helt från början om du inte har några sparade spel tillgängliga. Detta kan göra att du torskar flera dagars speltid. Förutom detta så finns det säkert uppåt ett hundratal scriptbuggar, grafiska buggar och annat som gör det sådär riktigt extra frusterande att spela.

ACTUNG 2: Semispoiler!

Det finns också, i slutet på spelet, världshistoriens mest bisarra habrovinkel i handligen som gör att man sitter och kliar sig i huvudet ett par timmar tills man ger upp, läser en walkthrough och ser att man ska göra det absolut mest osannolika man överhuvudtaget kan tänka sig i ett spel för att ta sig vidare. Den som skrev manus till den här soppan till spel borde låsas in på institution med en trave litteratur så att han eller hon förhoppningsvis lär sig hur en historia ska byggas upp och hur viktigt det är med karaktärer och deras utveckling. Som det är nu så verkar det som om 3DO och New World Computing tagit en trettonårig arbetspraktikant till att skriva manus. Tillbaka till skolbänken och därmed basta!

Spelet börjar med att skapar sina karaktärer och redan här ser man hur andefattigt det kommer att bli. Man kan välja mellan human, half-orc, elf eller dwarf och sedan kan man bestämma, väldigt begränsat, vilka attribut de ska ha, det vill säga om man ska satsa på Might eller Magic för sina karaktärer. Ett fåtal distribuerade poäng senare så börjar spelet med det fulaste intro jag har sett sedan jag recenserade Baldies (fråga inte) men det kan jag leva med, utseendet är viktigt men inte allt. Av någon anledning så går den båt man åker i under introt på grund på en liten ö och spelet börjar.

Jaha. Men vafan...

Herremingud, ska det se ut sådär?

Galne Gunnar-grafik

Först så tror jag att jag hamnat i en bisarr timewarp och att spelet jag spelar egentligen gavs ut för tio år sedan. Spelet är, tro det eller ej, fulare än en bakfull polsk bonde som fastnat med ansiktet i motorharven på sin traktor. Utvecklarna valde av någon bisarr anledning att licensera LithTech-motorn istället för, till exempel, grafikmotorn bakom Quake 3 Arena eller Unreal 2. Jag antar att det var en betydligt billigare lösning men jag vet inte om det håller att handla sin grafikmotor på Galne Gunnar om man sedan ska sälja spelet i butik till fullpris. Allt i spelet är trekantigt (ja, alltså inte ens fyrkantigt) och det verkar nästan som om texturerna bara är tagna rätt från foton utan att ha behandlats på något sätt. Detta gör att alla karaktärer i världen ser antingen skitnödiga eller livrädda ut (ungefär som Max Payne). Ett annat problem är att gammavärdena i spelet är helt otroligt fel. Så fort man går in i en katakomb eller grotta blir det så mörkt att man får dra gamman i botten. När man sen går ut så ser allt ut som om det vare upplagt under en läkarlampa. Man får manuellt fixa med gamman genom hela spelet, något som är väldigt irriterande.

Ett av de tidigare nämnda hundratals misstag som gjorts är att hela ens inventory är omgjort. Borta är de "paperdolls" där man kan klä på sina karaktärer och se vad de har på sig. Istället så har man gjort små fyrkantiga ikoner av allt man samlar på sig i sitt inventory och man ska sedan dra dessa ikoner till små fyrkanter till höger där det står någon som ska föreställa dig. Man ser aldrig vad man har på sig eller vad prylarna har för attribut utan man får högerklicka på ALLT för att ens se om det är en yxa eller en kniv. Ett interface uppfunnet av en drogad chimpans med motorsåg helt enkelt.

Dessutom så porträtterades min half-orc av en dvärg. Jaha. Vad trevligt.

Fyrkantigt var ordet...

Ens inventarie tar aldrig heller slut utan det bara scrollar i evighet; små fyrkanter som scrollar i oändlighet. Jag vill ju för fasiken SE alla mina prylar så jag har koll på dem. Nu tar det en timme att gå in och sälja eller köpa vapen och utrustning.

Nu tar jag inte upp alla saker som är åt h-e med inventariet, utan bara de allra giftigaste.

I de tidigare spelen i serien fanns alla tränare och NPC:er som hjälpte en med uppdrag i olika hus i städerna - och de fanns i samma hus under hela spelet. Detta gjorde att man lätt kunde komma ihåg var man skulle gå för att träna upp sina karaktärer. I Might and Magic 9 har spelmakarna valt att göra så att dessa tränare och NPC:er istället stapplar runt på måfå i spelvärlden, vilket gör att det blir ett oändligt massa klickande på allt och alla för att lyckas hitta rätt.

Ett av de viktigaste instrumenten i ett spel som det här är ens autokarta, där man håller reda på var man är och vart man är på väg. I Might and Magic 9 går den självklart inte att varken scrolla, zooma eller skriva anteckningar på, och ofta är den helt felvänd. Tittar man på kartan så är den spegelvänd eller pekar åt fel håll i varierande grader och riktningar. Utvecklarna har ocksa tagit bort två av de roligaste och mest användbara trollformler som fanns i Might and Magic-serien: Fly och Water Walk. Ni som har spelat tidigare spel i serien vet vad jag menar.

Det finns så många fel, smällfeta buggar och tragiska misstag i det här spelet att det inte går att lista alla och om jag skulle försöka så skulle jag bara brista ut i gråt. Jag vill påpeka att jag var en stor fan av Might and Magic-serien och bara för att kolla om det var mig eller spelet det var fel på så installerade jag Might and Magic 6 igen för att provspela. Det är fortfarande lika bra idag som det var 1998 så om du funderar på att köpa Might and Magic 9, strunta i det och köp nummer 6 istället. Det är fortfarande ett fantastiskt bra och engagerande RPG.

Till sist vill jag bara påpeka, med viss skadeglädje, att det finns en stad i Might and Magic 9 som heter Arslegard.

Om jag bara kunde så skulle jag stoppa hela det här spelet och 3DO rakt in i mörkaste Arslegard eller where the sun don't shine som de säger.

Testsystem:

Pentium 4, 256 MB RDRAM
GeForce 4 Titanium

Skicka en rättelse