Välkommen till en värld såväl bestående som uppbyggd av hjältar. En plats där framgång enbart mäts i styrka och där otäcka varelser avlöser varandra i varje liten skogsdunge. Samhällen där magin inte bara har en stark roll utan även dikterar sättet man lever på. Välkommen till Heroes of Might and Magic IV.

Hjältar. Temaordet i spelet vars förkortning blivit HOMM4 är klart för gemene man redan från starten. Hjältarna av makten och magin, fjärde upplagan. Varför springa omkring och leta efter en röd tråd när man kan följa det röda elljusspåret? Vad är då en hjälte? Kanske inte just du, men en vanlig okunnig människa skulle säkert säga något i stil med ”en högrest man med svärdet i hand på en mjölkvit springare”. Mer fel än så kan det nog inte bli. En hjälte kan ha många skepnader och synd är det om den arme stackare som misstar en gammal man med en vandringskäpp för en svag gubbtjyv när denne egentligen är magiker.

En hjälte, ingen sillmjölke

De av er som spelat HOMM3 vet att hjälten där stod eller satt på sin häst när det skulle till att slåss och på den platsen förblev denne orörlig. Visst, man kunde med hjälten kasta magi, men det var också den maximala mängd ansträngning som den late rackaren kunde prestera. Skillnaden gentemot uppföljaren (det vill säga nummer fyra) är rätt så självklar nu när RPG-element förs in i alla möjliga olika spel. Visst, nu säger jag inte att HOMM3 helt saknade RPG-delar, men i fyran har man tagit steget längre. Hjälten är nu inte längre lika orörlig som den likstela pinne han tidigare var utan deltar aktivt i striden. Allt eftersom du får mer erfarenhet blir även din hjälte starkare på så sätt att han tål mer skada. Till en början är det dock allt som oftast välkommet att ha några starka trupper som omger honom, då de flesta nystartade hjältar tenderar att vara svaga sillmjölken.

För den som ännu inte kommit ur startblocken så är HOMM4, precis som det kan utrönas från bilderna till höger, ett strategispel. Syftet är genomgående att bygga upp sin stad och producera en armé värd namnet, som du sedan beger dig land och rike runt med. Ändå är detta inte alls något RTS-spel i klassiskt manér. Du kan enbart välja vad som ska byggas i din stad, inte var. Varje byggnad för med sig nya funktioner som exempelvis högre tillväxt eller mer magi. Vissa speciella byggnader, maximalt fem per stad, gör att du kan producera – föda upp – nya enheter.

Schack har fått ge inspiration

RTS-spel i all ära, men den riktigt genomtänkta strategin dyker upp först när man spelar på turbaserat vis. Ta strategispelens moder till exempel, det vill säga schack. I något mer avancerade kretsar på elitnivå spelar man ändå med en tidsgräns på varje drag, men spelsättet i sig är fortfarande uppbyggt så att varje spelare har sin tur. I Heroes har varje hjälte (ja, man kan ha flera) ett visst antal rörelsepoäng. Dessa förfogar du över när varje runda startar och när alla rörelsepoäng är slut så kommer hjälten inte heller någon vart. Synd för dig om du fastnat och fienden är närmare din borg som är utan försvar än vad du själv är, för utan rörelsepoäng sitter du fast i leran och måste trycka på ”nästa runda”-knappen. Just faktumet att du måste planera dina utsvävningar bidrar till en slags ny dimension jämfört med andra strategispel. Du kan inte längre ge dig ut på något slags moraliska korståg för att leta resurser, utan måste ständigt tänka på hemstadens försvar. Förlorar du dina hemstäder, då är du riktigt illa ute.

Utseendet i ett spel som detta är otroligt viktigt, även fast det mycket väl kan tyckas att de senaste grafiska effekterna inte alltid platsar här. Om det kan jag inte göra annat än att hålla med, men det finns så mycket mer i betydelsen av ordet grafik. Utvecklarna har lyckats väl med att göra spelets gränssnitt lättförståeligt med självförklarande symbolprydda knappar och det dröjer inte länge innan du är insatt med hur du inhandlar kreatur, bygger nytt eller ställer om stridsformationen för din armé.

Färgtemat däremot är en helt annan sak. I föregångaren gav färgsättningen ett helt annat intryck än nu då den verkade stilren och professionell. I HOMM4 har stilrenheten ersatts av tuggumirosa, där varje färg på paletten verkar ha använts. Detta går så långt att det till slut skär i ögonen när du måste beskåda alla animerade och ofta även glimmande objekt som ligger utplacerade överallt på kartan. Det går inte längre att se skillnad på objekt och kartbakgrund, utan allt smälter samman till en slags rödgrön röra ungefär som lingonsylt blandat med bostongurka. Motbjudande minst sagt och ett klart minus för spelet i sig. Grafiken är ett av de första intrycken man får och i HOMM4 känns animationsrikedomen överdådig.

Repetition irriterar till slut

Att ljud och musik har stor inverkan på ett spels betyg när det är jag som recenserar, det vet alla som orkat läsa så här långt i mina tidigare recensioner. Kanske är dessa människor en inte alltför stor grupp, men jag tycker inte det är absolut nödvändigt att förklara varför, för det är rätt så lätt att förstå. Undersök själv vilken betydelse ljudet har genom att titta på Arkiv-X med volymen på noll. Detta är precis vad de flesta kommer tvingas till efter en tids HOMM4-spelande, för tiden går men musiken ändras inte.

När ett spels repetitiva musik får så förödande konsekvenser som när spelaren helst stänger av högtalarna, då har det gått snäppet för långt. Visst finns det säkert någon inbyggd funktion för att spela egna MP3-filer, men jag vill ha musik som passar till den stämning i spelet som jag just då upplever. 3DO har tänkt på detta, men tydligen inte tillräckligt noga. Varje sorts stad har sitt eget musikspår på vilket du kommer tvingas lyssna om, om, om och om igen. Frågan är nästan om mental ofriskhet infinner sig innan man avinstallerar spelet eller ej.

Famous last words

Det är svårt att sammanfatta ett spel som Heroes IV. 3DO har ett stort ansvar att nå upp till i och med den succé som Heroes 3 gjorde. Tills viss del har de utfört sitt utsatta arbete med bravur, främst inom alla områden som de förbättrat sedan föregångaren. Men när musik och grafik blir bristande objekt så blir frågan om ett spel som detta, vars syfte är att leva länge på konsumentens hårddisk, verkligen lyckas fylla de förväntningar som spelarna har. HOMM4 är inget dåligt spel, om den saken råder ingen tvekan, men tro det eller ej, multiplayer-del saknas helt tills vidare. Har du en fallenhet för strategispel så är detta ett givet köp och även om du inte spelat strategi förrut så är HOMM4 väl värt att testa. De som längtat sedan de varvade HOMM3 för åttonde gången lär dock tyvärr gå något besvikna.

Testat på:

Intel P4 1.5GHz
256MB RDRAM
Geforce 3 64MB
Windows XP Pro

Skicka en rättelse