Jag tillhörde en liten skara som fick möjligheten att spela den här versionen redan vid ett tidigt stadium och jag har alltid uppskattat wastelands-konceptet. Därtill hör även hela Fallout-genren. Det har varit en ganska stor uppblåsning kring den här "mellanepisoden", som den kallas. Allt utspelar sig mellan de båda spelen Fallout och Fallout 2, så det är inte Fallout 3, för de som undrar.

Något som Interplay klargjort långt innan betastadiet var att detta absolut inte skulle
bli något slags RPG-spel utan att spelet rakt av skulle vara ett lagbaserat taktiskt stridsspel med en relativt linjär story. De ville också fokusera på multiplayerdelen (gör inte alla det idag?) och skapa en så välfungerande Falloutmotorbaserad spelupplevelse som möjligt.

Detta är något man bör ta i akt när man sätter igång och spelar det här spelet, för förväntar man sig stor frihet och en story som vävs runtomkring vilken väg man tar, då har man kommit fel.

Bakrundshistorien till spelet som nu enkelt förkortas BOS är gediget genomarbetat, då den varit i utvecklingsstadiet ända sedan det första spelet. I korta drag handlar det om ett gigantiskt kärnvapenkrig som i stort sett utplånade jorden eller i alla fall så som vi ser den idag. Dock så flyttade stora delar av människor ner i såkallade valv det vill säga kärnexplosionssäkra gruvor i jorden, som försetts med människans dåvarande högsta teknologi. Det var inte alla som hade turen att placeras i ett sådant här valv utan endast de med ordentlig utbildning samt god genetisk massa fick glädjen att få överleva.

I ett av dessa valv samlades en orden av krigare som efter kärnkriget såg som sin uppgift att försöka återfå ordning på jordens nya karga yta. Men världen var inte sitt forna jag, en dag i ödemarken kunde vara nog för att knäcka den mest ärrade av män eller kvinnor. Gruppens namn var: The Brotherhood Of Steel.

Vad gäller karaktärsskapande så kan man antingen spela en förgenererad karaktär eller så kan man välja att göra en egen. Detta gör man genom att med en viss summa poäng att placera ut dessa på grundegenskaper såsom styrka och smidighet, förmågor som lätta vapen och tunga vapen samt särskilda egenskaper såsom skarpskytt och storvuxenhet. När detta är gjort så får du möjligheten att kasta dig rakt in i spelet.

Du spelar en ny rekryt, en av många nybörjare som söker bli medlem i brödraskapet. De flesta som söker är människor (till en början) och medlemmar i någon form av
stam. Av någon anledning så är det många infödingsstammar som klarat explosionerna
på ytan. Du blir förd framför ett ärrat stålrustningsbeprytt cigarrrökande egocentriskt utstrålande befäl. Som formligen häller ut förolämpningar över dig från första början. Han ger dig ett enkelt uppdrag till att börja med, ett slags baskerprov för att bli med i brödraskapet. Du får med dig en knapp handfull kamrater som med knappa medel tillsammans med dig skall få det här överstökat.

Själva speldelen är väldigt lik föregångarna, skillnaden är att man nu har ett flertal val vad gäller stridsekvenserna i spelet. Förra spelet var helt och hållet turbaserat (ett visst antal förflyttningspoäng per runda), men i den här versionen så har Interplay valt att ta med en realtidsdel, där striderna sker utan några pauser. Detta gör att spelet blir fartfylldare och mer actiondrivet.

Anledningen till att de överhuvudtaget kallat spelet för Fallout 2: Tactics är just för att huvuddelen av kunnandet för att klara av det här spelet kräver taktiskt tänkande. Nåja, kanske inte till en början, men senare i alla fall. Det handlar om att lösa situationer där man exempelvis skall ta sig in obemärkt i en fiendebas och befria ett befäl som tillfångatagits. Detta kan man lösa på många sätt, de som tar sina tyngsta vapen och springer rakt mot ingången skjutande för fulla muggar är döda efter två rundor. Men om man istället använder sig av den information som finns i sin lilla PIP-boy (en slags postapokalyptisk GPS ;D)
så får man kanske reda på att det går att ta sig in genom ett kloaksystem väster om byggnaden, med endast ett fåtal vakter och knappt någon säkerhet.

Vad gäller beväpning i detta spel så är det outtömligt, till en början har man visserligen inte tillgång till så mycket mer än ett hagelgevär, kanske också någon 9mm H&K MP5 och, om man har tur, en handgranat. Vid senare stadier i spelet så har man dock tillgång till high-tech laservapen, miniguns, kraftfälts-försedda cyberrustningar och små kärnspetsar (för kraterbyggande på banor ). Det finns också särskild utrustning för att genomföra specifika element, såsom att desarmera minor och dyrka lås, eller reparera fordon. På detta sätt så är
paralellerna till rollspel väldigt korta och nära.

Motorn i spelet kanske kan tyckas orelevant, men man har gått till 3D-accelererade rutiner för att få även ett sådant här spel att flyta. Vyperspektivet är snett ovanifrån, precis som i Baldurs Gate och dess uppföljare, men miljöerna är äkta-3D eftersom man kan gömma sig bakom väggar, huka sig bakom tunnor osv. Det märks också på den volymetriska belysningen som påverkar objekten i miljön beroende på var ljuskällan är samt vilka objekt den belyser och hur skuggan hamnar att detta knappast är ett detaljfattigt spel.

Nytt också i denna version är att man kan köra i 1024x768, vilket är mycket välkommet hos de flesta inbitna rävarna (och de flesta andra likaså). Detta gör att man får mer översikt över spelsituationen samt att allting ser snyggare ut eftersom det inte blir så ”kantigt”.

Multiplayerdelen i spelet som stödjer upp till 32 spelare blev för mig ganska ovidkommande, men en klar miss är att man inte integrerat kooperativt spel, så som man utlovat före spelet släpptes, något som kommer sänka många ögonbryn därute. I övrigt så finns det speciella DM-modes, däribland CTF och liknande. I övrigt så kan man spela spelet efter vilka regler man nu själv bestämmer, men då utan någon form av integrerat stöd. Nätverksdelen flyter på bra, förutsatt att samtliga sitter på en fast uppkoppling, modem fungerar inte så bra överhuvudtaget nuförtiden.

En annan del som är ny i den här versionen är att utvecklarna berett plats för uppgraderingar och mods (dvs. spelarutvecklade tillbehör). Detta gör det möjligt att göra egna banor (med en baneditor som släpps i dagarna), samt egna modifikationer av spelsystemet. Hur pass detaljerat detta kommer att bli är inte riktigt känt idag, men att det finns är en mycket välkommen del av spelet.

Nackdelar, tja, jag har speltestat det här spelet ganska hårt, och vad jag kan säga efter att ha spelat fullversionen är att de hade en på tok för kort betafas. Spelet fullkomligen dräller av buggar. Vad gäller grafiken så hanteras accelereringen riktigt uselt, på vissa banor laggar det något enormt när man scrollar skärmen för att titta sig omkring. Detta trots att jag spelat spelet på en PIII 700 med 300MB RAM. och ett GeForce2. Vidare så fungerar inte vissa saker såsom de var tänkta, bland annat så var tanken att man skulle kunna få gratis läkning i baserna, men det har man tagit bort. Det kanske inte låter så farligt, men när man lämnade kvar dialogerna där chefsläkaren säger att han står tillhanda med gratis sjukvård så
blir det rätt frustrerande om man inte känner till utvecklarnas misstag.

I övrigt så är pathfindingen (sättet figurerna väljer att gå) rent utsagt bedrövlig, på vissa ställen är det livsnödvändigt att ens figur går på ett visst sätt utan att försöka ta omvägar via andra banhalvan, speciellt när man kör i realtid och striderna går på några knappa ögonblick. Det här är tråkigt och det förtar mycket utav spelkänslan. Något annat som är störande är att spelet kan tillfälligt hänga sig ibland, ända upp till tio sekunders stiltje, för att sedan sätta igång som vanligt igen. Om jag därtill nämner att spelet kan krascha rakt av om man har otur, då förstår ni att det är livsviktigt att spara sitt spel ofta.

Interplay har lovat att eliminera alla dessa buggar i en kommande patch, men varför de inte kunde ha släppt spelet vid senare stadium och låtit dessa vara fixade vid inköp är något jag undrar lite över. Nästkommande patch lär bli ganska stor också tror jag. Något som kommer irritera många, eftersom modem fortfarande är den vanligaste typen av uppkoppling.

Slutsatsen blir att BOS är ett mycket välgjort spel med många element som bidrar till varför man sitter och spelar nätterna långa, utan någon kontroll på vare sig tid eller rum. Något som dessvärre drar ned på betyget är det faktum att det kryllar med buggar. När dessa är fixade så ser jag ingen anledning till att inte dela ut full pott, men nu får det nöja sig med en fyra.