Det är en dimmig morgon. Du befinner dig på ett amerikanskt hangarskepp som sakta men säkert rör sig mot fiendeland. Du står på observationsdäck, ser några spaningsplan lyfta och njuter av lukten de avger. Det är en alldeles speciell lukt såhär på ett hangarfartyg, som en blandning mellan bränt gummi och bensin. Tids nog lär man sig njuta av den, eggas av den och uppmuntras av den.

Plötsligt händer det som du inte anade skulle hända såhär på morgonkvisten. Röda lampor tänds över hela fartyget och sirener börjar skräna från alla håll och kanter. Som den väldrillade pilot du är vet du direkt vad det är frågan om, fiendeplan på väg hitåt. Snabbt som attan hoppar du och dina medpiloter i era plan och taxar ut mothangardäcket. Bromsarna läggs i, vingflapparna sänks och gasen ökas. Du drar ett djupt andetag, släpper bromsarna och susar iväg mot det stora blå. I samma stund hangardäcket tar slut så sjunker planet till, men strax känner du dragkraften av den enorma propeller du har framför dig. Äntligen är du uppe i luften och redo att slåss.

Combat Flight Simulator 2, hädanefter kallat CFS2, säljs i ett paket med två CD-skivor och en manual vilken är lika tjock som vanligt. Själva manualskrivandet verkar vara en tradition som Microsoft håller högt. I den omfattande boken kan du läsa om alltifrån hur du kommer igång och lyfter till specifika detaljer om uppdragens verkliga motsvarighet.

Tidshopp inte omöjligt

Den fullständiga titeln för spelet är Combat Flight Simulator 2: WWII Pacific Theater. Alla uppdrag är baserade kring Stilla Havet, från Hawaii i öst till Japan i väst. Något som mötte mig redan vid installationen var alla de trevliga tecknade bilderna. Men inte bara i installationsprogrammet förekommer dessa, utan genom hela spelet, i varenda meny så syns dessa fina teckningar. Nackdelen är dock att du snabbt blir trött då mängden bilder inte är alltför stor.

Den större delen av uppdragen inkluderar någon sort av hangarfartyg. Antingen startar du på ett, landar på ett, eller båda två för den delen. När du har lyft kan du välja mellan att flyga manuellt till ditt mål med hjälp av karta eller kompass, eller så kan du trycka på tangenten X för att hoppa till nästa actionmoment. Att detta låter tråkigt håller jag direkt med om, men det är faktiskt bättre än man tror. När du flugit runt, runt, runt i en kvart så är det inte helt konstigt om glömmer bort vilket håll du ska åt. Speciellt inte om striden utspelar sig mitt ute på det stora blå. Då kan det vara skönt att trycka X och hamna precis uppradad bakom hangarfartyget för en perfekt landning. Är man extremt lat kan man trycka X igen för att planet ska landa automatiskt, men får då mindre poäng.

För den mindre realismkräsna spelaren som verkligen ogillar att förlora finns små fusk som är väldigt enkla att aktivera. Klicka i en ruta i inställningsmenyn och du blir odödlig, klicka i en annan och du slipper oroa dig för bränslebrist. Föredrar man att inte fuska, ja då slipper man självklart, men man vet aldrig, det kan vara skönt att aktivera "unlimited ammo" för en liten stund och låta bomberna hagla som snöflingor över motståndaren.

AIn i CFS2 är inte riktigt imponerande, men för att sammanfatta min åsikt så säger jag: den duger. Du kan beordra dina "rotemates" att inta diverse positioner, eller att attackera de motståndare du just nu har som targets. Däremot är de inte särskilt duktiga att strida utan din hjälp. Lämna dina kamrater ensamma i några minuter så får du plocka upp dem med räddningshelikopter efteråt.

Joystick rekommenderas

Flygspel ska spelas med joystick, bilspel med ratt och skjutspel med mus. Så är det, så förblir det nog ett bra tag till. Att över huvudtaget spela CFS2 med tangentbord är så pass obehagligt att du snart inte orkar mer. Nej, en joystick ska det vara. När jag spelade så hade jag greppet kring en Microsoft Force Feedback 2, en för övrigt mycket kompetent joystick. Den fungerade utmärkt. Något som jag dock ogillade var den smått smöriga känslan som inträffar när CFS2 stänger av den kraft som rör joystickpinnen mot dess mitt. Efter ett tag vänjer man sig dock, och upptäcker istället anledningen. När du manövrerar planet så ändras dess olika roder. Men om du gör detta alltför snabbt så visar planet sin egen vilja och tenderar att följa denna hellre än att lyda dig. Så, när du svänger kraftigt uppåt så kan du känna hur pinnen kämpar för att ge dig motstånd. När du släpper bomber så känner du hur det klickar till, och när du landar på ett hangarfartyg så kan jag lova att du märker när din svanskrok tar i de tre vajrar som ska bromsa dig.

Kort sagt, den enorma realismen ger ordentligt med utrymme för känsla. Det kan kännas riktigt trögt i början att komma igång och lära sig flyga, men när du spelat ett tag så är du fast.

Övning ger färdighet

När man väl lärt sig hur man flyger i CFS2 så känner man sig som en riktigt erfaren pilot. Kaxigheten instämmer, vilket plan kan jag väl inte bemästra, jag som så graciöst kan landa på en båt? Men att lära sig flyga utan förkunskaper, det är allt annat än lätt.

Ett par träningsuppdrag finns, men inte heller dessa är lätta. Det tog en stund för mig att inse vad som går respektive inte går i ett flygplan hämtat från andra världskriget. Ett stort problem i början var vad som på engelska heter "torque". I grund och botten är detta när du styr planet så att nosen pekar åt ett håll, men resultanten av alla krafter som påverkar planet går åt ett annat. Med enklare ord: planet flyger inte dit det pekar.

I vanliga flygspel är det oftast bara att trycka på ett par knappar, luta spaken bakåt och känna suset när hjulen lättar från marken. I CFS2 måste du läsa manualen för att över huvudtaget kunna starta motorn på rätt sätt. Ok, det finns visserligen en fusk-knapp (tangenten E) som startar motorn automatiskt, men hur kul är det? Nej, saker och ting ska göras ordentligt. Först aktivera elsystemet, sätta på alla fyra "magnetos", ställa in bränsleblandning, "throttle-control", propellerdjup och propellerhöjd. När allt är klart, checklistan igenomgången och bromsarna aktiverade, då är det dags att trycka på tändningsknappen.

Det här med checklista förresten, genom ett snabbt tryck på tangenten C så kommer de checklistor som piloten normalt har på knäna upp. Här kan du, såvida du fortfarande känner dig osäker, titta igenom vad du ska tänka på innan diverse situationer. Det finns listor för listor och landning, stigning och dykning, loopar, kraschlandningar, och så vidare.

Slutet gott, allting gott

Vem har sagt att flygning ska vara lätt? När man letar efter ett flygspel är det bara att välja mellan extremt realistiska spel som t.ex. CFS2, eller mindre realistiska spel som de flesta andra icke-Microsoft-spel. Men det betyder inte att alla andra flygspel är orealistiska. Tvärt om, de innehåller mängder och åter mängder med detaljer om just de plan man där kan flyga. Båda två spelsorter är roliga när du väl lärt dig bemästra ditt plan. I CFS2 tar denna process sin goda tid, men den som vill bli fin får lida pin.

Nej, söker du ett bra flygspel där du samtidigt kan lära dig lite historia så är Combat Flight Simulator 2 ett perfekt val för dig. Nu är det dags för mig att jobba lite. Roger Wilco, attacking as ordered!

Skicka en rättelse