Vissa spel kräver din reaktionsförmåga, andra kräver smarta beslut. IO Interactives spel Hitman: Codename 47 där du tar på dig jobbet som lönnmördare kräver både och. Shock rengjorde pistolerna och kemtvättade kavajen för ett par dagar i en lönnmördares värld.

Dimman ligger tät när du kliver runt hörnet i den kinesiska förorten. Restaurangen dit du ska ligger nu inom synhåll, men innan dess väntar viktigare uppgifter. Snart kommer nämligen den limousine i vilken ditt mål sitter. Egentligen vet du inte varför just han är ditt mål, men det känns mindre relevant för ögonblicket. Nyckeln till framgång är koncentration.

Limousinen kommer, och ut kliver runt fem vakter, som inte gör någon större ansträngning att dölja sina vapen. En normal människa skulle känna sig nervös nu, men inte du. Inte sedan den dagen du vaknade i din cell har du känt någon nervositet. Tiden innan cellen är svart, inte ett enda minne av varken din familj, dina vänner eller ditt jobb. Kanske blev du hjärntvättad, vem vet? Just nu är det i alla fall koncentration som gäller. Den stora frågan är fortfarande hur du ska utföra ditt uppdrag.

Plötsligt inser du att ditt gyllene tillfälle är på väg att gå om intet. Chauffören till limousinen är på väg till en gränd för att pinka, och du följer efter honom försiktigt så du inte förorsakar några misstankar. Där står han strax, visslandes vänd mot väggen. Du tar fram din pianotråd och smyger upp bakom ryggen på honom. Ett snabbt hugg, och han är i princip död redan innan du dragit åt. När det väsande ljudet från hans mun försvunnit släpar du ner honom i närmsta kloaköppning och tar hans kläder. Plötsligt har du ett perfekt sätt att lägga en bomb i ditt måls limousine. Direkt tar du på dig rollen som den man du nyss dödat och går lugnt därifrån. Din långa erfarenhet överrumplar dig när du kommer på dig själv med att ha börjat vissla på samma melodi som den nu döda och nakne mannen gjorde sekunderna innan han slutade andas.

Tur och retur till Hong Kong någon?

Hitman: Codename 47 är ett spel i vilket du tar rollen som lönnmördare. Noggrant ska du planera dina uppdrag, för att sedan utföra dem med finess. Detta behöver dock inte nödvändigtvis betyda att du inte får spilla något blod. Se bara till att du inte dräper någon oskyldig, då skickar nämligen byrån en städare efter dig.

I början av varje uppdrag får du själv välja vilka vapen och vilken utrustning du vill ha med dig. Dessa val har stor betydelse för din möjlighet att klara ett uppdrag, men eftersom allt kostar pengar kan du inte inhandla vad som helst. För varje lyckat uppdrag får du en betalning. Har du skött dig dåligt så är risken stor att du får avdrag från din lön. Har du tillräckligt med pengar är det bara att shoppa på, men annars kan det hända att du måste ge dig in med endast en pistol och lite ammunition. Fastän det låter jobbigt så är detta något av det roliga med Hitman. Det finns nämligen många fler sätt än bara ett att klara uppdraget på. Vill du smyga, gör då det, men föredrar du att rusa in som en adrenalinstinn toker så går också det. Visserligen gäller inte detta alla banor, en utspelar sig till exempel på ett hotell, där du flera gånger går igenom metalldetektorer. Har du då ett vapen eller minsta lilla metallföremål på dig så blir du attackerad av de omkringstående poliserna. Dessa får du dock inte döda, eftersom de inte ingår som fiender i ditt uppdrag.

Banorna är inte särskilt bra balanserade tyvärr. De första är korta, men riktigt läskigt svåra, medan de senare ibland är löjligt lätta, men extremt långa. Handlingen utspelar sig i flera länder, men enligt min egen åsikt är den första miljön, Hong Kong, den mest imponerande. Här finns skumma gränder, höga hus och blomstrande trädgårdar. Misstänksamma civilister och beväpnade vakter lite här och var är en annan väl märkt ingrediens. Men när spelaren efter ett tag sätts i den colombianska djungeln så spårar det hela ur. Den image som tills nu byggts upp av agent 47 som en stilren man med säkert sikte förstörs genast. Istället är han nu en slags elitsoldat, beväpnad till tänderna på en vendetta utan like. Inte för att djungeln inte är vacker, tvärtom, den är både enorm, mörk, läskig och en fröjd för ögat. Men en djungel och ett uppdrag likt detta passar inte in. Istället borde IO Interactive fortsatt med Hong Kong-temat, eller för den delen använt en annan storstad. När de dessutom i djungelbanan inkluderar infödingar vars intelligens är långt under en normal människa, då undrar man vilka fördomar som finns hos utvecklarna.

Pang-pang

Puffror finns det många av, stora, små, hårda men dock inga mjuka. Det finns flera pistoler, alla med sina egna speciella egenskaper. En är ljuddämpad (mycket bra när du smyger), en annan är kraftig och en tredje skjuter med väldigt korta intervaller. Gemensamt för dem allihop är att de kan bäras dolda i din kavaj.

För den som vill utföra sina uppdrag ännu tystare och med än mer finess finns pianotråden och diverse knivar. Använder du dessa vapen rätt så hörs knappt ett ljud, men om du å andra sidan gör fel så blir du strax överraskad av fiender både här och där. Också dessa kan bäras under kavajen.

Vad vore ett spel utan maskingevär? I Hitman finns förutom den i spel smått standardiserade MP5an vapen som till exempel UZI. Dessa vapen kan döljas, ger inte ifrån sig särskilt mycket ljud, men anbringar å andra sidan mycket skada där du skjuter. Något som kan tyckas konstigt är att vår käre lönnmördare kan bära i princip hur många vapen som helst under kavajen utan att för den delen visa några yttre spår på dolda vapen.

Sist, men absolut inte minst finns de tyngre gevär som karakteriserar många realismskjutspel. Vi har den ryska AK47an, M4SAW och till och med en Minigun i senare uppdrag. Dessa för massor med oväsen, men dödar oftast med ett skott. Det i min ringa åsikt häftigaste vapnet är dock snipergeväret. När du köper det innan ett uppdrag får du en läcker portfölj att bära omkring på. Placera dig noggrant, invänta ditt mål, och välj vapnet. Istället för de usla animeringar som idag finns i alltför många spel så följer nu något som imponerade kraftigt på mig första gången jag såg det. Spelaren lägger ner väskan på marken, knäpper upp låsen och öppnar locket. Han tar fram de olika delarna till vapnet, vrider ihop dem och till ljudet av ett klick så är ditt snipergevär plötsligt förberett. Nu gäller bara att hitta rätt måltavla.

Vem sa att lönnmord ska vara lätt?

Att likna Hitman vid Thief är ingen dålig jämförelse, snarare motsatsen. Spelet är bitvis otroligt svårt och kantas av små ?hämta nyckeln, öppna dörren?-uppdrag. Var beredd på att få spela om uppdragen många gånger innan du uppnår dina mål, något som efter ett par gånger känns både motsträvigt och tjatigt. Men Hitman är ändå lite annorlunda i denna kategori. I alla dessa hollywoodfilmer med lönnmördare så är de oftast helt perfekta, tysta och smidiga. När du spelar ditt första uppdrag så kommer du troligen virra omkring på helt fel platser, men när du kört igenom spelet några gånger så flyter allt på mycket bättre. Nu spelar du spelet som det är tänkt att det ska spelas, och det som visas på skärmen skulle nästan kunna misstas för en film. Den enda skillnaden är att det är du som spelar huvudrollen och inte någon överbetald skådis.

Eyecandy i dess rätta bemärkelse

En av spelets godbitar är just grafiken. Den egenutvecklade grafikmotorn visar tydligt att den passar i sammanhanget. När du rusar in med vapnet i högsta hugg och blodet pulserande i ådrorna så möter du ofta fiender, annars skulle spelet knappast vara roligt. Skulle du med dina ibland mindre välriktade skott träffa en fiende så är den animation som visar hans döda kropp falla till marken mycket realistisk. Jag har sett kroppar som legat utsträckta över ett skrivbord en kort stund, bara för att strax glida till marken med en duns. Skjuter du en fiende flera gånger skakar han innan han faller, precis som man kan se i vilken hollywoodfilm som helst.

Men det är inte bara när man har ihjäl sina motståndare som grafiken är en fröjd för ögat. En död fiende väcker raskt uppmärksamheten hos sina ännu levande vänner, så helst ska dessa inte ens hinna se den döda kroppen. När du ser ett lik kan du trava fram till det och knipa tag i valfri kroppsdel, varpå du släpar den sakta men säkert till en mer avskiljd plats. Drar du i ett ben släpar armarna efter, tar du istället tag i en arm så lutar huvudet något åt sidan och fötterna släpar i marken.

Den stora nackdelen med den imponerande grafikmotorn måste dock vara det faktum att den är väldigt resurskrävande. Vilken dator som helst kan inte köra detta spel, och ska du spela spelet med högsta grafikinställningar så är det bäst att du inhandlat ditt grafikkort nyligen, och att det är kapabelt att ge en rätt stor prestanda. För ärligt talat skulle ett sådant här spel på en äldre dator med ett sämre grafikkort snarare kunna liknas vid tortyr än njutning.

Musiken passar till stämningen

Den musik som faktiskt finns i Hitman är mer än bara stämningsfull. Den gör uppdragen roligare och passar utmärkt till den lite skumma atmosfär som fyller spelet. Dessutom byts musikklippen när något spännande händer, så när du lugnt strosar omkring i en restaurang så hör du stilla pling-plongmusik, men när du drar fram vapnet och skjuter ner alla runtomkring dig så accelererar musiken kraftigt i tempo. Detta resulterade för mig i en mäktig adrenalinkick. Med skrikande vakter runt omkring en och bara en väg ut så springer man mellan skydden, gömmer sig bakom väggar och försöker ta sig därifrån med så få kulhål som möjligt.

Vad som dock kan ses som en besvikelse är de ljud som vapnen ger ifrån sig. Kanske låter de väl något sånär realistiska, men ändå är de väldigt anonyma. En Desert Eagle låter snarare som en liten knallpulverpuffra än den mastodont till pistol den egentligen är.

Spare the innocent

Vad kan man säga mer än att Hitman är ett kanonspel? Det klättrar kvickt som en vessla upp och sätter sig på andra plats i min egen lilla spelstege, där DeusEx fortfarande står som obesegrad etta. Om du dessutom prövat på Thief och gillat det så har du ännu ett spel i din smak inom räckhåll. Se bara till att du har ett ordentligt grafikkort att köra det med.

Hitman får 4/5 för de underbara uppdragen, vackra banorna och den stämningsfulla känslan. Vad som dock drar ner betyget är vapenljuden och de buggar som då och då uppstår. Nåja, man ska inte vara för kräsen, utan hellre tänka som en äkta lönnmördare. Säg vem som ska bort, ge mig lite pengar och jag får honom att försvinna.

Skicka en rättelse