Plocka fram näsduken och sätt dig bekvämt tillrätta. Nu följer den sorgliga berättelsen om ett spel där precis allting gick fel.

Krig har en tendens att förskönas i tv-spel. Det är aldrig någon tvekan om du är på rätt sida, aldrig någon tvekan kring dina ursäkter; fienden ska dö. Inget mer med det. BlackSite: Area 51 försöker sig på konststycket att kritisera krig samtidigt som det är ett krigsspel. En sorts satir på USA:s utrikespolitik där irakier bombas skoningslöst och där fienden dödas just på grund av att den är fienden. Inget mer med det. Ett modigt beslut i all ära, men detta är ett dåligt spel. Inte på grund av politik, utan för att allt är så mediokert att det blir outhärderligt.

"Din grupp kan inte skjuta sig ur en papperspåse"

För att börja med något positivt, BlackSite är snyggt. Som om det skulle gå att misslyckas med Unreal 3-motorn. Utomhusmiljöernas sand känns nästan brännande, karaktärerna ser ut som riktiga soldater, regndropparna landar på bössan och ljuset glimrar mysigt.

Och där slutar det positiva. För även om det till ytan är snyggt är miljöerna tomma och enformiga. Inomhus är det stora rum med ett bord och två stolar som maximal inredning medan det utomhus vräks på med skrot, bilar, eld och organ till en enda röra; du kan knappt se vapnet framför dig. Samtidigt är animationera ryckiga och ofullständiga så att karaktärer teleporteras fram och tillbaka för att det saknas rörelser.

Mission Accomplished

BlackSite är en lös uppföljare till 2005 års Area 51, men bortsett från att både spelen är shooters och utspelar sig runt den omtalade Area 51 i Nevadaöknen finns inga märkvärdiga likheter. Du har under största delen av spelet med dig två kamrater som skjuter lika galet som du. De fäller sina torra skämt, de låter macho och de har stora muskler. Du leder dem genom ett enkelt knapptryck som visar vart de ska gå, vem de ska anfalla eller öppna dörrar. Spelets lilla twist på gruppen är att beroende på deras moral slåss de bättre eller sämre. Med god moral träffar de bra, springer in i hopen av moster och slänger granater så det regnar. När det går sämre för dig sjunker moralen och din grupp kan inte skjuta sig ur en papperspåse och springer snart sin väg. Det är en intressant idé, men när alternativen är kanonbra och värdelösa utan något mellanting blir det billigt, och framför allt irriterade då de har en tendens att springa då du behöver hjälp som mest.

Fienden utgör ett standardurval bestående av många muterade soldater med samma utrustning som du själv samt större monster som för det mesta anfaller i närstrid. Att monstren inte ska vara för smarta går att acceptera, men fler gånger än vad som är behagligt kommer du se soldater springa in i väggar eller möbler, övertygade om att de kan springa igenom den om de bara ger det lite tid. Variationen bandesignsmässigt är fullt godkänd med förstörs av att samma typ av fiende dyker upp för många gånger i för stort antal.

Så hemligt att det inte är hemligt

"What ist his shit?"

Handlingen börjar intressant i Mellanöstern. Tillsammans med två kompanjoner ska du döda lite irakier och spränga saker när du får tid över. Ett hemligt experiment upptäcks, bilden blir mörk och många salvor skjuts. Två år senare ska du undersöka vad som hänt i staden Rachel och du upptäcker, till mindre förvåning, samma monster du dödade i irak, minus irakierna då förstås. Den utlovade satiren märks mest i banornas namn som alla är citat av USA:s president. Jag sitter mest och väntar på att det där stora skämtet ska dras, att det ska bli någon typ av kritik, en smart replik, vad som helst. Det jag får är klyschor om hur amerikanarna säljer vapen till sina egna fiender och med jämna mellanrum höra "What is this shit?". Ungefär samtidigt som jag upptäcker att ironin mest ligger i att skratta åt citat som skrivs på skärmen tappar jag också intresset för handlingen.

Multiplayer är ett plågsamt äventyr med ineffektiva vapen och långsamma rörelser vilket gör granaterna till det i stort sett enda vapen det går att döda med. Spelet stöder upp till tio spelare, något jag tror du aldrig kommer hitta i en match - jag blev glad över att hitta ett spel med tre spelare (inklusive mig själv) och en observatör. Det utlovade coop-läget är borta, både online och offline.

Det är lätt att vara för hård mot BlackSite, kanske hårdare än vad det förtjänar. Om spelet släppts för ett år sen hande nog betyget gått upp något men i dagsläget går det inte. FPS-genren har knappast gått igenom någon revolution i höst, men när Call of Duty 4 visar hur man gör en variationsrik enspelarkampanj och Half-Life 2: Episode 2 gör handlingen intensiv och engagerade utan att trycka ner den i halsen på dig så rubbas mina gränser för vad jag kan kalla ett godkändt enspelarläge. Om det ska betygsättas utan att jämföras med nämnda spel är det mediokert. Så otroligt mediokert att det blir dåligt bara för det blir en sån besvikelse över att ingen har tänkt. AI:n är fruktansvärd, vapnen intetsägande, variationen usel och multiplayern det enda roliga skämtet.

Harvey Smith hade helt rätt när han sa att spelet var "so fucked up"...

Somers är den sämsta slutbossen i ett spel någonsin! 16/06 Kan bara säga, hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahhaha:D 07/04 www.gamespot.com har de bästa spel-testerna enligt mig. De brukar alltid träffa "rätt" med betygen och åsikterna. 06/12 håller fan med 06/12 Vi skulle gladeligen testa varenda spel utförligt på varje tillgänglig plattform. Dessvärre finns det varken ekonomi eller resurser för det. För övrigt brukar många sajter och tidningar inte tala om vilken plattform de testar på, vi är nog lite av ett... 06/12 I rimlighetens namn bör ju såna spel recensceras både på konsoll och pc... 06/12 Recensionen fick mig att tänka på Daikatana. Det var väl ungefär samma problem där "back in the old days" en AI som är sämre än en efterbliven kackelacka, överhipe osv! 05/12 Skillnaden mellan spel på 360 och PS3 är långtifrån alltid så stor att separata recensioner är nödvändiga. 360:n är den mest etablerade nya konsolen, sannolikt är det därför utgivarna skickar 360-spel lite oftare. Kommer förmodligen jämnas ut när PS3:an... 05/12 Nu är det ju så att recensenterna aftonbladet använder sig av oftast är externa och jobbar för div. speltidningar. Så.. nej, dom testar inte spelen på en kontorsdator. 05/12 Hahaha, snart ger la ni C64 10 poäng som årets julklapp! Att man kan tycka denna skiten är bra förstår jag inte! Att aftonbladet sågade crysis!, inte konstigt man får ingen bra gameplay på en sunkig KONTORSDATOR! Dom kunde helt enkelt inte lira det, där... 05/12
Skicka en rättelse