Icewind Dale utspelar sig, precis som Baldur's Gate, i Forgotten Realms-världen, men som namnet antyder är scenen här en betydligt svalare del av riket - närmare bestämt längst upp i norr, runt det stora bergsmassivet som går under namnet "Spine of the World Mountains". Icewind Dale är från början en boktrilogi, skriven av fantasy-mästaren R.A Salvatore som har en stor skara fans runt om i världen - alltså lär det inte bli några större problem för BioWare/Black Isle att prångla ut ett antal exemplar av detta spel heller, oavsett vad det får i betyg.

Kallt, blåsigt och massor med monster

I Icewind Dale - spelet alltså - börjar man sin karriär i den frostnupna hamnstaden Easthaven, där äventyrar-sällskapet funnit sig insnöade. Det visar sig snart att allt inte står riktigt rätt till; karavaner med förnödenheter försvinner på vägen till stan, och monster härjar i var och varannan buske och grotta. Onda krafter är sannerligen i görningen - men vad är det som händer och vad ligger bakom? Detta är själva den bakomliggande storyn, och runt den utspinner sig sedan äventyret i lagom stora doser.

Till skillnad från Baldur's Gate II, där spelvärlden är i princip helt öppen och man kan välja och vraka mellan diverse quests, är Icewind Dale emellertid helt linjärt. Här är det aldrig tal om vad man ska göra, nya platser uppdagar sig på kartan i takt med att man behöver besöka dem, och efter avslutat uppdrag dyker det upp ett nytt ställe att utforska - det ges ingen tid för sightseeing, och den som bara vill ge sig ut i skogen och vara elak mot små lurviga djur kan glömma det här. Uppdragen är oftast av arten "ner i grotta, döda monster, ta värdefullt föremål a och återlämna till person b". När detta är gjort, tas man vidare till nästa uppdrag, som sannolikt innebär att man ska rensa upp någon annanstans. Und so weiter.

BG-lirare - se upp!

Detta tycker jag är en aning begränsande, även om det kan bli snett även på andra hållet - i första Baldur's Gate var utomhusmiljöerna ändlösa och man travade bort sig i terrängen. Men varför inte någonting mitt emellan?

Likheterna med Baldur's Gate I/II är förstås slående - grafik, gränssnitt, vapen och trollformler är exakt desamma i Icewind Dale, möjligen med vissa små designförändringar. Det har det goda med sig att det går på nolltid att lära sig spelet, och som BG-lirare behöver man inte ens öppna den 130-sidiga instruktionsboken som medföljer (och som är helt och hållet på svenska - bravo!).

Det är dock inte dumt att läsa åtminstone lite grann av den. För Icewind Dale är ett spel som är betydligt närmare de klassiska AD&D-titlarna än moderna påfund som Diablo - och BG för all del. Första misstaget jag gjorde var alltså att bara välja en figur - i de förra rollspelen gör man ju på detta sätt och plockar upp en samling NPC:s längs vägen. Så är inte fallet i Icewind Dale - här gäller det att skapa en full grupp på sex personer, och när de väl är på plats är det svårt att byta. Visst går det att ta bort enskilda spelare, men då får man generera en ny, som kommer in på noll i erfarenhet och kommer att ha en rätt svår vecka framför sig (förutom det faktum att han/hon är helt värdelös för gruppen). Det finns i alla händelser inga så kallade NPC:s som står och väntar på att bli rekryterade, som i BG*.

Hur som helst, jag gjorde som jag brukade, och körde alltså med min ensamma magiker i hela första kapitlet, och svor ve och förbannelse över att det var så svårt att hitta någon att gruppa med? Det var faktiskt en bedrift i sig - att ta livet av en yeti helt solo är inte lätt.

Hjältarna har deg i skallen...

Grafiskt sett skiljer sig inte Icewind Dale jämfört med Baldur's Gate II, möjligtvis är färgskalan lite dovare och mera tillbakahållen ? och det går dessutom inte att använda lika hög skärmupplösning i spelet - men det är ju sådant man kan leva med.

Vad som är värre att leva med är att ens hjältar uppträder som rena idioter. Det finns en slags AI i spelet, men den vill man ärligt talat inte ha igång, lita på mig. Ens karaktärer kan alltså dels agera på egen hand (baserat på ett antal fördefinierade "AI-scripts"), alternativt kan man stänga av alltihop, vilket är klart att föredra. Annars råkar man ut man ut för ständiga självmordsattacker; de klenaste figurerna kastar sig glatt in i strid med fem gigantiska troll utan vare siga vapen eller rustning. Eller också går de i vägen för eldklot som ens trollkarl skickar iväg - och beordrar man dem från stridsområdet, så nog faen för att de ger sig tillbaka in igen, även om de är nära nog halvdöda. Och observera att detta händer även om man säger till den lilla klena magikern att han ska spela maximalt fegt och hålla sig i bakgrunden. Enda lösningen är faktiskt att strunta helt i AI-scrips och köra manuellt, det blir mer klickande och organiserande, men man slipper de värsta idiotierna, som att magikerna gör slut på alla sina tyngsta besvärjelser på små klena kryp, samtidigt som det står ett par tio gånger större monster ett steg bakom?

Slåss & spara, slåss & spara...

Irriterande är också svårighetsgraden i spelet, som är ganska hög redan från start, och fortsätter på en "hardcore" nivå resten av spelet. Layouten av nivåerna i kombination med de många monstren, gör att man tvingas sitta och spara hela tiden - efter varje fajt blir det ctrl-s för att undvika ond bråd död. Och oftast har man inte någon chans att förbereda sig - öppna en port och det väller fram 20 stora troll och gör mos av dig. Jag har inget emot svåra spel, men det ska inte krävas att man sparar varannan sekund.

Till sist ett par ord om buggar. Den version jag testat är formligen nedlusad med sådana. Jag har precis gått bet på att komma ur en labyrint med alla figurerna i behåll, men av någon anledning är det alltså en av de sex som fastnar någonstans - mitt i en korridor. Fem kommer igenom, men det är alltid en som fastnar. Enda lösningen var att lämna över hela packningen till de andra spelarna och sedan ta död på den sjätte med ett par spells. Tillbaka i stan gick det bra att återuppliva - men ska det verkligen behöva vara sådana problem? I skrivande stund har det släppts en patch till Icewind Dale på den officiella hemsidan, men jag vet inte vad den löser för problem.

Samarbete istället för deathmatch

Precis som i Baldur's Gate II finns det möjlighet att vara flera som spelar, antingen via LAN eller Internet. Upp till sex spelare kan vara med, och man spelar då "cooperative", dvs en grupp äventyrare hjälper varandra att ta död på monstren.

Icewind Dale är i många avseenden ett väldigt bra spel och jag har suttit med det många kvällar och nätter. Det finns en spänning och atmosfär i det som gör att man har svårt att sluta, svårigheterna till trots. Men det förlorar tyvärr massvis med cred för de uppenbara designmissarna, den idiotiska AI:n och den bugg-infekterade kod som skickats med.

Det blir en trea, fast en något tveksam sådan.