Jag har alltid tyckt om att ha sönder saker, ända sedan jag var liten. Jag började med kläder, vantar och mössor men övergick snart till sparbössor och leksaker då jag insåg att det blev riktigt kallt utan mössa på vintern. Att bryta regler har också varit en hobby jag njutit av och inte alltför sällan har jag önskat att jag kunde plöja över ett folkfyllt torg med en brandbil i bästa GTA-stil.

När jag för första gången testade just GTA (Grand Theft Auto) var friheten att köra omkring i den stora staden med en lugn takt det som jag häpnades mest över. Synd att det inte är i 3D tänkte jag, och utförde uppdrag efter uppdrag åt diverse maffior. Emellertid fick jag dock lägga vantarna (numera hela utan den minsta förstörelse) på Microsofts bilspel Midtown Madness. Smått pessimistisk startade jag det cruise-läge jag hört talas så mycket om. Sen var det kört. Som att kliva i superlim, du kommer knappast därifrån såvida du inte tar hjälp av antingen någon väldigt stark eller ett hem för beroende av något slag.

Trafiksignalen slår om till grönt

Midtown Madness 2 kan man för att göra det lätt för sig förkorta med MM2. Microsoft är det företag som ligger bakom MM2, precis som med alla andra lir i Madness-serien. MM2 har allt det som dess föregångare inte hade, som till exempel mer än en bana, speciella målade mönster på bilarna och uppdrag gjorda att spelas i singleplayer. Dessutom skryter utvecklarna med att den fysikaliska koden är starkt förbättrad så att föremål numera deformeras synligt och till slut flyga av vid alldeles för hög påfrestning.

Stuntförare eller taxichaffis?

Nytt i MM2 är som sagt att det nu finns uppdrag att köra i singleplayer, det vill säga du kan göra mer än bara köra olika race. Flera av dessa uppdrag går ut på att klara sig i mål utan att hastigheten sjunker under en viss gräns. Tro inte att det blir endast raksträckor bara för det, tvärtom, här gäller det att utnyttja powerslides med både handbroms och vanlig broms. Till en början kan det vara rätt svårt, men efter bara några minuter susar du runt som en riktig galning på fel sida av vägen.

Det finns två karriärer att välja mellan. Den ena är som taxichaufför i London och frukta icke, de ytterst charmiga små svarta taxibilarna finns självklart med! Den andra utbildningsvägen är som stuntförare i San Fransisco, här finns kända landmärken som t.ex. Golden Gate Bridge, och med lite tur hittar du snart en av stadens spårvagnar som sakta masar sig upp för de branta backarna. Båda karriärerna är i princip uppbyggda på samma sätt. Först har du tre lektioner, sen får du ett mittsäsongsprov. Efter det har du ytterligare tre lektioner, varpå ditt andra mittsäsongsprov. Nu när du börjat närma dig slutet så är det bara ytterligare tre lektioner kvar och sen din slutliga uppkörning. Totalt sett blir det alltså 18 uppdrag och 6 körprov.

Microsoft har i MM2 tänkt på saker de totalt glömde i det förra spelet. När du klarar körprov och körträningar så får du ibland så godbitar på vägen. Kanske inte just en ny bil, utan chansen är större att du får ännu ett ?paintjob?, alltså ett nytt färgschema på din bil. Vad sägs om en bubbla med flower-powertema, eller en regnbågsfärgad dubbeldeckare? Detta är ett tema som fler och fler spelföretag nappar på. Jag tror att den vanliga spelaren gillar att då och då bli belönad med småsaker som t.ex. dessa paintjobs. Förhoppningsvis ser vi i fortsättningen ännu mer sådant.

Spela tillsammans!

Midtown Madness 2 har inte bara ett skojigt multiplayerlir, utan också ett innovativt sådant. Vad sägs om att själv spela som polis och jaga dina tjuvaktiga kompisar som gör allt för att sno åt sig lite guld? Att komma igång med ett spel över nätverk är lätt, bara ett par snabba klick så fungerar allt perfekt. Du kan enkelt bestämma vilka villkor du vill spela under, kanske är det just lättheten som gör att MM2 passar sig bra för flera spelare samtidigt.

Grafiken lika snygg som vanligt

I Midtown Madness häpnades många över den stora staden som man kunde åka omkring i. Tvåan har som sagt två städer denna gång, båda två mer detaljerade än dess föregångare. Grafiken flyter på fint, utan något onödigt hackande eller annat strul. Skulle spelet krascha, vilket det gjorde när jag lekte med minimeringsfunktionen, så får du direkt upp förklaringar vad som kan gått fel och anvisningar för att åtgärda problemet

Microsoft har med Midtown Madness 2 lyckats göra ett spel som både förnöjer och förför, utan att för den delen behöva kräva en värstingdator. Ett 3D-kort är däremot ändå att rekommendera.

Kommentatorerna är skojiga

Båda banorna har varsin kommentator som klämmer till med en hel del fjolliga kommentarer när det passar som bäst. Att flyga in i en vägg för att strax höra ?Ooops! What was that, didn?t you see the directionsign?? gör att du snart sitter och gapflabbar åt din skärm.

Motorljudet är kanske inte det bästa, vilket såklart är tråkigt. När man trycker gasen i botten ska det låta rejält, annars vill inte jag vara med. Så det så. Ljudet i MM2 passerar med knappa betyget godkänt, trots att motorljuden för all del skulle kunna vara bättre. Det är synd på ett så här bra spel.

Äsch, rött ljus

Midtown Madness 2 är absolut ingen flopp, det har jag hört många som sagt. Det är en bra blandning mellan simulator och spel, inte för seriös, inte för tråkig. Vill du leka laglig kan du glida runt i stan hur länge som helst, bara för att strax gasa upp på trottoaren med mängder av människor som hoppar åt sidan precis framför din bil. Som sagt, du kan göra mycket skoj med Midtown Madness 2. Hade det varit december så hade jag rekommenderat det här spelet och en ratt som julklapp, men det går lika bra att inskaffa dessa saker nu med.

Skicka en rättelse